Dance for you [o.e]

Kapitel två

"You ain't gotta say too much
Ain't gotta say too much

I can read your body language
You ain't gotta say too much

I can read your body language"

När låten är slut och sista dansstegen är taget torkar jag svetten från min panna med armen och möter min blick i spegeln framför mig. Jag ser sliten ut, men det är jag också. Jag och Felix har övat i snart 5 timmar utan paus vilket börjar kännas i både huvud och resterande av kroppen.

Både jag och Felix är perfektionister och den sidan av oss kommer fram extra tydligt nu när vi övar inför något så viktigt som en audition till en världsturné. Idag är det en vecka kvar och jag börjar känna lite nervositet ta plats i min mage när jag tänker på det.

"Ska vi köra Break Free en gång till också eller?" Felix nickar till svars samtidigt som han sippar ur sin vattenflaska. Jag intar position på det ljusa parkettgolvet och Felix går bort till det stora skåpet där man sköter ljudet ur högtalarna. I samma stund som musiken strömmar ut i rummet kopplas allting omkring bort och det enda jag tänker på är min kropp som rör sig i takt med musiken.

När man ska gå på en dansaudition får man alltid en låt som man ska öva på innan och som alla deltagande sedan gemensamt dansar till. I det här fallet är den låten Break Free, Arianas egna låt. Därför gäller det att lära sig dansstegen till den låten riktigt bra så att man känner sig helt säker när man står där i danssalen tillsammans med massa andra människor.

"This is the part when I say I don't want it
I'm stronger than I've been before

This is the part when I break free
Cause I can't resist it no more"

Min puls dunkar i öronen när musiken tystnar och jag andas ansträngt för att få syre till mina lungor.

"Men grabbar, är ni kvar här än? Klockan är ju snart elva!" Sara står i dörröppningen in till danssalen och skrattar lite åt oss.

"Ja, men vi börjar känna oss ganska klara för idag så vi ska nog dra snart" svarar Felix och jag nickar instämmande.

"Det låter bra. Jag är stolt över er killar, ni kommer rocka den där auditionen!" Säger hon och jag ler mot henne. "Nu tänkte jag åka iallafall, låser ni när ni går?"

"Visst, hejdå" säger vi och en stund senare hör vi ytterdörren slås igen. Eftersom både jag och Felix är myndiga så får vi vara här utan vuxna, faktum är att vi båda känns som en del av ledarna här eftersom vi dansat här så länge. Vi känner oss som hemma helt enkelt, och därför litar ledarna på oss. Ibland har jag faktiskt funderat på att börja undervisa på BASE jag med, men just nu måste jag fokusera på vår audition.

"Vendela kommer hit, hon har varit och jobbat så hon följer med mig hem" informerar Felix mig och jag svarar med ett enkelt "okej".

Vendela är Felix flickvän sedan ett par år tillbaka och det märks verkligen på Felix att han gillar henne. Man kan tex enkelt se bara genom hans ansiktsuttryck att det är henne han smsar med för då ler han med hela ansiktet. Jag brukar reta honom för det ibland, men egentligen jag tycker att det är gulligt.

Vi släcker i danssalen och går genom korridoren som leder till omklädningsrummen. Där hämtar vi våra väskor och en stund senare lämnar även vi dansstudion. Vendelas jobb ligger bara något kvarter bort så vi bestämmer oss för att möta upp henne där. Även fast det är i början av september så håller sommarvärmen i sig och den friska luften fyller mina lungor. När vi kommer fram till Vendelas jobb står hon utanför och väntar på oss så jag antar att Felix har smsat henne och sagt att vi skulle komma hit.

"Hej babe" säger Felix och går fram för att pussa henne lätt på munnen innan han skiner upp i ett stort leende. Det är ett äkta leende och hans ögon glittrar. Vi börjar gå och de tar direkt varandras händer, flätar ihop fingrarna och Felix ser inget annat än mycket nöjd ut. Jag kan inte hjälpa att avundas dom, trots att de bara går och håller handen så ser man så tydligt på Felix att han är lycklig. Han är lycklig vid hennes sida och hon vid hans.

Jag själv har aldrig haft någon större tur när det kommer till kärleken. Visst har jag väl haft några tjejer i mina yngre dagar, men inget långvarigt och definitivt inget som är i närheten av vad Felix och Vendela har. Jag saknar det lite, att ha någon som alltid finns där för en och som betyder hela världen för en. Visserligen har jag ju Felix, min allra bästa kompis. Men ändå känner jag ett tomrum inom mig som bara väntar på att fyllas. Jag antar att min lyckliga dag kommer någon gång, jag undrar bara när.

_______________

För er som inte riktigt förstått det så utspelar sig den här novellen 2 år in i tiden, så året är 2017. Felix har precis tagit studenten och ska snart fylla 19, Oscar är 20. Bara så ni är med på banorna haha!

Hoppas ni tycker om novellen än så länge även fast själva handlingen inte riktigt kommit igång än, det blir bättre om några kapitel hehe.