Dance for you [o.e]

Kapitel arton

- Ariana's perspektiv -

Jag står framför spegeln och synar min spegelbild, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Gång på gång. Jag är klädd i den svarta korta byxdressen, mer liknande en baddräkt samt höga stövlar som slutar ovanför knäna. Dessa har precis som alla mina andra skor höga stilettklackar, men det är inget problem eftersom jag är van vid att gå i sådana.

Det är två timmar kvar till kvällens show börjar, vår andra och sista kväll här i Miami. Att få uppträda här i Florida har varit speciellt för mig, eftersom att det är härifrån jag kommer. Det var mitt hem en gång i tiden, den tiden då jag bara var Ariana Butera Grande. Jag gick till skolan, åt i matsalen tillsammans med mina kompisar och kom hem till mitt hus och min familj. Men de dagarna är förbi och likaså är tjejen jag brukade vara.

Jag hör steg ute i korridoren som kommer allt närmre mitt rum och strax därefter syns en gestalt i dörröppningen.

"Du ser helt fantastisk ut, Ari"

Jag snurrar runt för att se personen, det är någon jag inte sett på länge men som jag saknat något otroligt och det går en stöt genom min kropp.

"Sean!" utropar jag och går fram till honom. Han ler innan han placerar sina läppar mot mina, jag blir varm i hela kroppen. Sean och jag har varit tillsammans i ett halvår ungefär men träffas tyvärr väldigt sällan eftersom vi båda är ute på turnéer för tillfället. Sean, eller Big Sean som hans artistnamn är, är riktigt populär i hiphopbranschen just nu och det går bra för honom, något som gläder mig.

"Jag trodde inte att du kunde komma ikväll?" Säger jag förvånat och kan inte sluta le, jag är så glad över att se honom.

"Jag lyckades få lite tid ledigt ikväll, kände att det hade gått för lång tid utan att få träffa dig" svarar han.

Vi förflyttar oss till soffan där vi sätter oss bredvid varandra och vi fortsätter prata om vad som hänt sedan vi senast sågs.

"Hur var Stockholm?" Frågar han.

"Det var bra, många duktiga dansare.." Säger jag och börjar plötsligt tänka på Oscar. Jag undrar vad han gör just nu. Sean nickar och tar min hand för att sedan börja stryka med sina fingrar över handryggen. Jag lägger mitt huvud på hans axel och hör våra avslappnade andetag som går i takt. Plötsligt kommer Scooter in genom dörren och höjer förvånat på ögonbrynen när han ser Sean.

"Sean, hej! Jag visste inte att du var här?"

Sean reser sig och lämnar mig kvar i soffan. De utbyter något slags vänskapligt handslag och börjar sedan snacka lite, mest om hans karriär och fotboll. Typiskt killar.

Jag rycker till när något surrar till bredvid mig i soffan. Det är Seans mobil, jag antar att den måste åkt ur hans ficka när han satte sig ner. Utan att tänka mig för plockar jag upp den och böjar scrolla bland alla hans notiser som visar sig på låsskärmen. Längst ner finns ett meddelande och när jag läser det sjunker mitt hjärta till golvet. Jag börjar kallsvettas och känner plötsligt hur pulsen dånar högt i mina öron, men varken Sean eller Scooter verkar ha lagt märke till det. Jag läser meddelandet igen, för att vara säker på att jag verkligen läst rätt.

Natasha
Tråkigt att vi inte kunde ses ikväll, jag har längtat efter dig enda sen den stunden du lämnade min säng igårkväll. Skulle mer än gärna vilja återupprepa gårdagen. Ring mig xx

Jag bestämmer mig för att inte säga något så länge Scooter är här, så jag försöker samla mig så gott det går och uppföra mig normalt. Illamåendet som jag känner är svårt att ignorera och jag får lusten att spy över hela den här situationen. Det dröjer inte länge tills Sean och Scooter har pratat klart och snart är vi två ensamma igen.

"Så, hade du kul igår?" Frågar jag Sean med en iskall blick.

"Vad gjorde jag igår?"

"Åh, du vet inte vad du gjorde igår? Då ska jag berätta det för dig, för den informationen fick jag i det här smset" jag reser mig och börjar läsa med en hög ton. Min röst darrar något fruktansvärt och jag förbannar mig själv för att jag alltid ska börja gråta när jag blir arg.

"Ari, Ari sluta" Sean närmar sig mig och försöker slita mobilen från mig, men jag är envis och fortsätter. "Jag sa sluta!" Sean's skarpa röst i kombination med ett hårt grepp runt min smala handled får mig att haja till. Något som jag vet om Sean är att han har väldigt kort stubin och därmed väldigt lätt blir aggressiv. Dock kan jag inte låta det hindra mig från att sätta ner foten.

"Du lovade mig att du hade sagt upp kontakten med henne! Du lovade!" Jag höjer rösten och börjar krångla mig ur hans grepp utan framgång.

"Vad får dig att tro att du har rätten till att titta i min mobil? Du bestämmer inte över mig!" Sean's röst är mörk och hans ögon stirrar in i mina.

"Jag litade ju på dig! Varför, Sean? Är jag inte tillräckligt bra för dig? Tillfredsställer jag dig inte tillräckligt, så du måste gå till massa horor och knulla dem istället?!" Vid det här laget har mina tårar letat sig nedför kinderna och har förmodligen förstört mitt smink, men jag orkar inte bry mig. Jag är sårad, rentav förstörd faktiskt.

"Kanske är det så det är!?" Ryter Sean och jag stirrar på honom, jag vet att mina ögon inte är fyllda med något annat än hat.

"Om det är så läget är, så kan du dra åt helvete" skriker jag och känner hur hela halsen bränner. Sean närmar sig snabbare än vad jag hinner reagera och hans högra hand flyger upp mot mitt ansikte för att ge mig en svidande örfil. En fruktansvärt smärta sprider sig över min vänstra kind och rummet börjar snurra, men trots det så lyckas jag ändå se hur dörren öppnar sig. Det är inte för att Sean lämnar rummet, utan för att någon kommer in. Jag anstränger mig för att kunna identifiera personen genom att kisa med ögonen. Det välvårdade, blonda håret. De blåa, snälla ögonen. Oscar.

------------

Sean kommer in och rör om i grytan like a boss