Dance for you [o.e]

Kapitel sjutton

- Oscar's perspektiv -

Följande dag vaknar jag tidigt av dånet från trafiken utanför mitt hotellrumsfönster. Jag vänder och vrider mig om i den stora hotellsängen som jag har helt för mig själv men att somna om verkar omöjligt. Istället ligger jag och lyssnar på biltutorna från de livliga gatorna som blandas med Ryans djupa andetag från sängen i andra änden av rummet. Att bo på hotell är ju rena lyxen, men det varar inte länge till då vi redan ikväll ska åka vidare från Miami med turnébussarna. Lyckligtvis ska vi bara använda bussarna här i USA när vi åker mellan delstaterna, resten av turnén kommer vi bo på olika hotell, något som inte är helt fel.

Den delvis tysta atmosfären i rummet bryts av min mobil som börjar surra på nattduksbordet. Förvånat plockar jag upp den för att läsa "mamma" på nummerpresentatören.

"Hej, mamma"

"Hej, hur mår du? Stör jag dig i något?" Mammas mjuka röst får mig direkt att le.

"Nej, jag vaknade ganska nyss så det är lugnt" svarar jag och hör något prassla lite i bakgrunden. Typiskt mamma att alltid ha många bollar i luften samtidigt, alltid är det något som händer eller ska göras.

"Så bra då. Jag sökte lite på nätet efter er första konsert och den fick väldigt bra omdömen! Hur var det?"

"Det var helt otroligt, väldigt overkligt. Definitivt det roligaste jag gjort i hela mitt liv" säger jag samtidigt som minnen från gårdagen flyger förbi i tankarna.

"Det är så skönt att höra, Oscar. Jag är så glad för din skull och du ska veta att jag och pappa är väldigt stolta över dig."

"Tack, mamma."

"Förresten, har du hört något från Felix på senaste tiden?" Frågar hon och jag blir tvungen att tänka efter.

"Nej det har jag inte, hurså?"

"Åh... Jag vill inte göra dig orolig Oscar, men jag tycker att du borde höra av dig till honom. Jag är säker på att han saknar dig massor, ni brukade ju umgås varje dag." Mammas röst låter plötsligt lite bekymrad och det knyter sig i magen på mig.

"Absolut, jag ringer honom någon gång under dagen" svarar jag.

"Toppen. Då ska inte jag störa dig mer nu, lycka till ikväll, vi älskar dig!

"Jag älskar er med. Hejdå, mamma"

"Hejdå"

Jag trycker på den röda knappen och samtalet avslutas. Jag börjar direkt leta efter Felix nummer i min kontaktlista men innan jag finner vad jag söker hörs Ryan's röst från den andra sängen i rummet.

"Jag borde förmodligen också ringa min mamma" skrattar Ryan lite.

"Jag visste inte att du var vaken, tjuvlyssnade du på mitt samtal med min mamma?" Frågar jag med en skämtsam ton.

"Ja, jag antar att man skulle kunna säga det" säger Ryan och sätter sig upp i sängen lite mer så att jag kan se hans ansikte. En tystnad lägger sig i rummet.

"Så, vi borde prata om en sak" säger Ryan plötsligt.

"Vadå?"

"Ariana" ett flin framträder på Ryan's läppar.

"Vad är det med henne?" Frågar jag men kan inte dölja mitt leende.

"Åh kom igen, som att jag inte har märkt hur du beter dig i hennes närhet. Direkt när ni befinner er i samma rum börjar du fixa håret varannan sekund" säger Ryan och skrattar vilket direkt smittar av sig på mig.

"Ja, jag vet inte.."säger jag när skratten har lagt sig.

"Jag säger bara det, du får nog agera snabbt. Ariana är ingen tjej som är tillgänglig ett längre tag..."

≫

Frukostbuffén på hotellet är verkligen något jag inte sett förut. Lyx är bara förnamnet och det vattnas i munnen på mig den sekunden vi kliver in i den stora salen. Hotellpersonalen visar oss till ett enskilt rum där vi kan sitta lite mer avlägset från resten av gästerna. Det är ett mysigt rum med en öppen eldstad, stora fåtöljer i röd sammet, små bord i vad som liknar mahognyträ och en lyxig heltäckningsmatta.

Jag lämnar rummet tillsammans med Ryan för att hugga in på buffén. Bröd av mörkaste slaget, frukt, grönsaker, nypressad juice och äggröra. Jag återvänder till vårt rum och slår mig ner i en av fåtöljerna och strax därefter anländer även Ryan till bordet jag valt. Mina ögon betraktar varenda person i rummet, än så länge kan jag bara ett fåtal av namnen men jag är säker på att jag kommer lära mig allt fler med tiden.

"Kan jag sitta här?"

Jag och Ryan tittar upp samtidigt mot Alyssa som står vid oss med en tallrik och ett glas med vatten.

"Visst" säger jag och ler. I samma stund ser jag Ariana sätta sig vid ett bord längre bort, utan att ägna så mycket som en blick åt mitt håll. Jag borde inte bli besviken, jag förstår ju själv att Ariana inte vill sitta med mig och Ryan varenda måltid. Men hon har inte ens hälsat på mig. Plötsligt känns gårdagens konversation mellan oss två så länge sedan.

---------

Hur mycket vill ni ha med Felix i den här novellen? Hade från början tänkt att skriva en separat novell om honom men det blir förmodligen inte så. Vill ni att jag skriver mycket ur hans perspektiv eller ska det vara mest fokus på Oscar och Ariana?

Vill ni att jag ska skriva något ur Ryan's perspektiv? Kommentera gärna vad ni tycker, skriver ju denna novell för att ni ska tycka om den så ni får gärna vara med och påverka mitt skrivande!!