Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 27

MAYAS PERSPEKTIV

Efter att vi pratat igenom det hela bestämde vi att Lis och Adam skulle gå tillbaka en av bilarna som vi hade kört förbi och tömma den på bensin. Jag och Seth skulle stanna i bussen och se till att ingen skulle sno den och samtidigt hålla zombier borta.

Efter att några minuter hade gått sen Adam och Lis gått så satt jag och Seth fortfarande bara i bussen och kollade ut genom fönstren. Eftersom mitt basebollträ inte kan ta ut zombier på avstånd så ska jag ropa på Seth om jag skulle se nån och då så använder han sitt armborst. Lite som prickskytte.

"Det här är så tråkigt." hörde jag Seth stöna bakom mig. Jag vände mig om och såg att han satt i ett av sätena och hade slagit upp fötterna på sätet mittemot. Sen lyste han upp.

"Du, jag har en ide. Kom." sa han och reste sig. Seth tog sen min hand och drog med mig ut ur bussen. Förbryllat följde jag efter honom. Väl utanför bussen släppte han mig och sa åt mig att blunda. Jag blev en aning misstänksam, men blundade. Sen hörde jag något som öppnades. Sen några minuter efter så kände jag hur Seth tog min hand.

"Följ mig." mumlade han. Jag bara nickade och följde efter honom där han tog mig. Jag fick verkligen kämpa med att inte öppna ögonen. Men jag undrar vad han håller på med? Efter att vi gått några steg kände jag plötsligt lukten av barr. Då släppte Seth mina händer.

"Öppna ögonen." Jag slog upp ögonen och det första jag såg var en röd och rutig filt som låg utbredd på gräset. Den filten har jag sett i bussen några gånger. Den låg på ett säte där. Sen såg jag att han också hade tagit fram några bär också och en vattenflaska. Jag log. Och samtidigt kom jag ihåg vad han sa till mig för några veckor sen:

"Seth?"

"Ja, Törnrosa?"

"Vad gör du?"

"Vilar."

"Jo jag ser det. Men... Bör vi inte tvätta av ditt sår?"

"Hm. Okej. Men sen måste vi ha en picknick."

"En vadå?"

"En picknick. Då sitter man på en filt och äter..."

"Jag vet vad en picknick är! Jag menar varför?"

"För att det skulle vara trevligt."

"Trevligt?"

"Trevligt."

"Det kanske inte är så mycket. Men jag plockade bären i skogen. Du sa ju att du gillar bär." berättade Seth stolt när jag kollade på honom. Jag log. Sen så satte vi oss. Jag vet inte varför han gjorde det här. Men det var det gulligaste jag sett en kille göra. Men när jag plockade upp ett av bären kollade jag noga på det.

"Seth. Dom här bären är giftiga." påpekade jag och vände huvudet åt hans håll. Först kollade han på mig, sen bären.

"Oh. Det förklarar varför jag har lite ont i magen."

"Men du kan vara lugn. Dom är inte livsfarliga." sa jag medan jag slängde bort resten av bären. Han suckar lättat.

"Åh. Tur." Sen fick jag en ide. En ond ide.

"Men du kommer få diare." la jag till och kollade på honom. Hans min var prislös! Jag fick svårt med att hålla ett seriöst ansikte när han utbrast med rädd röst:

"Va?" Då kunde jag inte hålla det längre. Utan jag började skratta åt hans min. Han kollade förolämpat mot mig när jag helst plötsligt började skratta.

"Jag håller på att dö av diare här och du bara skrattar." När han sa det började jag bara skratta mer.

"Lugn. Jag skämtade bara! Men du skulle ha sett din min!" utbrast jag och sen fortsatte jag att skratta. Seth kollade på mig med ett dumt uttryck i några sekunder. Sen fick han ett ont flin på läpparna. I nästa sekund hade han öppnat vattenflaskan och hällt allt vatten i den över hela över mig! Mitt skratt byttes ut mot ett förvånat skrik. Sen började han skratta. Mitt hår var drypande blött och det var mina kläder också.

"Förlåt. Men du förtjänade det där!" skrattade han. Då flinade jag ett ont flin, samma som han hade haft för några sekunder sen. I nästa sekund försökte jag krama om honom.

"Jag kommer ju bli alldeles blöt!" ropade han och reste sig för att komma undan mig.

"Det är ju meningen!" skrattade jag och reser mig. Och innan han hinner fly igen så har jag redan slagit armarna om honom. Men förvånansvärt så försökte han inte komma loss. Istället la han armarna om mig. Och innan jag hann inse det, så stod vi där och kramades. Men konstigt nog, gillade jag det.

****************************************************

Oooh! Det här kapitlet var så kul att skriva!

Jag råkade trycka fel när jag var inne på youtube en gång och då hittade jag den här låten. Och den är så fin!

All too well / Amnesia - Taylor Swift och 5 seconds of summer (Mashup)