Mörkrets tjänare

Kapitel :: Elva

{Inte redigerat}

Midas POV

"Okej, jag ska vara civiliserad och höra dig ut." "ni kan släppa mig" lägger jag till. Chris och Jackson låter mig gå.

"Så var ska jag börja..." hmm "Jag var ute i skogen och så hittade jag Allison. Jag tog med henne hem och sen medansvar jag var ute och patrullerade försvann hon. Så jag gick till min pappa och han sa att hon var borta. Bitterheten i hans röst går inte att ta miste om.  Så jag och Aron bestämde oss för att leta. Så jag begav mig hit och han skulle till RedMountin flocken tror jag.

Han andas in djupt. "Ni måste förstå att min far inte är ond, eller rättare sagt inte var ond. Min mamma försvann för nästan 6 år sedan. Strax efter att hon försvunnit fick pappa ett meddelande. På det stod det att lungan inte skulle återvända för ens skulden blivit betald." Han läger huvudet i sina händer. Han tittar på oss innan han fortsätter.

" Tenebrae vad de kallade sig" Alla alphor lär sig latin. Det är någon gammal fånig sed. Så jag vet självklart vad tenebrae betyder. Mörkret.
"Sedan dess har min pappa varit mörkrets tjänare. Hans handlingar tillhör dem. Han är inte sig själv bara en tjänare som gör smuts jobbet. Anfaller och dödar oskyldiga flockar. Alla ha sitt sätt att sörja sin mate försvinnande eller bortgång. "

Jag känner för första gången medlidande med honom. Det kan inte ha varit lätt. Inte att förlora båda sina föräldrar. De kanske är i livet, men det gör att det för evigt kan plågas. Att en person vandrar i mörkret är i stort sett det samma som att vara död. Nästan värre för att se en person som man bryr sig om göra något så fruktansvärt. Så hemskt och brutalt. Mina tankar blir avbrutna av Nathan som fortsätter prata.

"Så, någon som undrar något?"
Vi är alla knäpp tysta. Jackson är den första att bryta tystnaden.

" Det låter som en bra idé att besöka denna Tenebrae flocken."
Jag mmhhhar instämmande.
" så vart är det någonstans?" Chris låter bara undrande. Fundersam.
"Jag trodde ni visste det" säger Nathan frustrerat.
"Låt oss bege oss till biblioteket" Jackson överraskar mig med sin klokhet.
"Ja" andas jag "vi sak besöka biblioteket"

Jag ser att Chris tar fram ett blänkande föremål. Han sätter fast handkolvarna på Nathans händer. Innan vi lämnar rummet läger han en hoodie över hans händer så att de döljs. Ingen anledning att väcka ännu mer uppståndelse.
Vi lämnar rummet. Vi går samma väg som vi kommit från.
Jag kan studera vägen mer den här gången. Även om det inte är något speciellt. Plana grå betongväggar. Inte alls som man tänker sig ett fängelse. Inte hotfullt och mörkt.

Vakterna släpper ut oss utan att fråga. Jag kisar  när jag vänjer mig vid det starka ljuset. Vi går genom gatorna och folk tittar undrande på oss. Men om jag möter deras blickar vänder de bara bort huvudena.

Tydligen ligger biblioteket i Flockhuset för det är in dit vi går. Chris leder oss genom hallen och svänger åt höger. Rummet som vi kommit till är enormt. Mycket större än våran balsal.

Vägarna är täckta av hyllor som når till taket. Rummet har två våningar men det är ett håll i mitten så att man kan se taket nerifrån. Långa bokstegar står lutade mot de ändlösa raderna av böcker. Alla böckerna ser olika ut. Det verkar finnas böcker av alla olika genrer. Alla böckerna verkar vara ganska nya.

Vi går längre in. Belysningen är lite dunklare och ett jobbigt ljusrör blinkar. Böckernas omslag är gjorda av läder eller skinn. De här är så gamla att jag inte vågar röra dem för de kanske går sönder då. Så stor skillnad från de andra nya böckerna jag såg innan.

"Det är väl bäst om alla letar, kolla efter Tenebrae om ni kan hitta något om dem"  Jag gör som Jackson säger och tar en gammal bok på må få.

Den har ett brunt skinnomslag och är i övrigt helt slät. Jag går och sätter mig lutad mot en bokhylla. Jag slår upp boken någonstans i mitten och börjar läsa.  

Varulvar har i alla tider existerat sida vis sida med människorna. Låsas vara som dem. Det sägs att varulvarna skapades av mångudinnan. Hon ville ha en egen sort som ändas tillbad henne och månen. Hon tog en av sina mest pålitliga skapelser, vargen och korsade honom med den våldsamma människorasen. Hon hoppades att vargens klokhet, styrka och tillgivenhet skulle gå i arv till den nya generationen som hon skapat. 

Jag slutar läsa jag kan den här historian det står inget om de olika flockarna här. Jag suckar frustrerat och lägger ner boken på golvet. Jag reser mig upp och går för att hämta en annan bok.

Jag väljer en annan bok med ett omslag av mörkbrunt läder. Den är ganska tung. Jag drar försiktigt ut den. Jag ska precis gå och sätta mig när en annan bok fångar min uppmärksamhet. Det är en tjock svart bok som ligger halvt gömd bakom de andra böckerna.

Jag tar min lediga hand och tar fram den. Den är stor och klädseln är av svart läder. Den är tung och klumpig.  Ett tjockt lager damm täcker omslaget.

Jag bär de två böckerna till bordet där de andra sitter och släpper dem med en duns på bordet. De andra tittar upp på mig. Jag rycker lite på axlarna. Jag blåser av dammet från den svarta boken. När allt damm är borta kan man se guldiga tecken och krusiduller.

Jag slår upp den. Bladen är gulaktiga av ålder. All text är skrivstilig och skriven på latin. Jag läser högt för de andra.

"Lupus gegibuses populum directorium" Både Nathan och Chris ser förstående på mig men Jackson ser bara förvirrad ut.

"Varulvs flockarnas register, betyder det typ" säger jag.

"Jaja, jag vet vad det betyder, men det där måste vara väldigt gammal för det betyder inte varulv utan vargmänniskornas"

"Okej, ska vi se vad de har att säga om Tenebrae flocken eller?" säger Nathan

Jag skumläser sidan tills jag hittar namnet.

"Tenebrae flocken var den största flocken i många år. Deras territorium sträckte sig från Södermanland ner till mitten av Småland. De var allsmäktiga och deras Alpha Attila vann alla sina strider. Det sägs att Mångudinnan själv var rädd. Efter de förlorat en strid mot Coldfire flocken försvann de spårlöst och Coldfire tog över marken "

Det här hjälper oss inte.

"De måste ha kommit tillbaka" Jacksons kommentar chockar oss andra.

"Men vad vill de oss?" frågar jag

"Är det inte ganska uppenbart?" Nathans röst är kall och dryg.

"vad" säger Chris

"De vill hämnas, vi kommer alla dö" Ett iskallt leende tar form på hans läppar.

-*-*-*-*-*-*-*-

Förlåt så mycket för att jag inte uppdaterat på länge. Jag ska försöka uppdatera snabbare nästa gång.

Videoklippet ovanför är gjort av Walk of the Earth, deras coverar är bara så bra att jag var tvungna att dela en av dem med er.