Morgonen efter (08:40)
Alex vaknar av ett ljud i lägenheten. Hon blir först rädd innan hon kommer på att Josef sover hos henne och att det förmodligen var honom hon hörde. Han sov dock på soffan, det kändes väl säkrast på något sätt. Tänk om han har varit vaken länge? Han kanske bara hoppas på att hon ska vakna snart. Hon kollar på klockan som än så länge inte är så sent för att vara helg men med tanke på hur tidigt han brukar vara på jobbet så vet man ju aldrig. Hon sträcker lite på sig och kliver upp. Hon tar sin morgonrock i satin över pyjamasen och sina tofflor innan hon går ut. När hon öppnar sovrumsdörren helt slås hon av en doft av kaffe. Ett lugn infinner sig snabbt. Hon går med lugna steg ut i köket och möts av Josef som står vid kaffemaskinen. Utan tröja. Han har bara sina jeans på sig. Hon sväljer hårt sina känslor och gör att för att kolla upp i hans ögon istället.
"Godmorgon." Säger Alex trött och ler svagt. Han sveper med blicken över henne. Hur kan hon fortfarande vara så attraktiv trotts att hon just vaknat? Han ler smått.
"Godmorgon. Väckte jag dig?" Frågar han men hon skakar bara på huvudet.
"Går det bra eller?" Frågar hon och gäspar. Han skakar på huvudet.
"Helt ärligt så förstår jag ingenting." Säger han och ger henne en kopp med kaffe.
"Hoppas det smakar okej iallafall." Lägger han till och hon skrattar. Tar försiktigt en liten sipp av kaffet.
"Nå?" Frågar han otåligt när hon inte sagt något.
"Supergott." Svarar hon kort och ställer ner koppen på köksön.
"Vad vill du ha till frukost? En smörgås?" Frågar hon och han sätter sig vid köksön, mitt emot där hon satt sin kopp.
"Det blir bra." Mumlar han och hon nickar.
Alex plockar fram bröd och pålägg till dom.
"Jag kanske borde byta om." Funderar hon högt och skrattar. Han ser på henne. Låter blicken långsamt svepa över hennes kropp, uppifrån och ner.
"Jag gillar det. Lite mer avslappnat." Säger han och flinar. Hon skakar på huvudet.
"Om du säger det så." Mumlar hon och sätter sig mitt emot honom.
"Jag kanske borde ta på en tröja." Säger Josef då.
"Jag gillar det." Svarar hon bara och möter hans blick med ett flörtigt leende.
En timme senare
Josef och Alex sitter tillsammans i soffan och tittar på Nyhetsmorgon.
"Jag går och byter om då." Säger Alex när det blir reklam i programmet. Hon reser sig och går in mot sitt sovrum till garderoben. Hon tar på sig en helsvart outfit och går mot badrummet. Där borstar hon håret och sminkar sig lite. När hon är klar går hon ut mot Josef igen. Det känns fortfarande lite surrealistiskt att ha honom hemma hos sig. Att han sitter i hennes soffa och ser på hennes tv.
"Ska vi dra?" Frågar han och drar på sig sin tröja. Det är väl lika bra för hon kunde knappt koncentrera sig på något annat än hans kropp när dom åt frukost.
"Yes." Svarar hon och tar på sig sina skor.
Dom kliver ut ur hennes lägenhet och hon låser dörren efter dom.
"Det här får vi göra om." Säger han skämtsamt och öppnar porten. Hon skrattar till och kliver ut.
"Absolut." Svarar hon kort. Dom går och sätter sig i hennes bil, sedan kör hon iväg. Hon märker hela tiden hur Josef sneglar på henne, som att han tvekar på att säga något. Tillslut vänder hon sig mot honom i några sekunder.
"Du? Det som hände igår." Börjar han och hon förstår direkt vad han syftar på.
"Vad menar du då?" Frågar hon och ser på honom med ett flin. Han skrattar och lutar sig tillbaka.
"Bra." Säger han svagt och vänder blicken ut ur fönstret istället.
När dom är framme vid polishuset bromsar Alex in precis utanför garaget.
"Tack för allt." Säger Josef och knäpper upp bältet.
"Det är jag som ska tacka." Svarar hon snabbt och han ler mjukt mot henne. Sedan ser han ut att tveka lite, men tillslut sträcker han sig fram och ger henne en kram. Men kramen är speciell. Det är liksom inte bara en kort kompis-kram utan den är mer känslofylld än så. Han håller henne länge nära intill sin kropp och hon sätter tveksamt sina händer på hans rygg. Han passar på att pussa henne snabbt i hårbotten innan han blir tvungen att släppa henne.
"Ses på måndag." Säger han och kliver ur bilen. Hon nickar efter honom.
Alex blir helt matt när Josef går iväg. Pussade han henne verkligen i håret eller händes det bara som det? Hon kan inte ens lita på sig själv eller sina egna känslor längre. Hennes kropp har betett sig så annorlunda den senaste tiden. Hela kvällen igår och morgonen idag har varit så känslofyllt, hon känner sig alldeles tom nu. Men samtidigt är det en bra känsla. Hon är glad och nöjd. Känner sig sedd, omtyckt. En känsla av att det kanske faktiskt finns mer i livet än jobbet som spelar roll för henne? Allt det är tack vare Josef. Efter en stund kommer hon på sig själv. Hon kan ju inte så här hur länge som helst, Josef kommer ju undra när han kommer. Hon startar igång bilen och kör tillbaka hem.
Josef sätter sig i sin bil med en suck. Vad har hänt? Han har sovit över hos Alex. Äntligen fått kramat om henne ordentligt och till och med gett henne en liten oskyldig puss i håret. Allt det som han så länge velat. Nästan allt iallafall. Hela kroppen pirrar. Allt han vill är att få träffa henne igen, han skulle bara vilja skriva till henne nu direkt. Åka hem till henne igen. För första gången på länge så längtar han till måndag. Bara tanken på henne gör honom glad. Hon ger honom liksom bekräftelse. Han måste verkligen skärpa sig. Inte låta känslorna och tankarna ta över. Det kan lätt gå överstyr. Dom är faktiskt kollegor, hon är hans chef och det är inget mer än så. Möjligtvis vänner kanske?
