Dance for you [o.e]

Kapitel tolv

Vi lämnade rummet utan att jag fick chansen att prata något med Alyssa, det enda vi faktiskt utväxlade var ett par blickar. Medan vi alla gick tillbaka till danssalen var mina tankar på annat håll, att världen kunde vara så liten. Utifrån alla tusentals personer inom modebranschen här i LA så är det just Alyssa som nu alltså ska jobba på samma turné som mig, och utifrån alla lägenheter i hela LA så bor jag i samma byggnad som Alyssa. Som sagt, världen är liten.

Några dagar gick och träningarna blev allt mer påfrestande med tidiga morgnar och sena kvällar. Alla mina planer på fritid fick jag lägga åt sidan för att endast fokusera på dansen, något jag egentligen hade räknat med.

"Här kommer min charmiga favoritsvensk!" utropar Ryan när jag kommer in i danssalen klockan 07:14 och jag ser hur Ariana reagerar och tittar åt vårt håll. Våra blickar möts för några hundradels sekunder innan vi båda viker undan.

Ryan är en av personerna i dansgänget som jag kommit nära under de senaste dagarna. Han är från Florida, närmre bestämt Orlando. Ryan hittade, precis som jag, sitt intresse för dansen i tidig ålder, faktiskt tidigare än mig. Det kan dock bero på att båda hans mamma och faster dansat på professionell nivå och att dansen på så vis fått en del inflytande på honom väldigt tidigt.

"Jag är den enda svensken du känner här" skrattar jag och slår mig ner på golvet bredvid honom för att börja stretcha ut min delvis ömma kropp, att dansa såhär mycket tar på kroppens krafter.

"Faktiskt inte. Jag snackade med en annan svensk tjej förut, men jag bestämde snabbt att du slog henne" säger Ryan. "Men det kanske ändrar sig" skämtar han och jag skrattar lite.

Min blick sveper över rummet. Det är ungefär en kvart kvar tills träningen börjar men danssalen är redan full. De flesta följer mitt och Ryan's exempel och sitter ned på golvet för att stretcha eller bara ta det lugnt, men några personer står tillsammans i en samlad grupp där de ser ut att dansa. Vid närmre titt ser det faktiskt ut som de har någon form av dance battle.

"Jag skulle slå deras dans överlägset" säger Ryan plötsligt med en kaxig ton, han måste ha märkt vad jag tittade på.

Jag skrattar lite åt hans självförtroende och sliter blicken ifrån dem för att istället knyta om mina dansskor, som redan var perfekt knutna.

"Du borde göra det"

Va?"

"Utmana dem" Ryans blick vilar på mig och jag tittar förvirrat tillbaka på honom.

"Kom igen Oscar, både du och jag vet att du är otroligt begåvad. Dessutom, vore det inte kul att förvåna alla? Bara som en kul grej?"

En kul grej.

Så jag gjorde det. Jag reser mig från golvet, går bort mot gänget och lämnar Ryan med en häpen min.

"Vad gör ni? Dance battle?" Frågar jag och alla i gruppen vänder sig mot mig.

"Ja, har du nåt att komma med?" Retas en av dom.

"Det kan väl inte vara så svårt att slå er" säger jag med skämtsam ton. Killen rycker på axlarna tills svars och musiken drar igång. Lyckligtvis spelas en låt jag är väl bekant med, så jag vet hur takten är.

Jag börjar dansa helt på fri hand och jag känner alla blickar på mig, men jag bryr mig inte. Mina ögon tar sikte på en vägg och utan att tänka springer jag mot väggen för att sedan hoppa upp och snurra runt i luften. När musiken en stund senare går mot sitt slut avslutar jag det hela med en stillastående volt och musiken tystnar.

"Wow, det där var..." Börjar en av killarna som snabbt blir avbruten av tjejen bredvid.

"Det där var ashäftigt!!!"

"Lär mig, eller visa oss något mer" uppmanar killen mig och jag skrattar över deras reaktioner. Jag vänder mig om och ser att större delen av rummet betraktar oss, även Ariana och James.

"Håll händerna under mitt ben" säger jag och sträcker upp mitt ena ben vilket killen gladeligen tar tag i. "Jag kommer räkna till tre och då ska göra motstånd med dina händer, okej?" Killen nickar och sväljer nervöst, vilket även gör mig en aning nervös. Om jag fuckar upp det här kan det gå riktigt illa och den tanken har jag alltid i huvudet.

"Ett, två, tre"

Jag trycker ifrån med hela kroppen och voltar baklänges i luften samtidigt som jag känner hur det pirrar till i magen. Oavsett hur många gånger jag gjort detta förut så känns det alltid pirrigt när man väl är i luften, men det är det roliga. Det blir som en kick.

Lyckligtvis landar jag på fötter och jag känner lättnaden skölja över mig. Flera i gruppen applåderar åt min och killens insats och vissa kommer fram för att ställa frågor och jag njuter av uppmärksamheten jag är ovan vid. Plötsligt harklar sig någon bakom mig och de andra tystnar.

"Inte illa där" säger en tjejröst och jag snurrar runt för att sedan mötas av Arianas bruna ögon. Hon står bara en meter ifrån mig och jag får titta ner på henne lite, eftersom jag är ganska mycket längre än henne.

"Parkour, eller hur?" Frågar James som står bredvid henne och jag nickar.

"Jag har övat det i flera år" svarar jag innan jag drar handen genom håret varav James imponerat lyfter på ögonbrynen åt mitt svar.

"James, skulle det inte vara kul med lite parkour i showen?" Säger Ariana med ett finurligt leende på läpparna.

"Jag antar att vi skulle kunna överväga det" svarar James men blicken han ger mig visar att han instämmer i Arianas förslag.