Kapitel fjorton

365 28 4
                                    

- Oscar's perspektiv -
Jag sjunker smidigt och tyst ner i min flygplansstol igen och sluter direkt ögonen. Min kropp försöker slappna av och jag ber min hjärna sluta tänka så högt. Allt detta är dock förgäves, hela jag är klarvaken. Det enda jag ser framför mig när jag blundar är de mörka ögonen som tittar på mig och lukten från hennes parfym sitter fortfarande kvar i min näsa. Det går behagliga rysningar genom min kropp när jag tänker på hennes andetag som för bara en stund sedan lätt puffade mot min bara hud på armarna.

Utan att riktigt tänka över mina handlingar tittar jag bakåt i planet och jag ser Ariana sitta närmast mittgången på sin rad, vilket är fem rader snett bakom mig. I hennes händer håller hon sin mobil och fingrarna flyger snabbt över skärmen. Hon verkar inte heller kunna sova, trots att vi båda borde det med tanke på vilken lång morgondag vi har framför oss.

Jag vänder mitt huvud framåt igen och ger sovandet ett nytt försök, men flygplanets tystnad gör mig galen. Mitt ansikte vänder sig mot fönsterplatsen bredvid mig där en djupt sovandes Ryan sitter i en underlig sovställning. Lusten är stor att plocka fram mobilen och föreviga ögonblicket, men jag låter bli. Istället sätter jag mig tillrätta och sluter återigen ögonen för att sedan äntligen slumra till.

"Femton minuters lunch, sedan samlas vi och åker till hotellet!"

Jag och Ryan trängs tillsammans med alla andra vid buffédisken på den lilla restaurangen i Miami som vi befinner oss på. Klockan är elva på förmiddagen och idag börjar det på riktigt. Ikväll är vår första konsert, utsåld dessutom. Jag försöker att inte tänka på det allt för mycket eftersom jag inte vill göra mig själv mer nervös än vad jag redan är. Jag tittar runt lite i lokalen som är simpelt inredd med vita bord och svarta stolar. På var sin sida om de stora fönstren hänger lila gardiner och på varje bord står en matchande vas med en blomma i. Längre bak i kön skymtar jag Ariana som står och pratar med James. Mina tankar vandrar tillbaka till natten på planet och jag undrar om hon kommer ihåg det lika väl som jag gör, eller om det ögonblicket stannade kvar uppe i luften för hennes del.

"Jag lovar, det känns som att jag inte ens sett mat på flera år, jag är så hungrig" säger Ryan och hinner knappt avsluta sin mening innan han har hela munnen full med pasta. Jag själv spetsar flera gurkskivor på min gaffel som jag sedan stoppar i munnen. Kosten under turnén är väldigt strikt, speciellt för oss dansare eftersom vi måste hålla formen och konditionen för att orka dansa näst intill varje kväll. Därför äter vi mycket långsamma kolhydrater som ska ge oss ordentligt med energi och dessutom massor av grönsaker.

"Du ser ut sådär varje gång du äter, Ryan" retas jag men han bara himlar med ögonen innan han lassar in ännu en gaffel i sin mun. Trots att jag och Ryan bara känt varandra i någon månad har vi redan kommit varandra riktigt nära varandra. Han påminner mig lite om Felix emellanåt, vilket kan vara lite jobbigt eftersom det får mig att påminnas av honom. Jag saknar Felix och jag önskar att han var här och upplevde hela den här karusellen med mig.

"Dude, varför tittar Ariana åt vårt håll?" frågar Ryan häpet och jag vänder mig om. Mycket riktigt, Ariana står med sin matbricka i handen och tittar rakt på mig innan hon skiner upp i ett litet leende. Osäker på vad jag ska göra lyfter jag handen i en vänlig vinkande gest vilket hon förvånande besvarar bra på. Hon börjar nämligen gå mot vårt bord.

"Oscar? Varför är Ariana fucking Grande på väg mot vårt bord?" viskar Ryan både förvånat men även exalterat. Innan jag får chansen att svara placeras en bricka på bordet bredvid min plats och Ariana drar ut den svarta stolen som är bredvid mig.

"Hej" säger hon glatt och tittar på oss båda som förmodligen har hakorna nere i golvet vid det här laget. Snabbt tar jag mig samman och försöker agera avslappnad och cool, som att det här inte är något speciellt över huvud taget.

"Hej" hälsar jag tillbaka och kastar sedan en blick på andra sidan bordet, Ryan stirrar fortfarande på henne och diskret sparkar jag lätt till hans ben för att väcka honom ur hans förmodligen mycket förvirrade tankar.

Jag hade aldrig fått ett tillfälle att berätta för Ryan om vad som hände på planet inatt när alla andra sov, dessutom visste jag inte om jag borde berätta det för honom. Hur konstigt det än låter så gillar jag tanken av att ha mina få stunder med Ariana för mig själv, som en liten hemlighet mellan mig och henne. Men jag vet att det förmodligen bara är jag som tänker så, det är typiskt mig att överreagera angående allt möjligt.

"Fick du någon sömn efter att vi pratade på planet inatt?" frågar Ariana mig som att det vore världens mest naturliga sak att prata om. Vilket det kanske är, om det inte hade varit för det faktum att min kompis sitter på andra sidan bordet och inte har en susning om att jag ens utbytt ett enda ord på Ariana Grande, den supersnygga sångerskan som vi är bakgrundsdansare åt. Jag kan nästan känna Ryans frågande blick bränna hål i min hud, men jag ignorerar honom helt och fokuserar istället på Ariana.

"Inte mycket, fick du?" Hon skakar på huvudet och tar en klunk av sitt vatten.

"Inte över huvud taget, men det är okej. Förhoppningsvis kan jag sova lite på hotellet innan vi måste börja repa för ikväll" jag nickar till svars och fortsätter äta av min mat.

"Vad heter du?" frågar Ariana Ryan, som jag helt hade glömt bort under samtalets gång.

"Ryan Nolan" säger han och rätar direkt på ryggen, jag antar att han känner sig nöjd över att äntligen få lite uppmärksamhet han med.

"Kände du Oscar innan turnén?" frågar Ariana nyfiket och jag förvånas över att hon lagt mitt namn på minnet och inte bara låtit glida det omärkt förbi. Samtalet vid bordet flyter på under alla femton minuter och jag njuter av hennes närvaro varje sekund av dem.

Dance for you [o.e]Where stories live. Discover now