Alex lägenhet (18:25)
Alex låser upp dörren och kliver in med Josef snabbt efter sig. Dom tar av sina skor och jackor.
"Jag ber om ursäkt om det är lite stökigt." Säger hon eftersom att Josef går in före förbi henne. Hon minns knappt hur hon lämnade det imorse men hoppas verkligen på att det ser okej ut.
"Stökigt?" Frågar han och skrattar lite samtidigt som han ser sig om. Hon andas ut, skönt.
"Det kanske inte var så farligt." Skrattar hon och går mot köket för att direkt börja med maten.
"Mysigt ju." Hör hon honom mumla under tiden som han ser sig lite runt. Hon flinar för sig själv.
"Vill du dricka något dricka? Vin?" Frågar hon och han går mot henne och nickar.
"Det är ju fredag ändå." Säger han och sätter sig på en hög stol vid hennes köksö.
Alex ger dom ett varsitt glas vin och börjar göra iordning tacosen som hon lovat att bjuda honom på. Det var faktiskt rätt länge sedan hon åt det nu, det blir inte att hon lagar så mycket mat när hon är ensam.
"Vill du ha hjälp med något?" Frågar han men hon skakar bestämt på huvudet.
"Nej det är lugnt. Det räcker med att du underhåller mig lite." Säger hon skämtsamt.
"Lätt ordnat." Svarar han ironiskt och hon skrattar.
"Hur underhåller man dig då?" Lägger han till och hon vänder sig mot honom.
"Jag vet inte. Jag tycker att du brukar vara bra på det." Svarar hon. Han blir nästan lite generad. Han blir tvungen att ta en sipp av vinet för att dölja både sitt flin och rodnaden.
"Det tar jag som en komplimang." Säger Josef tillslut nöjt och hon skakar på huvudet.
"Ta det hur du vill." Mumlar hon och vänder sig från honom igen. Han iakttar henne hela tiden. Hur hon rör sig och ser ut. Skannar liksom av hennes kropp från topp till tå. Allt hon gör. Nästan lite obehaglig? Han skulle så gärna vilja röra vid henne. Han reser sig försiktigt och går fram mot henne. Men samtidigt ser han till att göra lite ljud ifrån sig så att hon ändå ska vara beredd på att han kommer, det har ju slutat lite sådär innan när han inte gjort det.
Alex känner hur Josef kommer bakom henne. Hon rör om i köttfärsen utan att släppa den med blicken. Då ställer han sig nära, precis bredvid henne.
"Någonting kan jag väl hjälpa till med?" Frågar han svagt med en så flörtig röst att hon skulle vända sig och kunna kyssa honom direkt utan att tänka efter. Men som tur är lyckas hon stå emot. Hon drar undan köttfärsen från den varma plattan och ser upp i hans ögon.
"Mm." Mumlar hon och söker sig närmare. Deras ansikten är bara någon decimeter ifrån varandra och hon ser hur hans blick söker sig ner till hennes läppar. Hon känner hans andetag mot sin hud.
"Hacka gurkan." Viskar hon och kan inte hålla sig för skratt. Han suckar och släpper ögonkontakten med ett skratt.
"Yes."
Två timmar senare
Tiden har nästan flugit iväg under tiden som Josef och Alex har pratat och ätit. Dom sitter fortfarande kvar vid köksbordet trotts att dom åt upp för längesen. Hon ser hur Josef tittar ner på sin klocka.
"Jag kanske ska röra mig?" Frågar han osäkert.
"Men vi är ju lediga imorgon?" Frågar hon tillbaka. Hon hör såklart själv hur desperat det låter men hon vill verkligen att han ska stanna en stund till.
"Orkar du verkligen med mig mer?" Frågar han.
"Jag får väl stå ut." Svarar hon ironiskt och han skrattar med en nickning.
"Men vi kan väl sätta oss i soffan?" Föreslår hon.
"Okej."
