Detta kapitel tillägnas @Prettyniccci
Allisons POV
Jag vaknar upp. Rummet är ljust. Jag ligger i en säng. Jag borrar ner huvudet i täckena. Jag är trygg. Jag vänder mig om och får nästan en hjärtattack. Jag hade verkligen inte väntat mig att någon annan var i rummet. Nath ligger och sover bredvid mig.
Jag kryper försiktigt av sängen för att inte väcka honom. Jag försöker hitta ett badrum. Jag öppnar en av de två dörrarna. Innanför den ser jag ett litet badrum med en dusch. Precis vad jag letade över. Jag låter det heta vattnet strömma över mig.
Jag har säkert duschat i mer än fyrtio minuter innan jag lyckas släppa mig ur duschen. Jag hatar när man tagit en varm dusch och kliver ut i det kalla badrummet. Jag virar en handduk runt mig innan jag går ut genom badrumsdörren. Nath sover fortfarande.
Jag tittar runt i rummet på jakt efter kläder. Det finns en byrå i ena änden av rummet. Ytterligare en byrå står bredvid den andra som är gjord av trä. Jag går fram till den gamla trä byrån. Jag drar ut översta byrålådan. Jag hittar lite kläder som måste vara Naths. Jag stänger lådan och drar ut nästa. Också Naths kläder. Jag drar ut sista lådan och ser att det också är Naths kläder.
Jag går vidare till nästa byrå. Jag drar ut den översta lådan. Jag hittar till min förvåning några olika tröjor som verkar vara i min storlek. Jag tar en på måfå innan jag drar ut nästa låda. Det finns lite olika jeans i den. Jag tar ett par som jag tycker ser snygga ut innan jag återvänder till badrummet.
Trots att badrummet är relativt litet jämfört med det jag har hemma finns det både en dusch och ett badkar. Över handfatet häng ett skåp och på en av väggarna står en helfigurs spegel. Jag sätter på mig jeansen och tröjan. Båda passar förvånansvärt bra.
Jag torkar håret så gått det går med en handduk. Jag öppnar skåpet för att se om det finns en borste. Vilket det faktiskt finns. Jag tar borsten och börjar att försöka att reda ut mitt så kallade "hår". Jag skulle nog kalla det fågelbo. Jag fnyser frustrerar. Det här kommer ta åratal.
När jag väl är klar med att reda ut håret tittar jag på mig själv i den blanka spegeln. Jag är ganska nöjd med resultatet. Mitt vågiga blonda hår lyser mot den gråa tröjan. Jag går ut ur badrummet.
Nath sover fortfarande, hur lyckas han? Det andra jag konstaterar när jag set honom är att han kommer trilla ur sängen när han vaknar. En av hans armar hänger utanför sängen. Han ser så gullig ut när han sover.
'Såklart, han är vår mate' länkar Akila stolt.
'Mmhh'Jag går fram till sängen och kryper upp i den. Jag lutar mig framåt.
"Dags att vakna" viskar jag sockersöt i Nathans öra.
"Inte än" mumlar han och försöker rulla iväg. Vilket resulterar i att han trillar ur sängen och landar på golvet med en duns. Jag börjar skratta.
" Du kunde inte väckt mig normalt va?"
"Nope"
När Nath väl är klar går vi för att äta brunch. Jag känner igen mig från min barndom och förstår att vi måste vara i DeepForest. Vi går mot köket. Jag kommer in i rummet och får direkt syn på min bror. Jag rusar fram mot honom. Han vänder sig om som om han kunde känna min närvaro och reser sig upp. Jag slår armarna runt honom.
"Midas"
"Hej, Ally"
" åh, jag har saknat dig"
"Och jag dig"Jag drar mig tillbaka från kramen, jag vet alltid när det är något som tynger min bror.
" Vad är det?"
"Inget"
"Midas"
"Vi tar det sen"
"Okej" säger jag lite tveksamt. Han kramar om mig igen innan han låter mig gå. Jag tittar runt omkring mig.
"Jackson"
Jag springer och kramar om honom också.
"Hey, Ally"
"Jag har inte sett de dig på så länge"
"Jag, vet"
Han vänder sig mot de två andra personerna som befinner sig i rummet.
"Ally det där är min beta Jackson och hans bror Matthew"
"Hej" säger jag lite blygt.
"Hej" svarar de båda i kör. Jackson som är den längre av de båda har kolabrunt hår och Matthew har en askblond kalufs.
Jag äter medans jag lär känna Jackson och Matthew eller Jack och Matt som alla kallar dem.
_*_*_*_*_*_*_*_
Sorry för ett kort kapitel, jag hinner inte skriva mer idag. Ska skriva ett på onsdag eller torsdag 🙃🙂
VOUS LISEZ
Mörkrets tjänare
Loup-garouVad gör man när man är född för att sticka ut, men försöker passa in. Till och med de andra varulvarna tycker att man är konstig. När livet tar den hårda vägen och all ens lycka bara försvinner. Det kan hända när som helst, var som helst och hur sna...