Dance for you [o.e]

Kapitel nitton

- Oscar's perspektiv -

Jag går längs korridoren backstage för att ta mig till omklädningsrummet där jag har mina scenkläder. Även fast jag inte alls är lika nervös inför kvällens show som igår, så finns det helt klart en nervositet inom mig och jag antar att det kommer vara så varje gång innan ett framträdande. Den här sortens upplevelse kan man liksom aldrig vänja sig vid, även fast man i slutet av turnén kommer ha stått där uppe på scenen många gånger.

När jag närmar mig Ariana's loge tycker jag mig höra skrik. Inte de sortens skrik som kommer från publiken, lyckliga och förväntansfulla. Dessa skrik formar ord och meningar, men inte några snälla sådana. Vad är det som händer? Jag stannar utanför den svarta dörren och lägger mitt öra mot den kalla ytan. Jag kan höra Ariana's röst och en manlig röst.

"Kanske är det så det är!?" Hör jag killen säga med skarpa röst vilket leder till en spänd tystnad innanför dörren.

"Om det är så läget är, så kan du dra åt helvete" fräser Ariana tillbaka och jag chockas, hon måste vara riktigt upprörd. Men över vad? Vem är personen som hon bråkar med? Jag kan inte känna igen hans röst.

Det är inte förrän nu som jag lägger märke till att mina händer darrar. Tankarna snurrar runt inne i mitt huvud och jag undrar hur man kan bete sig såhär mot Ariana, hon förtjänar inte detta. Oavsett vad det handlar om.

Jag ska precis gå därifrån när jag hör ett slag och det blir droppen för mig. Min hand rycker upp dörren och synen jag ser framför mig är inte vacker. Ariana halvligger ner i soffan och skymmer sin ena kind med handen, sminket är bortom all räddning tack vare tårarna hon spillt över idioten som står framför mig. Jag känner igen honom, det är Big Sean, rapparen som Felix brukar lyssna på ibland. Utan att börja fundera på vad han gör här eller vad de har för relation till varandra, så öppnar jag munnen för att säga något.

"Vad är det som händer?" Är det enda jag kan få fram, för det är verkligen vad jag undrar mest. Men innan jag hinner få svar på min fråga har Sean knuffat sig förbi mig och lämnat oss båda.

Jag hade gärna stannat honom och slagit honom blodig för vad han nu än gjort mot Ariana, men jag vill inte lämna Ariana i det tillstånd hon är i just nu. Hon behöver någon och jag finns här.

Det blir tyst och Ariana sätter sig tillrätta i soffan, fortfarande med handen för sin kind. Jag kan ändå se hur den är flammigt röd och därifrån kan jag dra mina egna slutsatser om vad som hände innan jag kom in.
Jag stänger försiktigt dörren, tanken på att konserten börjar om bara lite mer än en timme har jag helt trängt undan. Hennes häftiga andetag är det enda som hörs i rummet och jag vill helst av allt bara hålla om henne, men något inom mig säger åt mig att låta bli. Kanske är det modet som fattas.

Jag går bort till minikylen under sminkbordet och tar fram en Coca-Cola burk och går sedan fram till soffan där hon sitter.

"Här, låt mig kyla ner det där" säger jag efter att jag satt mig bredvid henne.

"Det behövs inte, det var inte så farligt."

"Ariana, du är väl medveten om att så fort någon får se det där finns det risk att konserten kommer bli framskjuten eller till och med inställd? Vill du det?"

Med de orden sagda låter hon mig tillslut placera den kalla läskburken mot hennes svullna kind och hon grimaserar lite när den nuddar huden. Hennes mörka blanka ögon möter mina, de är ledsna.

"Du borde gå, jag klarar mig" säger Ariana plötsligt, men jag hör på hennes röst att det är allt annat än sant.

"Nej.. Jag stannar här" svarar jag och det blir tyst igen. "Vad har han gjort mot dig?" Frågar jag efter en stund. Det verkar som att hon inte vill svara på det, för hon förblir tyst.

"Du måste inte berätta men det gör mig förbannad över hur han-"

"Han var otrogen mot mig" säger hon plötsligt. Luften går ur mig och jag höjer på ögonbrynen i förvåning.

"Var han?" Hon nickar och tittar tomt över min axel.

"Två gånger.. Jag har redan kommit på honom en gång och efter det-" hon börjar snyfta och drar sig undan, gömmer sitt ansikte i sina händer.

"Ari..."

"Han gjorde det igen! Okej? Såklart att han gjorde det igen!" Hon dyker upp från händerna och börjar prata i en allt mer irriterande ton. Flera tårar rullar nu nedför hennes kinder men hon torkar inte bort dem. "Det var dumt av mig att förlåta honom och jag vet det. Varför är jag så naiv?"

"Du förtjänar bättre än honom." Säger jag bestämt. "Varför stannar du hos honom när han inte behandlar dig som något annat än skit?"

"Oscar, du har fel. Jag förtjänar ingen bättre än honom."

"Hur kan du säga något sådant?! Ariana, du är en fantastisk person. Du är omtänksam och har ett stort hjärta, du är unik" för varje ord som kommer ur min mun känner jag hur sanna de är. De kommer naturligt, utan ansträngning. "Du har massor av människor runtom dig, som bryr sig om dig. Du är en världsstjärna."

"Vad sa du precis?" Ariana ger mig en kall blick innan hon plötsligt brister ut i ett roat skratt, men det är inte ett lyckligt skratt. "Du är precis som alla andra, jag visste det."

"Vad menar du?" Frågar jag, förvirrad av hennes många humörväxlingar.

"Jag kan inte fatta att jag trodde något annat, att du var speciell. Vad gör du ens här, varför lägger du dig i om mitt liv? Du borde lära dig att sköta dina egna saker" hon reser sig och innan jag vet ordet av så har hon gått ut och smällt igen dörren efter sig.

Jag stirrar oförstående på dörren. Vad hände precis? Jo, vad som hände var att jag öppnade upp mig, berättade vad jag tycker om henne. Men istället för att få den positiva reaktion jag hade hoppats på, så avvisade hon mig på ett värre sätt än jag någonsin hade kunnat förutspå.

-------------

Ari the fuck you doin'???