Mörkrets tjänare

Kapitel :: Sju del ett

Midas POV

Jag är snart på DeepForest territorium. Bara lite till sen är jag i säkerhet. Men Ally då? Hon måste vara okej, jag hittade ett litet A inristat i ett träd nära platsen som jag lämnade henne på. Jag lämnade min syster skadad och ensam mitt ute i skogen. 'Du gjorde det för henne.' Alexander försöker muntra upp mig. Ja jag gjorde det för henne. 'Det var ju...' Jag blockar Alex innan han hinner avsluta mening. Jag är inte på humör för att småprata.
Länken är helt tyst. Jag önskar att Ally var här. Hoppas hon är säker där hon är, var det nu kan vara.

Jag är bara femtiometer från DeepForest's territorium. Mina tassar är tunga och jag är jättetrött efter de många timmarna som jag sprungit. Så fort jag passerat gränsen saktar jag in. Jag är inte på BlackNights mark längre, här kan de inte komma åt mig. Eller? Det var ju det de gjorde hemma, passerade gränserna.

Kriget har hållit på länge mer än fem år. Ingen vet varför det startade. En vacker dag stod de bara där på vår trappa. De anföll oss. Många var brutal och kallhjärtat slaktade. Vi förväntade oss inte en attack.
Sedan den dagen har vi haft vakter dygnet runt utplacerade runt om vår mark. Freden mellan våra flockar hade visserligen legat på en skör tråd, men deras alpha var väldigt vis och god. Det var i alla fall vad som sades.
Hur kunde en så snäll och givmild man omvandlas till en fruktad mördare på bara en dag?

Tankarna fortsätter snurra i mitt huvud. Men jag försöker koncentrera mig på konturerna av staden som sakteliga tornar fram framför mig.

Jag störtar fram mot civilisationen. Jag använder mina sista krafter för att ta mig fram de sista kilometrarna. Jag kan se staden tydligare nu. Knappt en halv kilometer bort. DeepForest flocken är den största flocken i Norden. Deras flockstad är mycket större än vår.
Vita hus täcker mitt synfält. Husen ligger i olika sektioner. Desto närmare mitten desto finare byggnader. I mitten står ett stort palats. Palatset är alpha familjens resident och samtidigt flockhuset.

Jag var ofta här när jag var yngre. Jag och Cristopher har alltid varit bästa vänner. När hans föräldrar dog fick han ta över, en ung alpha till en stor flock. Det var inte lätt för honom. Pappa hjälpte honom till makten och att få styr på de stora mängderna flockmedlemmar.

Jag har dock inte sett honom på länge då min alpha-utbildning kom i vägen och att vara alpha kom i vägen för honom. Jag hoppas kunna få hjälp av honom. DeepForest är speciellt kända för sin stora väl organiserade armé med duktiga krigare.

Jag har nått den yttre sektionen. Folk kollar konstigt på mig när jag rusar fram på gatorna. Jag ser en mamma dra med sig sitt barn in i ett hus så fort hon ser mig. Jag kan inte klandra henne. Min svarta varg är stor och ser antagligen ganska hotfull ut. Även när jag inte är täckt med smuts och blod.
Jag har nått den tredje sektorn bara fem kvar. Jag springer fortfarande framåt men inte lika snabbs som innan. Mina krafter är helt slut och jag har mjölksyra i benen.

Jag är ingen i den innersta sektorn alphahuset är rakt framför mig. Två vakter står ut placerade vid alphahusets entré. Jag saktar in ytterligare och går fram till dem. Så fort de får syn på mig kallar de på förstärkning och två andra vakter kommer springandes inifrån huset.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hej, jag är en blodig varg som inte kan prata med er för jag är i vargform och jag tänker inte skifta. För jag har inga kläder. Jag kan inte länka er för jag tillhör inte er flock. Men bara så ni vet så är jag inte farlig. Jag är vän med er alpha. Även om ni inte kan höra mig så skulle jag vilja bli insläppt för att prata med er alpha. Jag hör själv hur patetiskt det låter. Ja vad gör jag nu då. De fyra vakterna har omringat mig.
Frågan återstår, vad ska jag göra?

_*_*_*_*_*_
Jag delade upp det här kapitlet i två delar, nästa del kommer publiceras inom kort. Bara en anmäl fråga. Hur har er dag varit? Min har varit helt okej. Mycket bättre än gårdagen. För den verkligen sög.
Igår cyklade jag till skolan. Fråga mig inte hur jag hittade dit, för jag vet allvarligt inte själv. I vanliga fall brukar jag ta bussen, men något fick mig att cykla. Jag kom till skolan och förmiddagen gick ganska bra. På eftermiddagen hade vi prov och jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Med andra ord gick det riktigt dåligt.
Efter det slutade vi. Jag skulle cykla hem och visste inte vägen. På råga på allt regnade och blåste jättemycket. För att göra en lång historia kort cyklade jag vilse och kom inte hem förens en timme efter att vi slutat dygn sur.
Hoppas er dag har varit bättre :)