Mörkrets tjänare

Kapitel :: Femton

Kapitlet tillägnas @Matildanimreus för att ha hjälpt mig ändra ett fel i kapitel 12, tack.

Nathan POV

Det var mörkt, jag kunde inte se något alls. Ett fräsande ljud hörs strax bredvid mig. Snart tänds facklan och jag kan se Matthews ansikte lysa upp. Några fler facklor tänds och mörkret är inte lika genomträngande. Flammorna kastar skuggor över väggarna och dess sprakande ljud lungans mina nerver något.

Det ligger en tätt dimma i gångarna. Den är så tjock att man skulle kunna skära i den. Jag tror knappast någon kan orientera sig i dessa ändlösa korridorer och gångar. Men vi får väl försöka.

Liam håller täten, därefter kommer Christopher och Midas. Ivrigt diskuterande om något. Vad vet jag, politik kanske?
Jag har försökt hålla mig undan så mycket det går, jag vet inte varför men Midas verkar hata mig. Så jag går tyst och ensam bland de andra.

Matthew kommer upp jämsides med mig.

"Du är Allisons mate eller hur?" Han slänger ur sig frågan ogenerat.

"Så ryktet går redan" jag vet att jag är otrevlig, men vem bryr sig? Matthew verkar inte ha märkt det och fortsätter som om inget hänt.
"Jag har aldrig träffat henne vilket är lite konstigt"

"Då har du verkligen missat något"

"Ja, alla talar vänligt om henne."

"Hon är snäll och omtänksam, eller det är i alla fall mitt intryck." Ja, jag har inte sett min mate så mycket och bara mångudinnan vet hur skyldig  jag känner mig för det.

Vi fortsätter i tystnad. Gångarna luktar gammalt och kvavt. Tiden går långsamt. Jag känner barra för att springa fram. Det skulle jag nog också göra om jag visste vägen, men det gör jag inte.  Typiskt. För att underhålla mig medans vi går framåt kollar jag noggrant igenom min vapen samling. 

Jag har tagit med så mycket vapen jag kunde. Fast spänt på innersidan av min jacka finns 6 stycken vassa knivar, eggarna är silvriga men i övrigt är knivarna svarta. Jag har två stycken silver dolkar fastspända vid mitt bälte . Skaften är gjorda av guldfärgat järn. och de svarta skidorna är utsmyckade med äkta guld. 

Jag har två mönstrade mindre dolkar nerstoppade i kängorna. För varje steg jag tar kan jag känna den kalla metallen mot mina fötter.

Liam håller upp en hand i luften, framför mig.  Det är tecknet för att vi är framme. Framför oss tornar en stenmur upp sig. Jag ställer mig tryckt mot en av väggarna. Alla andra gör det samma. Liam kliver fram och trevar med handen över stenmuren. Han trycker på en sten och en dörr svänger upp framför oss. 

Vi springer snabbt in. Korridoren delar på sig och vi måste välja vart vi ska. 

'Vi svänger till vänster allesammans.' Christopher tar kommandot och leder oss åt vänster. 

Vi fortsätter i korridoren. Där vi stöter på vakter som inte märkt oss. Jag drar fram två av de småknivarna jag har gömda i jackan. Jag smyger fram med en i varje hand. Jag har ställt in mig på den större av de båda.