Dance for you [o.e]

Kapitel tio

"Welcome to Los Angeles" läser jag när jag åker nedför den långa rulltrappan och jag kan inte hålla tillbaka det lilla leende som smyger sig fram på mina läppar. När jag kommit nedför rulltrappan anländer jag till den stora hallen full av rörelse och jag söker med blicken bland alla chafförer som står med skyltar framför sig. Tillslut landar mina ögon på mitt namn skrivet med stora och slarviga bokstäver. Jag går fram och hälsar på mannen som enligt namnbrickan heter Derek som erbjuder sig att hjälpa mig med väskorna, ett erbjudande jag gladeligen tackar ja till.

Vi promenerar tillsammans ut genom de stora snurrdörrarna och möts av den varma luften.

"Så, Oscar" börjar chauffören Derek när vi satt oss tillrätta i bilen som snart börjar röra på sig. "Vad fick dig att komma hit till soliga Los Angeles? Vänta, låt mig gissa... Semester?" Jag skakar på huvudet samtidigt som jag ler lite och Derek gissar vidare.

"Du vet, att döma från det där leendet skulle jag gissa på att det handlar om en tjej" säger Derek och skrattar, ett sådant där härligt skratt som skulle kunna få vem som helst på bra humör.

"På sätt och vis, ja" skrattar jag lite. Nu är det ju inte riktigt så läget ser ut, men jag väljer att inte säga något om det.

"Där ser man" säger Derek och flyttar blicken mot vägen framför sig och jag tar tillfället i akt att betrakta den livliga staden som susar förbi utanför. Jag som aldrig satt min fot i Los Angeles förut, eller i USA för den delen heller, är överrumplad av all rörelse. På trottoarerna strosar människor runt och antingen tittar i någon av alla butiker eller bara njuter av det fina vädret som LA verkar bjuda på varenda dag. De enorma palmerna som tornar upp sig på varsin sida av vägen ger hela staden en mer exotisk känsla. På uteserveringarna är det smockat med folk under de vita lyxiga parasollen och jag fantiserar om att själv få sitta på en sådan uteservering snart.

Innan jag vet ordet av det så har bilen stannat till och Derek vänder sig mot mig.

"Här är det" säger han och kliver därefter ur bilen och jag väljer att följa hans exempel. Han plockar smidigt ut mina tunga resväskor och placerar dem på trottoaren, jag antar att han är van eftersom det är en del av hans jobb.

"Lycka till med den där tjejen, hon måste vara en keeper om du åkt hela vägen hit för henne" säger Derek och jag ler lite mot honom innan jag tackar.

När bilen är utom synhåll blickar jag ut över gatan som är i princip öde. Jag plockar upp min mobil ur jeansfickan för att öppna mina anteckningar där jag skrivit ner den exakta adressen och numret på lägenheten. Efter mycket slit lyckas jag komma innanför lägenhetsporten med mina resväskor och till min besvikelse landar min blick på en trappa vilket verkar vara den enda vägen upp till de övre våningarna. Jag börjar grubbla på hur jag enklast ska bära mig åt för att få upp min packning smidigast när jag plötsligt hör hur porten bakom mig öppnas. Jag snurrar runt och min blick möts av en tjej som ser ut att vara i min egen ålder.

"Wow, det ser ut som att du kan behöva lite hjälp" säger tjejen till mig och tittar på mina väskor innan hon skrattar lite. Jag kan bara tänka mig vilken roande syn hon måste ha mötts av.

"Uhm.. Ja, det skulle inte vara fel" erkänner jag och skrattar lite jag med.
"Skulle du vilja ta dom två väskorna?"

Jag pekar på två väskor som för tillfället ligger på golvet och tjejen nickar ivrigt innan hon plockar upp en i varsin hand. Försiktigt börjar jag gå uppför den smala trappan med tjejen tätt bakom mig som fortsätter att hålla igång vår konversation.

"Vart är du ifrån?" Frågar tjejen nyfiket.

"Sverige" säger jag och fokuserar på att sätta mina fötter på de smala trappstegen i trappuppgången som leder oss uppåt i byggnaden.

