Mörkrets tjänare

Kapitel :: Tolv

Detta kapitel tillägnas Emli02 min första följare, tack<3

Okänd POV

Jag går mellan de stora burarna. Rostig metal och fuktiga golv och väggar syns överallt. Alla kedjorna rasslar tillfredställande när en av fångarna rör sig. Varulvar, människor, häxor och vampyrer sitter fastkedjade i väggarn. Alla lika smutsiga och i förda trasiga kläder.

I deras ögon syns bara rädsla och fruktan. Jag älskar att gå runt bland dem, att kända sig som en Gud. Att ha makt över dessa plågade själar.

Jag stannar och tittar på en av dem. En varulv som sitter uppspänd mot väggen. Hans ben och armar har tunga kedjor gjorda av silver spända runt sig. Hans hår är smutsigt och tovigt och spretar vilt åt alla håll. Hans handleder är alldeles blodiga där silvret har rört honom. 

Varulvar hålls lättast tyglade i silverbojor.  De bränner dem om de nuddar silvret. Alla dessa varelser har svagheter. Alla kan knäckas.

Jag skrattar glatt åt tanken. Jag är kung av de starkaste.

Jag går tillbaka till trappan som jag kom ifrån. Stenarna är hala och man ser inget. Men jag vet exakt var jag ska placera mina fötter. Jag känner dessa trappor lika väll som mig själv. Ljuset är fortfarande dunkelt men en aning ljusare.

Jag går hemtamt mellan de olika korridorerna. Går upp några trappor och sedan ner igen. Om jag inte visste vart jag skulle skulle jag antagligen aldrig hittat tillbaka. Det är synd att vi förlorar så många nere i gångarna. Speciellt nya har en förmåga att tappa bort sig. Vi hittar dem ett par dagar senare. Antingen döda eller utsvultna.

Jag når den dörren jag skulle till. Jag skjuter upp den och gör en stilfull entré. Alla i rummet tittar hastigt upp och bugar sig för mig. Jag går fram till det cirkelrunda träbordet i mitten. Jag drar ut en stol och sätter mig ner. Korsar benen och gör det bekvämt för mig innan jag vänder någon som helst uppmärksamhet mot de andra.

"Så har spelet börjat?"
"Ja sir" Pojken som svarar mig är antagligen en häxa. Hans fysik är inte en så intressant syn. Han är inte blek eller vacker, alltså inte en vampyr. Vilket bara kan betyda att han är häxa för annars skulle han aldrig tagits upp av sekten.

"Bra, mycket bra" jag drar ut på orden " Är trupperna klara"

"Ja, de kan dra ut i krig när ni beordrar dem till det" häxpojken svarar igen

"Säg åt dem att  det är dags, vi ska krossa dem en fång för alla"

Jag brister ut i ett elakt skratt och de andra instämmer.
Luxius ska dö.

_*_*_*_*_*_*_
Så vad tycker ni? Ännu ett kort kapitel. Jag har tyvärr inte mer tid att skriva längre. Ska försöka uppdatera så snabbt jag kan igen.