En vecka senare, polishuset (17:50)
Alex och Josef har inte umgåtts så mycket den senaste veckan. Det har inte blivit så bara. Inte mer än på jobbet iallafall. Men han har såklart frågat henne hur hon mår flera gånger. Men han ser i hennes ögon att hon mår bättre, han kan se sånt direkt. Nu ska han precis gå hem men bestämmer sig för att vika av in till hennes kontor. Han knackar snabbt och går in när hon höjer huvudet från datorn.
"Hur är det?" Frågar han och lutar sig mot dörrkarmen. Hon tar av sina glasögon.
"Det är bra, själv då?" Svarar hon och lägger ner dom på bordet.
"Bra." Svarar han kort och ler smått mot henne. Ser in i hennes klargröna lugna ögon. Det är något med hennes blick som är speciell.
"Vad ska du göra nu då?" Frågar Josef efter en stund. Alex harklar sig.
"Inget speciellt. Du då?" Frågar hon tillbaka. Han rycker bara på axlarna. Hon nickar.
"Du vill inte hitta på något? Ta en kaffe någonstans?" Föreslår han. Hon kan inte dölja hur glad hon blev.
"Visst." Svarar hon och stänger igen datorn.
En kvart senare
Alex och Josef kliver ur polishuset tillsammans.
"Vi kan väl gå runt hörnet? Till espresso house?" Föreslår Alex och stannar upp.
"Gärna." Svarar han och dom börjar gå. Det märks att november är påväg, det börjar bli kallt och mörkt. Med promenaden blir inte lång. Det tar inte mer än några minuter innan dom är framme. Det är nästan tomt där inne så dom får beställa direkt.
"Vad vill du ha?" Frågar Josef Alex som ser ut att fundera.
"Jag kan ta en vanlig kaffe och en sån macka. Kan jag swisha dig sen eller?" Svarar hon.
"Det löser sig." Säger han bara och går fram mot kassan.
Josef beställer till dom och Alex går och tar ett litet mysigt bord för två så länge. Det är liksom lite undanskymt, hon gillar inte att sitta mitt i allt. Hon tar av sin kappa och halsduk och hänger det runt stolen. Snabbt kommer Josef med brickan.
"Bra val av bord." Säger han imponerat och hon nickar med ett litet skratt.
"Eller hur? Vad kostade det?" Frågar hon och tar upp sin mobil ur fickan på kappan. Han ignorerar hennes fråga och börjar istället dela upp deras mackor och kaffe. Han ställer undan brickan på bordet bredvid.
"Hallå?" Frågar hon med ett skratt.
"Det är lugnt." Säger han bara och sätter en hand på hennes så att hon ska lägga ner mobilen. Det pirrar i henne av hans beröring. Även om hon inte vill det, så kan hon inte undvika att hela tiden tänka tillbaka på deras kyss. Hon har tänkt på den varje dag. Hans tumme masserar lätt hennes hand kort och hon lägger ner mobilen på bordet.
"Tack." Säger hon. Svagt men tacksamt. Han nickar bara snabbt, släpper henne och tar en klunk kaffe.
"Hur är det med din bror?" Frågar Alex efter en stund. Josef ser chockad ut. Var det fel av henne?
"Eh, det är väl bra tror jag." Svarar han och ställer ner sin kaffekopp på bordet.
"Han har ju ett tag kvar." Lägger han till och hon nickar. Hon ångrar sin fråga.
"Fan förlåt, det var dumt." Säger hon snabbt.
"Nej sluta." Säger han bara och skakar på huvudet.
"Jo, vi glömmer det. Vi pratar om något annat istället." Säger hon bara och han skrattar till lite.
En timme senare
Trotts att dom åt upp för länge sedan sitter dom fortfarande kvar och bara skrattar och pratar.
"Ska vi röra på oss kanske?" Föreslår Alex efter en stund. Josef nickar trotts att han hellre hade suttit kvar längre. Han har ändå inget att komma hem till. Dom går ut tillsammans och går långsamt tillbaka till polishuset för att ta sina bilar. Josef önskar att dom kunde umgås längre. Han tänker hela tiden på deras kyss. Den spelas upp i huvudet så fort han ser henne i ögonen. Hur mycket han än älskar det så gör det ont också.
När dom är framme vid polishuset igen stannar dom upp. Alex funderar. Borde hon fråga om dom ska göra något? Om han ska med till henne en stund? Hon vet såklart att det är fel men hon kan inte låta bli. Allt hon vill är att vara med honom.
"Vill du..." Börjar båda samtidigt och skrattar när dom inser vad som var påväg att hända.
"Gärna." Säger Josef då. Hon nickar.
Josefs lägenhet (19:15)
Josef och Alex har precis klivit in i Josef lägenhet. Dom tar av sina skor och jackor. Sedan går dom tillsammans mot soffan och sätter sig tungt.
"Josef?" Säger Alex snabbt. Hon känner att hon måste säga något nu. Hon gillar inte att vara så känslig och personlig men nu måste hon.
"Jag vill verkligen att du ska veta hur tacksam jag är för allt du gjort för mig. Verkligen allt. Du vet nog inte hur mycket det har hjälpt mig." Säger hon svagt och kollar ner i sina händer. Börjar pilla lite med nagelbanden för att det inte ska bli för mycket.
Josef ler brett. Han trodde aldrig att han skulle få höra det ifrån henne. Han vet ju såklart att hon är tacksam men han trodde aldrig att hon skulle säga det. Inte på det sättet. Men han har egentligen inte bara gjort det för henne. Det har hjälpt honom också. Han har fått känna sig behövt, mindre ensam.
"Det kan nog vara svårt för dig att förstå, men du har hjälpt mig också." Svarar han och hon kollar upp på honom igen. Deras blickar möts. Det är sjukt hur mycket han känner för henne. Han tar löst hennes händer i sina. Hennes blick faller sakta ner till hans läppar. Det gör honom orolig.
Alex vill bara få kyssa honom igen. Josef ser tveksam ut, förståeligt såklart. Deras ansikten kommer sakta närmare varandra. Josef sätter en hand i hennes nacke. Hon ryser nästan av hans beröring.
"Jag tänker på dig hela tiden, Alex." Säger han svagt. Så svagt att det knappt hörs, men hon hör. Hon nickar smått.
"Jag tycker verkligen om dig." Fortsätter han och det pirrar i henne av hans ord. Hon höjer ena mungipan snabbt. Sedan sätter hon en hand på hans knä och hoppar lite närmare honom. När han tillslut sluter sina ögon lägger hon sina läppar mot hans. För andra gången.
Josef kysser Alex mjukt. Han njuter av varje sekund som går och vill aldrig behöva sluta. Han önskar bara att dom kunde få kyssa varandra oftare. Det känns som att han ska spricka av alla känslor när som helst. Han är varm från insidan och ut. Hon sätter en hand på hans bröst och kyssarna blir mer intensiva hela tiden. Han drar försiktigt ner handen från hennes nacke till kragen på hennes tröja. Låter den försiktigt leta sig in och han pillar lite med hennes bh band. Hur mycket han än skulle vilja slita av henne tröjan så ska han inte göra det. Det får inte bli mer än en kyss. Eller ja, två då. Han märker hur hon saktar ner lite och försiktigt släpper hans läppar. Men deras ansikten är fortfarande nära varandra. Dom båda öppnar ögonen och ler.
