Dance for you [o.e]

Kapitel ett

- Oscar's perspektiv -

Jag lyckas urskilja det plingande ljudet från högtalarna runt omkring mig, trots musiken i hörlurarna, och läser "Östermalmstorg" på skärmen snett framför mig vilket är min slutstation.

Jag lyssnar alltid på musik med nästan högsta volym, någon tanke på att det är skadligt för mina öron har jag inte. Det bildas som en bubbla runt mig, jag blir helt isolerad från omvärlden exakt vid den stunden som jag sätter på mig mina hörlurar.

Tåget börjar sakta in och jag reser mig som vanligt upp för att röra mig mot de närmsta dörrarna. Idag är det proppfullt på tåget, precis som alla andra lördagar kring lunchtid. Hur jag lyckas pricka in att åka just vid rusningstiden vet jag inte riktigt, men det är väldigt irriterande när man väl står där och trängs vid dörrarna som att man ligger paketerad i en konservburk.

Jag stiger ut på perrongen och försöker därefter så smidigt och artigt som möjligt tränga mig förbi klungan av folk som ska på tåget jag nyss klev av. Efter det tar jag sikte på början av de milslånga rulltrapporna, som är fulla med folk likaså. Jag kastar en blick på armbandsuret som sitter på min högra handled som visar att den är prick ett. Egentligen vet jag inte varför jag stressar, det skulle inte spela någon större roll om jag kom några minuter för sent för Felix skulle komma minst tio minuter sent. Den dagen som han lyckas komma i tid lär hela världen häpna, om den dagen någonsin kommer inträffa, vilket jag vid närmre eftertanke betvivlar.

När jag äntligen kommer ut genom skjutdörrarna lyser vårsolen mig i ansiktet och jag börjar leta efter mina solglasögon i väskan som hänger på min högra axel. Promenaden från tunnelbanan till dansstudion är inte lång, men solglasögon är något som jag näst intill alltid har på mig när jag vistas utomhus, med undantag för vinterhalvåret såklart. Ju längre bort från Östermalmstorg jag kommer desto lugnare blir det. Kontrasterna i den här staden är stora och det gillar jag. På vissa ställen är det verkligen en storstad, med högt tempo och massor med folk. Men när man kommer in på de mindre gatorna med lägenheter och bara ett fåtal restauranger, då blir det som en helt annan plats.

När jag öppnar dörren in till dansstudion, BASE 23, plockar jag även upp mobilen ur jackfickan för att se om Felix smsat någon dålig ursäkt till varför han är sen.

"Sorry, missade bussen kommer om 10."

Jag travar bort till en av de svarta sofforna där jag sätter mig eftersom det här lär ta ett tag. På väggarna i entrén hänger stora affischer med dansande människor. Det är alla möjliga olika dansformer, balett, street och så vidare. Jag och Felix som har dansat sedan vi var små har fastnat för streeten och vi brukar ofta komma på egna koreografier tillsammans. Vi är båda väldigt kreativa och tänker utanför ramarna, dessutom har vi gått i parkour i några år och det brukar vi försöka blanda in i dansen också för att få vår egna touch på det hela.

"Bussen var sen" flåsar Felix fram när han ramlar in genom dörren några minuter senare och jag skrattar bara åt honom. Han andas andfått och kepsen sitter snett på hans huvud.

"Hej killar" säger plötsligt en röst bakom mig. Det är Sara, en av lärarna som jobbar här. Vi hade Sara som lärare i våra dansklasser när vi var yngre, hon är en jättetrevlig tjej.

"Hej" säger både jag och Felix och min blick landar på en ihoprullad affisch som Sara håller i handen.

"Jag har goda nyheter för er två" säger Sara och viftar med rullen som att hon läst mina tankar.

"Vad är det där?" Frågar Felix nyfiket och Sara ger honom en mystisk blick innan hon går fram till den stora anslagstavlan innanför entrén. Snabbt och smidigt häftar hon upp den lila affischen men jag kan inte se vad som står på den eftersom Sara täcker synen. Det är först när hon satt upp den helt och kliver åt sidan som vi kan tyda affischen.

"BASE23 ger DIG chansen att åka på audition för att bli en av Ariana Grandes bakgrundsdansare för hennes kommande världsturné!

För att delta i auditionen behöver du vara 18 år fyllda när turnén drar igång den 22 september. Anmäl dig hos någon av lärarna på BASE23.

LYCKA TILL!"

Jag och Felix står med häpna miner och försöker ta in vad vi just läst. Ariana Grande, det är ju hur stort som helst att få vara en av hennes bakgrundsdansare. Vilken dröm.

"Det här är ju helt sjukt" säger Felix och Sara skrattar lite.

"Ja, det är en stor möjlighet. Och om det är några här på BASE som jag tycker ska ansöka så är det ni två. Ni är udda, har er egna stil och är kreativa. Det är tre viktiga saker som är bra när man är på audition. Jag tror verkligen på er" Saras ord får det att kittla lite i magen på mig. Vi vet att Sara och många andra lärare tycker att vi är duktiga dansare, men det här är en helt ny nivå. Att Sara faktiskt tror på oss även när det rör sig om något så stort som en världsturné till en superstjärna måste betyda att vi dansar jäkligt bra.

"Oscar, vad tycker du?" Felix fråga får mig att återvända från mina djupa funderingar. Han och Saras ansikte är förväntansfulla och väntar otåligt på mitt svar.

"Vad har vi att förlora?" Frågar jag istället och hans ansikte skiner upp i ett stort leende och likaså gör mitt.