Julafton, skridskobanan (12:45)
Josef och Alex kliver ur bilen.
"Det är helt sjukt att jag gick med på det här." Mumlar Alex och tar armkrok med Josef.
"Det blir ju jättekul! Vad har du för skostorlek?" Frågar han henne och går fram mot uthyrningsbåset.
"38."
Efter några minuter har dom båda lyckats få på sig varsitt par skridskor. Alex har lite svårt att knyta dom så Josef hjälper henne. När han gjort det skyndar han sig ut på isen.
"Josef!" Ropar Alex efter honom som inte vågar gå på den själv. Han skrattar och åker tillbaka. Han tar hennes händer i sina och drar med henne ut.
"Inte så snabbt!" Ropar hon när han åker runt med henne. Tur att det nästan inte är några andra där. Alla firar väl jul på andra sätt.
När Josef svänger runt trillar Alex nästan men han hinner precis dra upp henne.
"Gick det bra?" Frågar han och skrattar när han ser att hon gör det.
"Borde man inte ha hjälm när man gör sånt här?" Frågar hon oroligt men lite skämtsamt.
"Om man är en tönt." Svarar han bara. Hon suckar.
Josef drar in Alex till sin famn. Hon skrattar och ser upp i hans ögon. Hennes ögon ser ut att glittra i solen. Klargröna. Dom stannar upp, han håller om henne.
"Du gillar ju visst att åka skridskor." Säger han och flinar lite. Hon rynkar på näsan.
"Med rätt person så." Svarar hon lite flörtigt.
"Jasså så är det?" Frågar han flörtigt tillbaka.
"Mm." Mumlar hon och försöker sträcka sina läppar upp mot honom. Han lutar sig lite ner och kysser henne mjukt. Hon lägger sina armar runt honom och dom kysser varandra länge.
"Vart vill du äta ikväll?" Frågar Josef när deras läppar har glidit isär.
"Jag har redan bokat bord. Du får se." Svarar hon och biter sig i läppen.
"Nu blir man ju verkligen nyfiken." Skrattar han.
"Bli inte det. Men jag tror att det är mysigt." Svarar hon för att han inte ska bygga upp alldeles för höga förväntningar.
Några timmar senare (17:23)
Josef och Alex stannade faktiskt ganska länge på skridskobanan men nu är dom hemma och har varit det en stund.
"Jag kanske ska göra iordning mig lite." Säger Alex och reser sig ur soffan. Josef nickar och tar upp sin mobil. Hon går in i badrummet och fixar till sitt smink som förstördes lite under skridskoåkningen. Men det tar inte så lång tid. Hon funderar snabbt på att lämna håret utsläppt men bestämmer sig för att sätta upp det. Det tar ett tag men tillslut tycker hon ändå att hon har lyckats få till det ganska bra. Innan hon går och byter om tar hon lite mörkrött läppstift också.
När hon står framför garderoben är det svårare. Men när hon ser sin vinröda satinblus med knytning i sidan blir det genast enklare. Den passar perfekt till läppstiftet. Hon sätter på den och sina svarta kostymbyxor. När hon sett sig i spegeln och känner sig klar kommer hon precis på vad hon har glömt. Örhängena! Hon tar asken som hon lämnade vid sina andra smycken förut. Hon tar ut örhängena och sätter på dom. Hon älskar dom verkligen. Nu är hon helt klar.
"Jag är klar!" Hör Josef hur Alex ropar. Han har precis bytt om och tagit lite parfym. Har såklart armbandet också. Han tog på ett par svarta jeans och en svart skjorta. Ville ändå klä upp sig lite. Han går ut i hallen och möter Alex. Han nästan stirrar på henne. Upp och ner med blicken över hennes kropp.
"Vad fin du är!" Slänger han snabbt ur sig. Dom brukar inte säga sånt till varandra på det sättet, men han kunde inte låta bli. Hon ler frågande.
"Detsamma!" Svarar hon lite generat.
"Fina örhängen." Mumlar han och ger henne en snabb puss. Hon fnissar lite mot hans läppar.
Restaurangen (18:20)
Det var en liten bit att gå till restaurangen men det gick relativt snabbt.