När dom hjälpts åt att plocka undan från bordet sätter dom sig bredvid varandra i soffan.
"Mer vin?" Erbjuder Alex och han nickar. Hon fyller på båda deras vinglas på bordet, sedan är flaskan slut. Har dom druckit så mycket?
"Hoppsan." Säger hon och han skrattar till och tar upp sitt glas. Tar en liten klunk.
"Så blir det om man har så här gott vin." Säger han och ställer ner glaset igen.
"Ja, det är ju nackdelen." Håller hon med och fnissar till lite. Sedan lutar dom sig båda tillbaka i soffan. Deras blickar möts.
Alex kommer inte att kunna hålla sig borta. Hon vill inte hålla sig borta. Allt hon vill är att han ska ta i henne, kyssa henne. Hon flyttar lite diskret närmare honom och han är snabb med att lägga en hand på hennes lår. Det får hennes mage att göra en volt. Hon sväljer försiktigt och låter blicken vandra mellan hans läppar och ögon. Plötsligt är det som att hon släpper all nervositet och tveksamhet. Hon vet ju vad hon egentligen vill. Hon sätter en hand i hans nacke och vrider hela kroppen mot honom. Sedan flyttar hon sitt ansikte, sakta men bestämt, närmare hans. Han ser lite fundersam ut men gör samma sak. Samtidigt håller han i hennes lår lite hårdare.
Josef vet inte vad han ska göra. Hans puls har nog aldrig varit så här hög förut. Vill hon verkligen? Plötsligt är hon bara någon centimeter ifrån hans läppar. Då måste han stoppa henne innan hon för något som hon kommer att ångra. Han viker av med munnen åt sidan och pussar henne lätt på kinden. Hon flämtar till.
"Alex, gör inget du kommer ångra." Viskar han i hennes öra. Hon skakar svagt på huvudet.
"Det är sent och vi har druckit." Lägger han till.
"Okej." Viskar hon svagt och drar sig ifrån lite.
Alex skäms nästan, Josef kanske har rätt. Har hon förstört allting nu?
"Det var dumt förlåt." Säger hon och tar upp sitt vinglas från bordet. Han släpper hennes lår.
"Nej. Jag önskar verkligen att vi kunde men du vet ju..." Börjar han och hon suckar.
"Ja, jag vet. Vi släpper det där nu." Säger hon och blundar i några sekunder. Han sträcker sig och tar hennes ena hand i sina. Hon kan inte låta bli att le lite när han börjar massera den. Det får henne att slappna av.
En stund senare (23:41)
"Jag måste verkligen gå hem nu, det är sent." Säger Josef och sträcker på sig.
"Hur ska du komma hem nu?" Frågar hon lite oroligt. Det känns inte bra att han ska gå så långt så här sent ensam.
"Jag går, det går bra." Insisterar han men hon ser tveksamt på honom.
"Alltså..." Börjar hon men vet inte riktigt om det är rätt. Eller egentligen vet hon ju såklart att det är fel.
"Du kan ju stanna här. Så kan jag skjutsa dig till jobbet imorgon så att du kan hämta din bil?" Föreslår hon och han ser osäkert på henne.
"Nej, det behöver jag inte." Svarar han avvikande.
"Jo det är lugnt. Jag kan inte låta dig gå nu Josef." Övertygar hon honom och han lägger huvudet på sned med en liten suck.
"Säkert?" Dubbelkollar Josef.
"Ja, såklart." Svarar hon och reser sig upp. Hon går iväg mot badrummet. Han ler för sig själv.
"Vilken färg vill du ha på din tandborste?" Hör han henne ropa efter en stund. Han skrattar till och reser sig. Går in mot henne i badrummet.
"Vilken färg har dina andra killar som brukar sova här? Man vill ju inte råka ta samma." Säger han och hon suckar. Han skrattar högt och hon slår till honom löst på axeln.
"Ha ha jättekul." Säger hon och himlar med ögonen.