"Det är långt bort, antar att du är ganska jetlaggad nu då?"

"Inte än, men det kommer väl förmodligen när jag kommit i ordning inne i lägenheten" säger jag och skrattar.

Vi kommer upp på min våning vilket är våning tre. Jag passerar dörr efter dörr innan jag äntligen hittar nummer 34.

"Här är det" säger jag och ställer ner mina väskor på golvet.

"Åh, okej" säger tjejen och gör likadant. "Jag glömde presentera mig, Alyssa"

Jag tar Alyssas hand i min och skakar den vänligt.

"Oscar" säger jag och tittar in i hennes bruna ögon som omges av täta mörka ögonfransar. Hennes hy är mörkare än min, jag kan tänka mig att hon har ursprung från något varmare land. Hon sätter sitt vilt lockiga hår bakom ena örat och ler sedan mot mig. Hon ser naturlig ut, men de fina dragen i ansiktet gör henne riktigt vacker.

"Så, om du behöver hjälp med något så bor jag en våning upp, nummer 46 är min lägenhet" säger Alyssa och jag överraskas en aning av henens vänliga gest.

"Tack så mycket och tack för hjälpen med väskorna, du kom precis vid rätt tidpunkt" skrattar jag.

"Inga problem" säger Alyssa och fyrar av ett leende innan hon försvinner upp i trappan.

Jag fiskar upp den silvriga nyckeln för att sedan vrida om låsvredet som till skillnad från Sverige sitter i själva dörrknoppen som jag sedan vrider för att få upp dörren. Jag förvånas över hur stor hallen är, jag hade förväntat mig en betydligt mindre, kanske mer liknande en städskrubb. Vad gällde lägenheten i LA så hade jag inga höga förhoppningar, men den överträffar snabbt de låga förväntningar jag har.

När jag passerat hallen kommer jag in i ett allrum med stor yta som täcks av en tvåsitsig soffa i grått med tillhörande soffbord, en tv bänk med en stor teve och vid det stora fönstret finns ett svart matbord med fyra stolar.
Jag fortsätter min husesyn och vandrar vidare till vad visar sig vara köket som är hyfsat fräscht. Inget speciellt egentligen, förutom de beiga köksytorna finns det ett kylskåp samt frys, spis, ugn och en micro.

Efter att ha utforskat resten av lägenheten börjar jag packa upp lite smått och placerar mig sedan i soffan. Vad nu? Jag ska inte träffa resten av dansarna förrän imorgon och klockan är bara två på eftermiddagen. Jag känner ingen här, förutom Alyssa...

Efter lite tveksamheter reser jag mig ändå ur soffan och går mot hallen.

"Vad är det värsta som kan hända?" Tänker jag under tiden som jag låser lägenhetsdörren och går mot trappuppgången. Jag reagerar på hur tyst det är i korridoren, dock är väl de flesta ute på stan vid den här tiden. Förutom jag, för jag är ensam i en främmande stad som jag aldrig tidigare varit i.

När jag kommit upp på fjärde våningen, som ser identisk ut med min våning, börjar jag leta efter rätt dörr. Vad var det hon sa nu då? Var det 46? Jag lämnar några svaga knackningar på dörren och hoppas på det bästa.

Det tar en stund innan dörren äntligen öppnas och mina ögon möter det igenkända varma ansiktet som skiner upp i ett leende.

"Jag, eh, jag tänkte att du kanske ville hitta på nåt?" Börjar jag och märker hur otroligt töntig jag låter. "Eftersom jag inte känner en människa här förutom du. Du verkar dessutom kunna området ganska bra. Vi kanske kan ta en kaffe eller nåt?"

"Gärna!" Svarar Alyssa och en lättnad träffar mig. "Jag vet precis vad vi kan göra" fortsätter hon med ett triumferande leende på läpparna.

--------

Sååå, en ny karaktär som ska röra om lite i grytan heheh! Vad tror ni? Kommer Alyssa bli något mer än bara Oscar's granne? Kommentera gärna vad ni tror, alltid kul att läsa hahah.