Dance for you [o.e]

Kapitel sex

Jag tror på att man ska drömma stort och mycket. Livet är för kort för att nöja sig med ett alldagligt liv där varje dag ser likadan ut, jag tror att livet handlar om något mer än så. Redan som liten fick jag lära mig att inte ha för höga förhoppningar om saker och ting, det kunde leda till besvikelse. Jag kan hålla med om detta till en viss del, att man inte ska ha höga förhoppningar om saker man inte kan påverka, som bara ödet kan avgöra. Men det är annorlunda med drömmar. Resan till en dröm att bli sann kan man själv påverka och därför kan det en dag bli verklighet, bara man kämpar tillräckligt mycket för det.
Redan vid sex års ålder visste jag vad jag ville bli när jag blev stor: en dansare. Mina föräldrar brukade då bara skratta lite åt mig och sedan klappa mig på axeln för att berömma mig för mina fantasier. Men ända sedan dess har jag kämpat mig uppåt, jag bokade in mig på fler danslektioner än någon annan och när jag inte dansade i danslokalerna på BASE så dansade jag hemma på mitt rum eller ute på altanen. Flera nätter har jag uteslutit sömnen endast för att ligga uppe med mobilen och titta på dansvideor gjorda av de riktigt duktiga dansarna borta i LA. Som sagt, detta är min dröm och jag fortsätter kämpa för den drömmen att bli verklighet än idag.

"Nästa, Oscar Enestad."

Jag reser mig ur den uppfällda plaststolen som ger ifrån sig ett knakande ljud och när jag passerar Felix på vägen till dörren ger han mig en snabb kram.

"Nu tar du hem det här, Oscar" säger han lågmält men bestämt till mig under omfamningen och jag nickar kort mot honom.

Jag tar några djupa andetag i ett försök att lugna min löjligt höga puls som dånar i öronen på mig. Det tar någon sekund för mina ögon att vänja sig vid de starka lysrören som hänger i taket inne i danssalen men jag låtsas som ingenting. Jag stannar framför det rektangulära bordet där de fyra jurymedlemmarna sitter: Ariana, Scooter, James samt en kvinna som jag inte vet namnet på.

"Vad heter du?" Frågar Scooter och jag möter hans bruna ögon.

"Oscar Enestad" säger jag enkelt och James gör en anteckning i sina papper.

"Hur gammal är du Oscar?" Frågar James under tiden som han skriver.

"Jag är tjugo" svarar jag honom och känner hur jag börjar slappna av i kroppen trots att jag har fyra par ögon som tittar på mig. Jag antar att det är deras avsikt med frågorna, att få oss dansare att känna oss bekväma i denna utpekade situation. För jag vet att de inte behöver veta den här informationen egentligen, mitt namn står redan på pappren.

"Hur länge har du dansat?" Denna gång är det Ariana som frågar och hon tittar lugnt på mig i väntan på ett svar.

"Jag började ta danslektioner när jag var fem och jag har velat bli en dansare sen jag var sex år."

De tittar alla imponerat på mig och Scooter antecknar något.

"Häng med här så får du visa mig vilken låt du ska dansa till" säger James och reser sig för att gå bort till högtalarsystemet.

Jag knappar snabbt in låtens titel och gör mig redo på dansgolvet innan jag ger James ett tecken på att starta musiken. Introt till "Can't hold us" med Macklemore börjar, en ganska gammal låt men jag tycker fortfarande att den är grym med en skön rytm, perfekt att dansa till.

Jag tar mina första danssteg och det går en stund innan jag kan tänka bort var jag befinner mig och vad som står på spel, men när jag väl gör det så känns allt så bra. Hela dansen sitter perfekt och när musiken tystnar igen är det enda som hörs mina häftiga andetag.

"Tack Oscar, du kan gå nu." Är det enda Scooter säger och det är precis vad jag gör också.

≫

"Jag orkar inte vänta meeer" klagar Felix och lutar huvudet bakåt mot väggen.

Vi sitter på golvet och spelar kort i väntan på det sista beskedet, det beskedet som antingen kommer göra oss fruktansvärt lyckliga eller fruktansvärt besvikna. Nervositeten gnager i varenda cell i min kropp och jag kan inte ens koncentrera mig på kortspelet som vi spelar. Felix verkar märka detta för han kastar korten han nyss hade i handen på golvet och reser sig sedan för att otåligt trava av och an i en rak linje i korridoren. Jag följer hans rörelser med blicken men blir snabbt uttråkad efter som han går samma sträcka om och om igen, inte mycket till underhållning med andra ord.

"Felix sluta, din lilla promenad här gör mig ännu mer nervös" suckar jag med en roande underton även fast det ligger sanning i vad jag säger.

Han lyssnar på mina ord och gör mig återigen sällskap på det kalla golvet. En djup suck lämnar hans läppar innan han drar handen genom det tjocka håret för att få undan det från ansiktet.

"Oscar, för att vara ärlig så förstår jag inte ens varför du är nervös. Du har inget att vara nervös över, du är den bästa dansaren jag vet. De är dumma i huvudet om de inte väljer dig" Felix ord kommer som en överraskning för mig.

"Felix..." Säger jag utan att riktigt veta hur jag ska fortsätta den meningen. Jag har aldrig varit bra på att ta emot komplimanger och denna gång är inget undantag, speciellt inte eftersom det är en av de finaste komplimangerna jag fått.

Dessvärre hinner jag inte längre än så då folk börjar röra sig mot danssalen igen vilket måste betyda att det är dags. Vi båda reser oss upp och följer strömmen. Inne i danssalen står hela juryn plus några andra personer som jag gissar tillhör crewet, men den person som jag lägger mest uppmärksamhet på är Ariana, hållandes på ett papper som jag direkt förstår innehåller de namn som gått vidare.

Vi dansare breder ut oss på dansgolvets stora yta och när alla kommit på plats och tystnar börjar Ariana prata.

"Till att börja med vill jag berätta för er vilken stor ära det är för mig att så pass duktiga dansare tagit sig hit idag för att vara med i den här uttagningen. Det har varit ett nöje att se er dansa för oss och jag är riktigt imponerad över era kunskaper och talanger. Jag vill tacka er allihopa för att ni varit här och jag önskar att ni allihopa kunde få gå vidare och följa med mig på turné. Men tyvärr är det inte så läget ser ut, det är bara 12 av er som har tagit er hela vägen i mål."
_______________

Hoppas verkligen att ni tycker om den här novellen än så länge, om jag får säga det själv så är jag väldigt nöjd hahah..

Kommentera gärna vad ni tycker och om jag kan göra något bättre! Kram på er