Dance for you [o.e]

Kapitel tre

En vecka gick fort och innan jag visste ordet av var dagen kommen, dagen med stort D.

Uttagningen börjar klockan 10.00 men Felix och jag är på plats en halvtimme innan. Det är fullt med folk i lokalen redan, alla ser ut att vara i ungefär vår ålder men det är en stor variation mellan killar och tjejer. Vi går fram till ett bord som står nästan direkt innanför dörren där det sitter en kvinna i 40 års åldern, hon är nog den äldsta personen i rummet.

"Namn?" Frågar kvinnan på engelska och tittar på oss över kanten på hennes röda glasögonbågar.

"Oscar Enestad" säger jag och det blir tyst under tiden som kvinnan bläddrar i sina papper innan hon gör en markering. Jag får en nummerlapp med numret 42 skrivet klart och tydligt och Felix får sedan nummer 43.

"Omklädningsrum åt det hållet" säger kvinnan och vi nickar innan vi sätter fart i den utpekade riktningen.

När vi kommer in i det fullproppade omklädningsrummet möts vi av ett flertal blickar tillhörande både tjejer och killar. Jag hittar en minimal yta på en av träbänkarna som sitter längs med väggen där jag snabbt slår mig ner. Vi byter om under tystnad och går sedan ut i danssalen där flera dansare börjat stretcha och min blick studerar rummet samt personerna som befinner sig här. På två av väggarna sträcker sig stora helkroppsspeglar och vid mitten av den längsta spegeln står ett långt bord där jag antar att juryn ska sitta. Sex stolar står uppradade bredvid varandra bakom bordet och om exakt en kvart kommer det sitta sex par dömande ögon där.

"Tror du att Ariana är här?" Frågar Felix och jag skrattar lite åt honom.

"Förhoppningsvis" säger jag och flinar lite. Att Ariana är snygg säger varken jag eller Felix emot, dessutom, hur coolt skulle det inte vara om hon faktiskt befinner sig här i Sverige och ska delta som en jurymedlem?

Minutvisaren förflyttar sig långsammare än vad jag någonsin tidigare varit med om och när klockan är två minuter i tio öppnas dörren in till danslokalen som nu är fullproppad av nervösa dansare. Ett flertal killar kommer in, en av dom bär på en stor systemkamera så jag antar att han är fotografen. Sist in genom dörren kommer två tjejer, den ena uppskattar jag är i 30 års åldern och har svart lockigt hår. Den andra tjejen är välbekant med sitt långa bruna hår och de bruna ögonen, Ariana Grande. Hon ser bra, faktiskt mycket bättre ut i verkligheten än på bild.

"Hej och välkomna till uttagningen för Ariana Grandes världsturné" säger en av killarna genom en mikrofon. Han presenterar sig som Scooter Braun, vilket får en klocka att ringa i mitt huvud. Efter en stunds funderande slår det mig att han även är Justin Bieber's manager.

Scooter förklarar upplägget för uttagningen. Först dansar vi alla till Break Free, efter det ska Arianas koreograf gå igenom koreografin till en bit ur en låt. Sedan väljs ett visst antal personer som går vidare till nästa del som innefattar den självständiga dansen, vilket är den jag är mest nervös över.

Min blick vandrar gång på gång tillbaka till Ariana som står näst längst ut i det uppradade ledet framför oss. Hennes blick skiftar mellan Scooter och oss dansare för att sedan utan förvarning möta min blick. Jag bryter vår ögonkontakt med ett plötsligt ryck och försöker uppföra mig så normalt jag kan men det är tveksamt om jag lyckas. Mitt oväntade beteende känns töntigt, jag skulle ha uppträtt coolt och avslappnat men istället beter jag mig som att jag är livrädd för att ens möta hennes blick. När jag sneglar tillbaka på henne är hennes blick fäst i marken men jag kan skymta ett leende på hennes läppar. Bra där Oscar, du gjorde precis bort dig inför Ariana Grande.

När vi dansat färdigt till Break Free tar jag en klunk ur min vattenflaska, liksom många andra i danssalen, och koreografen vid namn James klappar i sina händer. Hans hår är ljust blont, näst intill vitt, och snaggat på sidorna medan håret uppe på huvudet är kammat bak i en backslick. Hans bruna ögon är beslutsamma och munnen format till ett streck. Hans tajta T-shirt avslöjar hans muskulösa överkropp men trots det ser han fortfarande smidig ut i kroppen.

"Okej hörni! Nu är det dags för er att visa mig hur bra ni är på att lära in en helt ny koreografi." Hans röst överröstar det lilla sorlet i salen som sekunden senare avtar. "Vad vi letar efter i en dansare är bland annat en snabb upptagningsförmåga, jag vill inte behöva visa ett danssteg för er tio gånger innan ni sätter den."

Det märks direkt att James är en sträng koreograf och jag känner nervositeten krypa sig på. Det enda sättet att fixa det här på är att vara skärpt till max, så jag kopplar bort allt runtomkring och fokuserar enbart på James ryggtavla och hans röst.

"Det första steget i koreografin ser ut såhär" säger James och visar hur han korsar benen, snurrar runt och boxar med armarna i luften rakt framför sig. Vi andra följer hans rörelser innan han går vidare.

Efter ungefär fem olika danssteg testar vi till musiken vilket har ett betydligt snabbare tempo än vad vi nyss övat i. Jag gör mitt bästa för att hänga med men en frustrerad suck lämnar mina läppar när min dans inte alls ser ut som James. Jag ser hur personerna vid bordet gör några snabba anteckningar i sina papper och Ariana viskar något till kvinnan bredvid henne för att sedan titta på mig. Jag försöker behålla lugnet men följande gång vi dansar i takt med musiken kan jag känna hennes blick bränna på mig under hela låten.