Dance for you [o.e]

Kapitel fyra

Efter att första delen av uttagningen är avklarad lämnar juryn oss ensamma i danssalen och folk rör sig nu mellan salen, kafeterian och omklädningsrummet i olika grupperingar. Jag och Felix sitter på det ljusa parkettgolvet inne i danssalen tillsammans med några andra dansare och pratar för att fördriva tiden.

"Men jag förstår inte hur de kunde välja att hålla uttagningen i just Sverige?" Säger en tjej med kort brunt hår och piercing i näsan som vi tidigare fått reda på heter Angelica.

"Jag hörde ryktesvägar att den enda uttagningen i Europa från början skulle vara i London, men det blev något strul så de valde att hålla den här istället." Killen som svarat henne heter James och är från just Storbritannien, jag antar att den här uttagningen måste vara viktig för honom eftersom han flugit ända till Sverige endast för det här. Om det här är den enda europeiska uttagningen måste det befinna sig ganska många olika nationaliteter här, med olika bakgrunder och språk. Men vi har något som binder oss tillsammans, något som vi alla har gemensamt och det är att vi brinner för att dansa.

"Det är en uttagning här i Sverige och en i Los Angeles. Jag undrar hur många de väljer ut från varje uttagning..." Fortsätter James och vi blir tysta. Jag tittar på den stora klockan på väggen. Fem minuter i elva. Juryn lämnade oss vid halv elva och sa att de skulle komma tillbaka en timma senare. På ett sätt önskar jag att tiden gick fortare så att vi kunde få reda på vilka som har gått vidare, men samtidigt vill jag inte veta. Tänk om jag inte är en av de numren som räknas upp? Då är allt över, och jag vill stanna kvar i den här drömlika bubblan så länge det går. För det känns som en dröm, man kopplas bort från verkligheten fullständigt och jag älskar det.

"Jag ska gå ut och ringa Vendela" säger Felix plötsligt och reser sig från golvet.

"Jag behöver också röra lite på mig" säger jag och följer efter honom ut genom den stora dörren som leder ut till korridoren. Felix försvinner snabbt från min sida med mobilen tryckt mot örat samtidigt som han försöker dämpa sorlet i bakgrunden genom att hålla handen för det andra.

Jag tittar mig om i korridoren och börjar gå åt höger vilket får mig att hamna vid dörren till kafeterian. Där finns även en toalett och jag ska precis ställa mig i kön när jag inser att den är flera meter lång och alltså mycket längre än vad jag har tålamod för. Jag fortsätter åt höger och den här delen av huset är mycket mer avlägset än där jag nyss gått förbi. De kliniskt vita väggarna och de små fönstren uppe vid taket ger ett mystiskt ljus över korridoren eftersom inte taklamporna är tända här. Några enstaka människor går jag förbi men ju längre bort i korridoren jag kommer ju färre är det och snart är jag helt ensam. Allt som hörs är mina fotsteg och andetagen mina lungor tar.

Jag rycker i handtaget på en dörr jag går förbi och till min förvåning går den upp. Innanför dörren leder en trappa till andra våningen där jag förmodligen inte borde vara, men min nyfikenhet tar över och jag kliver in och stänger dörren tyst efter mig för att inte bli upptäckt.

Mina ben leder mig sakta uppför den långa spiraltrappan som tyvärr ger ifrån sig ett gnisslande ljud trots att jag rör mig försiktigt. Andra våningen liknar bottenvåningen ganska mycket, men här finns fler dörrar och lamporna är tända på sina ställen. Jag går efter min magkänsla och väljer att gå åt vänster. När jag rundar knuten hör jag en röst, en röst som sjunger.

"So one last time
I need to be the one who takes you home

One more time
I promise after that, I'll let you go"

Varenda ton sitter perfekt och jag imponeras av styrkan i hennes röst, för jag vet vem rösten tillhör. När jag är bara någon meter från rummet där jag tror att hon befinner sig hör jag klackar som närmar sig i rask takt och sekunden senare kommer hon ut ur rummet och går nästan in i mig. Hon flämtar skrämt till när hon ser mig och jag hoppar till.

"Oj du skrämde mig" säger Ariana och skrattar lite. Jag känner blodet rusa upp i ansiktet och försöker förgäves hålla mig själv från att rodna.

"Jag, eh, jag letade bara efter en toalett" mumlar jag och hon tittar på mig med sina mörka blanka ögon som är inramade av en perfekt lagd eyeliner och svarta, täta ögonfransar.

"Okej, följ korridoren runt hörnet och sedan tredje dörren till höger" säger hon innan hon fyrar av ett blygt leende mot mig. Jag ska precis tacka och fly från den pinsamma situationen men hon avbryter mig.

"Bäst att du skyndar dig hörru, det är fem minuter kvar" säger hon innan hon försvinner in genom dörren igen och lämnar mig kvar i korridoren.