En vecka senare, torsdag Josefs lägenhet (18:45)
Josef och Alex har umgåtts nästan hela tiden den senaste veckan. Men hon har varit sparsam med kyssarna och beröringarna. Han förstår henne såklart och vill respektera det, men det finns inget han hellre vill än att kyssa henne. Såklart gör han det, men inte alls så mycket som han önskar. Dom har mest fokuserat på att lära känna varandra på andra sätt, och det har också varit effektivt. Dom har kommit mycket närmare varandra. Nu sitter dom tillsammans i soffan och ser in i varandras ögon. Han älskar det.
"Jag hade bara velat vara ledig imorgon." Viskar hon och suckar lite. Han nickar.
"Ska vi inte vara det då? Vi sjukanmäler oss och är hemma hela dagen?" Föreslår han och flinar. Hon suckar och himlar med ögonen med ett skratt.
"Det är tur att jag inte går med på allt du vill..." Mumlar hon.
Alex skämtade lite med vet egentligen att hon inte riktigt är som Josef vill. Hon har såklart märkt att han är mer kärleksfull och bekväm med det "intima" än hon. Men det tar ett tag för henne att tina upp på riktigt. Det krävs tid och tillit. Även om det kanske inte märkes när hon åkte hem och slängde sig över honom för drygt en vecka sen.
"Jag ska bara på toaletten." Säger hon svagt efter en stund och reser sig. Han nickar och hon går iväg till toaletten. När hon är klar och tvättar händerna kommer hon plötsligt ihåg den där mascaran igen. Hon vet att hon inte borde men hon kan inte låta bli att öppna lådan under handfatet ännu en gång efter att hon torkat av sig. Återigen ser hon mascaran där. Borde hon fråga honom om den? Hon kikar runt i lådan och hittar snabbt en rosa tandborste. På fodralet runt tandborsthuvudet står det ett E skrivet. Hon rynkar ögonbrynen och lägger försiktigt ner den igen.
När Alex kommer tillbaka ut ser Josef direkt att hon vill säga något. Han ler smått för att hon ska känna sig bekväm.
"Vad har du på lilla hjärtat då?" Frågar han och hon skrattar till lite.
"Lilla hjärtat?" Upprepar hon frågande och ler snett. Han nickar och hon sätter sig igen.
"Charmigt." Börjar hon skämtsamt.
"Är jag så uppenbar?" Lägger hon till med en svag utandning.
"Japp." Svarar han nöjt över att han kan läsa av henne så bra som han faktiskt oftast kan.
"Jag tänkte bara...eller det kanske låter dumt? Jag vet att vi inte är någonting men alltså..." Börjar hon. Hur ska hon ens lägga upp något sånt här?
"Säg det nu!" Ber han henne trött.
"Träffar du flera än mig?" Frågar hon och fäster istället blicken ner i sina händer.
"Det händer väl tyvärr..." Säger han skämtsamt.
"Du vet vad jag menar." Försöker hon men kan inte låta bli att höja ena mungipan lite.
"Förlåt. Nej, det gör jag inte." Säger han och hon lyfter sin blick igen, möter hans.
"Okej." Svarar hon och andas ut smått. Dom blir tysta en stund.
"Vadå gör du det eller?" Frågar Josef efter en stund.
"Nej, gud nej!" Säger hon snabbt och skakar på huvudet. Han nickar förstående.
"Tänkte du på nåt speciellt eller?" Frågar han vidare för att försöka förstå vad hon vill komma fram till.
"Nej det var dumt." Svarar hon kort och skrattar lite påtvingat. Han ser in i hennes ögon och ler.
"Säg nu!" Ber han henne och drar med handen några gånger över hennes lår. Hon skakar på huvudet.
"Jag såg bara att du hade en mascara och den rosa tandborsten?" Förklarar hon frågande. Han släpper hennes lår och sätter händerna framför ansiktet, lutar sig lite framåt med armbågarna mot knäna.
"Fan förlåt Alex! Det var skit längesen, jag lovar! Jag borde inte ha det kvar." Säger han med en suck och tar bort händerna ur ansiktet igen.
Alex önskar att hon inte sa något. Men samtidigt hade det bara fått henne att tänka på det hela tiden. Hon vill verkligen inte behöva vara orolig. Hon har så mycket frågor men gör sitt bästa för att trycka undan dom. Vems är det? Hur längesen? Hon förstår såklart att han har träffat andra innan, men hon själv har liksom knappt träffat någon privat sedan hon kom tillbaka från Syrien. Det har väl i och för sig sina anledningar också. Allt det här får henne att fundera på vad hon håller på med. Hon hade ju bestämt sig för att vara ensam och fokusera på jobbet.
"Nej, det var dumt av mig. Förlåt! Jag förstår såklart." Försöker hon övertala honom och tar tag i hans ena hand med sin.
"Vi kan väl bara vara överens att ingen av oss träffar andra just nu?" Föreslår hon trotts att hon såklart vet att dom inte skulle göra det ändå. Men det känns bäst att ändå ha nämnt det.
"Självklart." Svarar han svagt och ser in i hennes ögon.
Alex sväljer smått och nickar. Det är nästan sjukt hur allt Josef gör kan vara så attraktivt. Hur han alltid lyckas få henne att känna sig speciell. Det pirrar i henne av hans blick och hon klämmer åt hans hand lite hårdare samtidigt som hon flyttar sitt huvud närmare hans. Han sätter sin andra hand på hennes lår och hon blir tvungen att ta ett lite djupare andetag för att kontrollera sig själv. Deras huvuden är bara centimeter ifrån varandra.
"Jag kastar det..." Börjar han men blir avbruten.
"Shh..." Hyschar hon honom och biter sig smått i läppen. Han ler snett och låter blicken falla ner till hennes läppar.
"Du måste bli bättre på att vara tyst när du ska det." Viskar hon nära hans läppar.
"Kan inte du lära mig det då?" Viskar han sexigt tillbaka. Då pressar hon hårt sina läppar mot hans och sätter en hand på hans bakhuvud.
Det känns som att Josef ska spricka när Alex drar din hand ner över hans nacke och fram över hans bröst. Hennes beröringar kan få honom att göra precis vad som helst. Plötsligt märker han hur hon vrider sig lite i kyssen och lägger ett ben över hans. Sakta sätter hon sig grensle över honom. Han sätter sina händer på hennes höfter och kysser henne intensivare. Vill aldrig att det ska ta slut.
