Dance for you [o.e]

Kapitel tjugofyra

- Felix perspektiv -

Jag drar handen genom mitt hår innan jag tar ett sista bloss och fimpar cigaretten med foten. Det är fredagkväll i ett kallt Stockholm, novemberkylan har redan trängt sig på och alla spår av sommaren är bortblåsta. Ljudnivån på Stureplan är hög tack vare allt folk som rör sig mot nattklubbarna i hopp om en rolig kväll innefattande dans och alkohol i mängder. Jag dömer dem inte, eftersom jag själv är en av dem. Om någon för ett halvår sedan hade sagt till mig att jag varje fredag skulle befinna mig på Sturekompaniet eller The White Room med Teodor Ström som sällskap hade jag skrattat högt och kallat det patetiskt. Men det visar sig att mycket kan hända på ett halvår och patetisk är förmodligen precis vad jag är.

Att jag skulle klara mig i Stockholm utan Oscar vid min sida trodde jag verkligen, vilket jag faktiskt gjorde till en början. Motgång efter motgång fick mig dock att långsamt förändras och uppbrottet med Vendela var tyvärr bara början på en nedåtgående spiral av misslyckanden. Jag fortsatte dansa ensam på Base om kvällarna men det var inte alls samma sak när jag saknade min danspartner, så antalet besök på dansskolan har minskat drastiskt de senaste månaderna. Storyn om hur jag både blev av med jobbet och vräkt på min lägenhet är något jag inte gärna tänker på och det faktum att jag numer bor hemma hos mina föräldrar är aningen genant.

Teo har börjat prata med några andra killar som gjort oss sällskap utanför klubben men jag lyssnar bara med ett halvt öra. De ser ut om exakta kopior av honom: bakåtslickat hår, långa kappor och en dyr märkesklocka på vänster arm. För att vara ärlig vet jag inte ens varför jag umgås med Teo, vi är helt olika. Åtminstone var vi det, nu liknar jag en wannabe kopia av honom. Varför vet jag inte, men på senaste tiden har även jag börjat klä mig i skjortor och bytt frisyr. Jag antar att det är bättre att umgås med honom, än att inte umgås med någon alls.

Jag avbryts från mina djupa funderingar av att min mobil börjar ringa i jackfickan. Direkt förmodar jag att det är mamma eller pappa som ringer, eftersom Teo står här bredvid mig och det finns ingen annan än dem tre som vanligtvis brukar ringa mig. När jag läser nummerpresentatören blir jag minst sagt förvånad och tvekar med fingret vid den gröna luren. Det är Oscar, vi har inte pratat på evigheter och vårt senaste samtal hade inte precis en vänskaplig ton, iallafall inte från min sida.

"Felix, kommer du eller?" Teo och hans kopior tittar alla på mig, jag inser att jag måste välja.

"Gå före ni, jag måste ta det här samtalet" säger jag och de rycker på axlarna och börjar röra sig mot klubbens ingång.

Med en klump i halsen trycker jag på den gröna luren och pressar telefonen mot örat.

"Hallå?" Säger jag men på andra sidan är det tyst och någon sekund efter börjar det tuta. Han har lagt på.

- Oscars perspektiv -

"Du med mamma, vi hörs, hejdå."

Jag klickar bort samtalet och gnuggar mig i ögonen. Klockan är halv tolv på kvällen och lobbyn där jag befinner mig i är i princip tom. Crewet tröttnade ganska snabbt på turnébussarna och checkade istället in oss på hotell vilket inte är något jag klagar på. Stämningen mellan mig och Ryan är fortfarande lite kylig och därför är det skönt att få lite avstånd från varandra på varsitt hotellrum istället för att tvingas vistas i samma trånga turnébuss.

Jag reser mig ur den vita fåtöljen och går mot hissarna, trapporna är i det här fallet inget alternativ eftersom jag bor på åttonde våning. Jag ser hissdörrarna precis gå igen och springer därför fram för att precis hinna stoppa dem med min arm, dörrarna ger efter och öppnas på nytt. Personen innanför dörrarna får mig genast att ångra att jag så envist skulle hinna med just den här hissen. Ariana måste tänkt en liknande tanke när hon får se mig, för hon suckar och tittar ner i marken för att ignorera mig. Jag är på väg att trycka på knappen med en åtta på när jag ser att den redan lyser. Ariana och jag bor på samma våning, så underbart.

Tystnaden inne i hissen blir ganska snabbt obekväm och jag överväger om jag ska säga något. Jag har ju faktiskt velat prata med henne för att få be om ursäkt för den där kvällen med Big Sean. Dock är jag osäker på om timingen är bra med tanke på hennes reaktion när jag klev in i hissen.

"Ari, jag..." Börjar jag försiktigt men hon avbryter mig snabbt.

"Spara det, Oscar. Jag vill inte höra" muttrar hon och jag suckar. Hon får inte tro illa om mig, jag vill visa henne att jag ångrar mig.

"Nej, du måste lyssna. Enda sedan den där kvällen har jag verkligen ångrat vad jag sa till dig, det var idiotiskt och jag-"

Hissdörrarna går upp och ett gammalt par gör oss sällskap i det redan trånga utrymmet, så jag blir tvungen att ta ett steg närmre henne för att göra plats för de andra.
Det blir återigen tyst då jag inte känner för att fortsätta min ursäkt inför någon annan än Ariana.

Hissdörrarna går upp när vi befinner oss på åttonde våningen och jag följer efter Ariana ut och börjar gå efter henne genom hotellkorridoren.

"Kan du åtminstone stanna och lyssna på vad jag har att säga? Du behöver inte förlåta mig, jag vill bara att du ger mig en chans och lyssnar" ber jag och till min lycka stannar hon.

"Förlåt för det jag sa. Jag har funderat en del på vad det var som gjorde dig upprörd, spelat upp vårt samtal om och om igen i mitt huvud och jag tror att jag fattar. Du är trött på att inte ses som något annat än en kändis, att folk glömmer bort att du är en person också. Eller hur?"

Ariana säger inget utan plockar istället upp sitt kort och låser sakta upp dörren. Hennes hår döljer större delen av hennes ansikte, men jag hör hur hon snyftar till. Hon går in på rummet och stänger dörren om sig, stänger ute mig igen.

Jag drar frustrerat handen genom håret, ifrågasätter mig själv. Vad gör jag för fel?
Mitt rum är i andra änden av korridoren och jag låser upp dörren och går in. Grubblandes börjar jag göra mig i ordning för att gå och lägga mig, dock känns alla spår av trötthet som bortblåsta.

När jag står och borstar tänderna hör jag tre svaga knackningar på dörren och jag spottar ut skummet och sköljer av tandborsten innan jag går för att öppna. Att titta genom kikhålet i dörren struntar jag i, jag vill låta det lilla hopp i min mage om vem det är få finnas kvar så länge som möjligt.
Jag öppnar dörren och står tyst medan jag tittar på Ariana som står utanför.

"Kan jag komma in?"