Dagen efter, söndag (09:20)
Josef och Alex ligger i sängen som vanligt. Men den här gången håller han om henne, hon ville det nu.
"Du? Hur mår du egentligen?" Viskar hon. Han rynkar ögonbrynen och tittar på henne.
"Va?" Frågar han förvånat trotts att han hörde.
"Jag skäms. Du är så bra på att fråga mig, jag har inte frågat dig det på hur länge som helst." Förklarar hon svagt. Han suckar smått.
"Jag mår bättre än någonsin." Svarar han och pussar henne i pannan. Hon nickar.
"Jag har varit så upptagen i mig själv. Vad jag vill, när jag är redo, ja du vet." Fortsätter hon.
"Vad vill du?" Lägger hon till.
"Du vet vad jag vill." Påminner han henne.
"Inte så, jag menar vad du vill att det ska leda till." Förklarar hon.
"Jag vill vara med dig, ingen annan. Jag skulle inte lämna dig Alex." Svarar han. Hon nickar, det värmer. Hon pussar honom på läpparna men när hon släpper tar han dom igen och kysser henne länge. Hon ler i kyssen. Trotts att hon tycker att det är konstigt att prata om sånt här så gör han allt så enkelt.
Josef och Alex ligger länge och kysser varandra när hon tillslut måste dra sig ifrån.
"Jag är ledsen, men skulle inte du till tandläkaren idag?" Frågar hon och flinar. Han nickar.
"Jo, jag vet. Det känns så jävla onödigt eller?" Frågar han och vänder sig för att kolla klockan. Han ska vara där om en timme.
"Varför då?" Frågar hon.
"Jag har aldrig haft några problem med mina tänder." Svarar han bara kort. Hon skrattar.
"Skönt! Då går det nog snabbt."
"Kan vi inte ta en promenad efter?" Föreslår Alex.
"Det är ju svinkallt ute?" Svarar han frågande.
"Då kanske du får sätta på dig en mössa?" Skrattar hon och lägger en hand i hans nacke.
"Du kanske kan värma mig annars?" Viskar han flörtigt. Hon ser in i hans ögon och kan inte hålla sig för skratt. Hon skrattar rakt ut och han suckar.
"Förlåt Josef! Men det för går inte!" Säger hon högt i skrattet hon.
"Har jag sagt att du är kall förut?" Frågar han med ett leende.
"Några gånger." Påminner hon och skakar på huvudet. Han nickar.
"Bra"
En timme senare
Alex följde med Josef till tandläkaren men väntar just nu i väntrummet under tiden som han är inne. Hon vill inte sitta bredvid som hans mamma. Samtidigt funderar hon över hans julklapp. Det är bara två veckor kvar till jul. Hon har såklart redan beställt den men hoppas bara att den kommer fram i tid nu när det är så mycket som skickas. Då kommer plötsligt en äldre kvinna med rullator in i väntrummet. Eftersom att det är trångt och ont om platser så reser sig såklart Alex direkt.
"Vill du sitta här?" Erbjuder hon och visar med handen ner mot stolen.
"Tack." Svarar hon leendes och sätter sig tungt. Alex ställer sig en bit bort och lutar sig lite bak mot väggen istället.
"Jag känner igen dig?" Säger kvinnan då.
"Jaha?" Svarar Alex frågande. Hon ser på henne men tycker först inte att hon känner igen henne alls.
"Är det inte Alexandra?" Frågar hon. Alex blir lite obekväm och ser sig runt i väntrummet. Det är en liten flicka med sin mamma som verkar upptagna med sitt, en yngre kille med hörlurar och en yngre tjej som tittar ut genom fönstret. Ingen verkar iallafall lyssna på dom.
"Jo, det är jag." Svarar Alex tillslut svagt.
"Ja, alltså det är Maria. Om du minns?" Frågar hon. Då kommer Alex på det och andas ut.
"Jaha, men vad roligt!" Säger hon glatt. Det är ju hennes lärare från högstadiet.
"Hur är det med dig?" Frågar Maria vidare.
"Bara bra, jag är gruppchef inom polisen just nu så allt är fint. Hur är det själv?" Svarar hon artigt när hon ser Josef i ögonvrån kliva ut från ett rum längre bort i korridoren.
"Det är bra, tack. Tänk att jag kunde känna igen dig efter alla elever jag har haft?" Svarar Maria glatt.
Josef går fram till Alex som nickar mot Maria. Då kommer hon på att hon måste presentera dom.
"Ja, det här är Maria. Min gamla högstadielärare." Börjar hon och nickar så att Josef ska titta. Han nickar artigt.
"Trevligt!" Säger han och flinar snett mot Alex.
"Och det här är Josef!" Säger hon då.
"Jaha, så kul!" Svarar Maria snabbt.
"Så du är gift eller?" Lägger hon till. Alex skrattar.
"Jaha, nej det är vi inte." Svarar hon kort, stämningen blir något stel.
"Men vi skulle nog behöva gå vidare nu. Det var kul att ses!" Försöker hon avsluta när hon känner att hon blev lite ställd av hennes fråga.
"Ha det så bra nu Alexandra! Och Josef såklart!" Svarar Maria glatt och Alex tar snabbt Josef arm och skyndar därifrån.
"Jaså? Alexandra var populär på högstadiet om hon minns dig?" Säger Josef och flinar mot henne.
"Helt sjukt. Jag kände inte ens igen henne." Svarar Alex och suckar när dom kliver ut. Dom går mot en promenadslinga.
"Hur gick det förresten?" Frågar hon och tittar på honom. Han möter hennes blick och saktar ner farten lite.
"Det gick bra, som vanligt." Svarar han. Hon ler.
"Men dom sköljde min mun med någonting konstigt, det smakar jätte äckligt!" Lägger han snabbt till. Hon skrattar kort åt hans grimasch.
Dom går tätt ihop. Snön knastrar under deras skor och det är nästan tomt ute. Det ser ut som att Alex precis ska säga något till Josef när en kvinna osäkert kommer fram till dom.
"Excuse me?" Säger hon frågande på knackig engelska. Josef tittar på Alex, han vet att hon är tusen gånger bättre på språk än honom.
"Yes?" Svarar hon frågande. Kvinnan ser ut att leta efter orden men kan inte riktigt få fram något.
"Wait are you French?" Frågar hon då. Just det, Alex kan ju faktiskt franska också. Finns det något hon inte kan? Kvinnan nickar.
"Je parle français." Säger Alex plötsligt. Josef förstår ingenting men från ingenstans så verkar kvinnan börja prata som bara den. Alex svarar, hon ser ut att förklara någonting för henne. Dom skrattar emellanåt. Efter en stund ler kvinnan och går vidare.
Alex tänkte fortsätta gå men Josef står stilla.
"Vad vad det där?" Frågar han förvirrat.
"Hon skulle också till tandläkaren så jag berättade att vi nyss var där och vart det låg. Hon har precis flyttat hit för att lära sig språket." Förklarar Alex. Josef skrattar till och nickar imponerat.
"Coolt." Säger han bara och pressar ihop läpparna. Alex skrattar och sträcker sig mot honom för en kyss. Men när han tar emot henne och kysser henne drar hon sig snabbt ifrån.
"Det där i din mun smakade verkligen äckligt!" Skrattar hon och rynkar näsan.
"Jag sa ju det!"