"Här tror jag att det ska vara." Säger Alex och Josef öppnar upp dörren, dom kliver in. Restaurangen är rätt så liten men varm och mysig. Det är lite julkänsla men inget överdrivet. Det är skönt. Alex går fram mot servitören.
"Alexandra Beijer." Säger hon. Han nickar.
"Ja, ett bord för två?" Svarar han frågande.
"Precis." Svarar hon. Han gör ett tecken i luften som visar att dom ska följa med.
Josef sätter en hand på Alex rygg när dom går efter. Han tycker att det känns tryggt.
"Här! Läs igenom menyn så är jag strax tillbaka." Berättar servitören och nickar mot ett bord.
"Tack!" Säger Josef och Alex i kör.
"Ska jag lämna din kappa?" Frågar Josef. Hon nickar och tar av den. Josef tar emot den och går iväg.
Alex sätter sig vid bordet och börjar läsa igenom menyn. Det är en så lycklig känsla på något sätt. Det här är den första julaftonen på flera år som hon faktiskt har roligt. Det har varit den bästa dagen på hur länge som helst. När Josef är tillbaka lyfter hon blicken mot honom.
"Bra ställe ju!" Säger han och sätter sig mitt emot henne. Hon ser på honom och ler. Hon tycker verkligen om honom.
En timme senare
Josef och Alex har precis ätit upp sin mat.
"Vad gott det var!" Säger Josef och tar en klunk av sin öl. Hon nickar instämmande.
"Verkligen! Jag ska bara på toaletten." Svarar hon och viskar det sista. Han nickar och hon reser sig. Egentligen behöver hon inte gå på toaletten. Hon smyger bort till servitören och ber om att få betala notan. Hon vet att Josef aldrig skulle låta henne göra det, men hon vill verkligen.
Josef sitter kvar och funderar. Hans tankar går såklart till Alex. Han tycker verkligen om henne. Hon är perfekt. Förstår honom som ingen annan. Han skäms aldrig över att berätta saker för henne. Nästan aldrig iallafall. Han skulle kunna säga att han älskar henne. Men trotts att det är sant så känns det för mycket. Han borde vänta lite, inte gå för fort fram ifall att det skrämmer bort henne.
"Ska vi gå?" Säger Alex plötsligt. Han hoppar till lite, märkte som vanligt inte att hon kom.
"Yes." Svarar han och reser sig.
"Vi måste be om notan bara." Lägger han till och söker med blicken efter servitören.
"Det har jag redan gjort." Säger hon svagt och pussar honom på kinden. Han vänder blicken mot henne.
"Aleeeex!" Säger han trött. Han tycker inte om när hon bjuder honom på saker.
"Kom nu!" Säger hon bara och ger honom hans jacka.
"Tack."
När dom kliver ut på gatan igen är det mörkt och rätt så kallt. Små snöflingor faller ner från himlen och marken är vit, det ser ut som en film. Josef lägger ena armen över Alex axlar.
"Tack för idag." Säger hon mjukt.
"Tack själv." Svarar han snabbt. Dom går långsamt längst vägen. Restaurangen ligger inte riktigt i centrum, den ligger liksom lite avsides så det är många smågator att ta sig förbi.
"Jag tror nog att jag gillar julen ändå." Konstaterar Alex. Josef ler brett.
"Jag också." Instämmer han.
Alex är varm inombords, hon känner sig liksom så trygg. Allt är så bra nu. Bara ingenting förstör det här. Hon slår direkt bort tanken. Allt är perfekt. När dom kliver in på en väldigt liten gågata som ligger tätt med små, stängda butiker stannar Josef upp. Alex stannar också och ställer sig mot honom.
"Jag gillar verkligen dig Alex." Säger han flörtigt.
"Jag gillar verkligen dig också." Svarar hon och biter sig lite i läppen. Han sätter händerna på hennes midja och drar henne närmare. Blicken faller ner på hennes läppar, sedan sluter han ögonen. Efter några sekunder känner han hennes läppar mot sina.
Kyssen är lång och mjuk. Kärleksfull. Alex sätter sina händer på Josefs axlar så att han ska luta sig lite ner, det gör han. Det är helt tyst runt omkring. Det är bara dom två. Inget att oroa sig för. Inget som stör, ingen som går förbi. Dom står kvar länge och kysser varandras varma läppar i snöflingorna.
