Dance for you [o.e]

Kapitel tjugotre

Med tio minuters marginal anländer jag till Richard's som redan börjat fyllas med glada människor, pratandes om veckan som passerat eller någon viktig fotbollsmatch. Jag kan inte hjälpas undra vad Felix gör just nu, om han också sitter på en bar någonstans där hemma i Stockholm, tillsammans med den där snobben han fått för sig är hans nya kompis.

Jag plockar upp mobilen och letar rätt på hans nummer bland mina favoriter innan jag utan en sekunds tvekan trycker på luren. En signal, två signaler, tre signaler...

"Jag är här, du behöver inte ringa!"

Jag snurrar runt och möter Alyssa som kommer gåendes längs trottoaren, hon måste trott jag ringde henne. I samma sekund som jag hör signalerna tystna i andra änden klickar jag bort samtalet och stoppar ner mobilen i byxfickan igen.

"Där hade du tur, jag är helt uttorkad" skämtar jag och flinar.

"Ojdå, jag antar att det är bäst att vi går in då" svarar Alyssa innan jag nickar och öppnar dörren åt henne.

≫

"Ursäktaaaaa, killen här behöver en till gin and tonic. Förresten... Ingen tonic."

Jag skrattar åt Alyssas sluddriga försök att beställa åt mig och hon fnissar lite innan hon tar en sipp av sin Cosmo.

"Så, Mr. Sweden, berätta om dina ex" säger Alyssa plötsligt och höjer flirtigt på ögonbrynen.

"Mina ex? Varför?" säger jag och skrattar medan jag försöker fokusera på hennes bruna ögon för att få rummet att svaja mindre.

"Ja, så jag vet vad jag har för förväntningar att leva upp till" fnissar Alyssa och ställer ner drinken på bardisken. Jag funderar en kort stund innan jag harklar mig.

"Okej, så det var den här tjejen, Cecilia. Blont hår, blåa ögon."

"Typisk skandinavisk med andra ord" avbryter Alyssa.

"Typisk skandinavisk" säger jag instämmande. "En gång överraskade hon mig med picknick i en park i Stockholm, hon hade köpt sushi innan vi träffades och allt. Men tyvärr var jag ju tvungen att berätta för henne att jag inte gillar sushi, faktum är att jag hatar det. Dessutom var gräset i parken fullt av pissmyror, så vi fick slänga sushin och springa därifrån."

Både jag och Alyssa börjar gapskratta över bilden av mig sittandes i den obekväma situationen.

"Så jag antar att jag är lite bättre på att ordna dejter, alltså?" säger Alyssa när det värsta skrattet lagt sig.

"Är det här en dejt?" frågar jag med ett nyfiket flin.

"Whatever you say, Enestad."

≫

Biltutorna någonstans långt borta får mig att börja komma till medvetandet och när jag öppnar ögonen bländas jag av den starka morgonsolen. Långsamt rullar jag över på andra sidan i ett försök att somna om, men plötsligt stelnar hela min kropp när verkligheten kommer ikapp mig. Dansövning, klockan tolv. Min kropp hinner otroligt nog reagera snabbare än mina tankar och jag flyger upp ur sängen som jag inte har någon aning om vem den tillhör och greppar min mobil som ligger på nattduksbordet. Den digitala klockan visar 12.21 PM och mitt hjärta sjunker till källaren. Faktum är att det känns som att det sjunker hela vägen ner till magnetfältet i jordens vulkaniska kärna.

Utan så mycket som en blick i spegeln greppar jag skorna som står i hallen och rusar nerför trapporna i trappuppgången och ut på gatan. Jag har ingen aning om vart jag är men till min lycka skymtar jag en taxi komma körandes åt mitt håll på den trafikerade vägen och jag vinkar mot den som att det vore på liv eller död, vilket det vid närmre eftertanke faktiskt är. Med hjärtat dunkandes i halsgropen rycker jag upp bildörren och ropar ut adressen, innan jag vet ordet av det är jag på väg mot dansstudion och bort från den okända lägenheten jag tydligen spenderat natten i.

