Samma dag, Josefs lägenhet (20:20)
Josef och Alex ligger fortfarande tätt ihop i hans säng. Känslan är så rätt men så konstig på samma gång. Josef kliar Alex lite på ryggen och hon har kvar sin hand på hans kind. Hon kan inte förstå det. I vanliga fall gillar hon inte alls den här typen av närhet, men nu uppskattar hon det verkligen. Varför?
"Det börjar kanske bli lite sent? Jag borde nog åka snart." Viskar hon frågande. Eftersom att hon dök upp oanmäld räknar hon inte riktigt med att han ska vilja umgås med henne hela kvällen.
"Du kan väl stanna?" Föreslår han bedjande. Hon nickar, det var det hon hoppades på att han skulle säga.
Josef kan inte förstå att Alex ligger i hans säng. Och att hon, efter mycket om och men, har gått med på att ge honom en chans. Det känns helt surrealistiskt.
"Ska vi kanske äta något?" Föreslår han. Hon nickar och dom reser sig långsamt. Börjar leta reda på sina kläder som verkar vara helt utspridda över rummet. När dom tillslut lyckats klä på sig möts deras blickar igen. Dom går mot varandra och stannar upp en stund. Alex kollar frågande på honom.
"Vad vill du äta?" Frågar han och går ut mot köket. Han hör henne fnissa efter honom.
"Vad som helst." Svarar hon och han suckar smått.
"Då blir det lätt." Säger han lite skämtsamt och kliver in i köket.
"Toast?" Föreslår han och ser hur hon ler.
"Gärna."
Under tiden som Josef gör iordning toast går Alex på toaletten. Det är väl lika bra kanske. Det ger henne också några sekunder att andas lite och smälta allt. När hon är klar och tvättat händerna tittar hon upp i spegeln. Hon ser hemsk ut. Mascaran har runnit och lagt sig under ögonen och hennes hår är helt kaos. Hon öppnar lådan under handfatet för att se om det finns en borste. Men det enda hon hittar som kan hjälpa är en kam. Hon försöker borsta igenom det värsta med den och tar en tops under ögonen. Sedan får det vara bra. När hon lägger ner kammen igen lägger hon märke till en mascara. Hon rynkar på ögonbrynen. Vems är det? Hon går tillbaka igen och då har han dukat upp till dom. Hon flinar mot honom och försöker att inte tänka på mascaran.
"Vad?" Frågar Josef lite generat när han möter Alex flin. Hon skrattar till och som sätter sig.
"Förlåt. Men du måste hålla med om att det känns konstigt." Förklarar hon och tar ett djupt andetag.
"Vad då menar du?" Svarar han ironiskt och hon himlar smått med ögonen.
"Nej, jag förstår vad du menar." Lägger han till efter en stund och hon nickar. Sedan börjar dom äta.
"Gott." Säger hon och nickar. Han skrattar till.
"Bra." Säger han och möter hennes blick. Dom får ögonkontakt. Han ler lite och tar en tugga av sin toast, såklart lyckas han spilla. Hon skrattar rakt ut.
Alex kan inte sluta skratta.
"Förlåt, vänta." Säger hon i skrattet och reser sig.
"Vart har du papper?" Frågar hon och han pekar.
"Där." Förtydligar han och hon tar lite. Hon torkar snabbt bort lite på tröjan och sedan runt hans mun. Samtidigt kan hon inte sluta skratta. När hon tillslut lyckats få bort allt runt hans mun lägger hon ner pappret på bordet, men står ändå kvar vid honom.
"Så roligt var det väl inte." Säger han och skrattar åt hennes ihållande skratt. Det ekar ut lite.
"Ganska kul." Säger hon och lutar sig ner mot honom, ger honom puss på munnen. Hon håller i den länge, det känns så overkligt.
Pussen från Alex känns så naturlig. Han sätter händerna i hennes midja och kittlar henne. Hon skrattar igen och släpper pussen.
"Okej!" Ropar hon i skrattet och han slutar. Hon sätter sig på sin stol igen och fortsätter äta.
"Tack för hjälpen iallafall."
En stund senare
Josef reser sig upp och plockar bort allt från bordet. Alex sitter bara kvar och stirrar på honom. Hur mycket hon än försöker kan hon inte slappna av. Det här känns liksom inte naturligt för henne.
"Kom nu!" Säger Josef och sträcker fram sina händer mot henne. Hon tar dom och han drar upp henne.
"Slappna av nu!" Ber han henne och masserar hennes händer i sina. Hon tar ett djupt andetag.
"Det går så snabbt bara. För några timmar sen fick vi inte prata med varandra." Påminner hon och flinar.
"Jag vet. Men vi behöver inte stressa så mycket. Vi kan ju bara lägga oss och sova eller? Jag kan sova på soffan om du vill." Erbjuder han sig och ler.
"Nej, det är klart att du inte ska. Det går bra om vi bara tar det sakta." Säger hon och kramar om hans händer lite. Han nickar.
"Såklart."
När dom borstat tänderna och Alex har tagit bort sitt smink går dom in i sovrummet.
"Har du något jag kan låna och sova i?" Frågar Alex och Josef öppnar sin garderob.
"Behövs det?" Frågar han och ser på henne. Hon himlar med ögonen och han brister ut i skratt.
"Jag skojade! Vänta, här!" Säger han och ger henne en lite större t-shirt. Hon börjar klä av sig sina kläder och drar på sig den. Josef klär av sig och lägger sig under täcket. Hon vänder sig mot honom och han ser på henne. Han flinar lite åt hennes osäkerhet, han ser verkligen hur hon inte riktigt är med än. Han drar upp täcket lite och håller fram sin armar mot henne.
"Är det för mycket?" Frågar han och hon går försiktigt mot honom. Hon skakar på huvudet, lägger sig i hans famn och han lägger över täcket över dom.
"Känns det bra?" Frågar Josef efter ens stunds tystnad och Alex nickar.
"Mm." Mumlar hon med en utandning.
"Men du verkar lite väl van vid det här med att ha tjejer här. Ska jag vara orolig eller?" Frågar hon skämtsamt trotts att hon kanske är lite nyfiken på riktigt. Han suckar.
"Det tar jag som en komplimang." Svarar han bara och pussar henne i pannan. Hon flämtar till.
"Godnatt." Viskar han och kramar om henne.
"Godnatt."