Ju längre taxin åker ju fler små bitar från gårdagens bravader gör sig påminda i mitt huvud, det är inga vackra bilder jag får upp. En hel bricka med shots, Alyssa dansandes i bara bh och kjolen hon var klädd i igår, ett par varma läppar tryckta mot mina, hud mot hud.

"Grabben, vi är framme. Och om jag vore du skulle jag ta några glas vatten och en migräntablett, det luktar sprit om dig hela vägen fram till förarsätet."

Med en suck gräver jag fram några sedlar jag hittar i ena byxfickan innan jag muttrar fram ett "tack" och kliver ur taxin. När den försvunnit ur sikte inser jag att jag inte kan gå in på dansövningen bakfull, med ett par skitiga skor i handen och en morgonandedräkt som skulle kunna få någon att svimma. Jag börjar ändå gå uppför trapporna till byggnadens entré och jag kommer in i korridoren som lyckligtvis är folktom. Jag hör musiken dåna från danslokalen men styr istället stegen mot omklädningsrummet, där får jag förhoppningsvis vara ifred ett tag så att jag kan fräscha upp mig och försöka få lite klarhet om gårdagen.

Killarnas omklädningsrum är fullt med kläder och jag öppnar dörren till en av toaletterna. Min blick möter spegelbilden över handfatet och jag hajar till. Mitt hår står åt alla olika håll, under ögonen syns tydliga mörka ringar och min skjorta är så gott som förstörd av alla möjliga olika fläckar, exakt vad det är för något har jag ingen vidare lust att identifiera. Jag slår på kranen och kupar händerna  för att sedan böja mig fram och skölja av ansiktet. Det kalla vattnet får mig direkt att kvickna till och jag passar på att dricka lite direkt från kranen också. Efter att ha torkat av mig tar jag upp mobilen för att kolla klockan, det visar sig att dansövningen slutar om sju minuter.

Med släpande steg går jag ut till omklädningsrummet igen och slår mig ned på en av bänkarna för att vänta på Ryan som jag vet kommer bli ursinnig när han får se vilket vrak jag är. Ett misslyckat, idiotiskt, bakfullt vrak. Jag som sa att jag skulle sköta det snyggt.

Dörren in till omklädningsrummet öppnas och dansare efter dansare äntrar rummet och jag får blick efter blick kastad mot mig. Lyckligtvis är killar inte lika stora dramaskapare som tjejer, så de lägger inte så mycket energi på mig. När Ryan kommer in och ser mig ändras hans ansiktsuttryck från glatt till iskallt, den sekunden visste jag att jag var körd.

"Jaså, nu passade det att komma?" Ryans röst är lika iskall som hans ansiktsuttryck och han slår sig ned en bit från mig för att börja byta om.

"Ryan, jag..."

"Vad, Oscar? Du vadå? Du skötte uppenbarligen inte gårdagen snyggt iallafall, det är en sak som jag är säker på."

"Jag... Jag vet inte vad som gick snett."

"Jag varnade dig Oscar! Jag sa att det var precis såhär det skulle bli, jag sa ju det!"

Jag begraver mitt ansikte i mina händer och drar en djup suck. Det är kört, de kommer flyga hem mig till Sverige igen. Min danskarriär är slut, jag kan känna det på mig.

"Förlåt..." mumlar jag och Ryan plockar i sina danskläder i väskan innan han hänger den över axeln.

"Du ska iallafall vara glad över att du har en kompis som bryr sig så pass mycket om dig att han backade dig i det här. Jag sa att du var på läkarbesök, de köpte det. Du är skyldig mig en" säger Ryan innan han går ut genom dörren och försvinner.

-----------

Antar att Alyssa inte är lika omtänksam och oskyldig som vi alla trodde...