Mörkrets tjänare

Kapitel :: Sjuton

Kapitlet tillägnas @Qeendragon

Allison POV

"Så här är vi nu" säger Midas. Han har berättat allt. Attacken, hur flocken lyckades fly. Att de flesta klarade sig. Hur de hämtade mig och så vidare.
Jag kan inte sluta tänka på de hemska dagarna jag var torterad. Jag försöker glömma men det är svårt. Jag måste distrahera mig med något.
Jag har bestämmer mig för att jag ska träffa mina gamla vänner och presentera Nath.

"Chris om jag kommer ihåg rätt så finns det en sjö i närheten"

"Ja, bara en bit ut i skogen"

"Bra, vi ska ha ett strand party"

"Okej..." Säger han

"Jack du får gå och handla"

" Varför jag? Matt gör det mer än gärna." Svarar han

"Du det är inte ens lönt att försöka, hon är envisare än en åsna" skrattar min bror glatt. Jag ger honom en blick som han ignorerar.

Jack suckar och travar iväg.

"Matt kan du samla ved?"

"Vist" han reser sig upp och lämnar rummet.
Nu är det bara Midas, Chris, Nath och jag kvar.

"Så vad ska vi hitta på åt er?" Jag funderar.

"Vi kanske ska vara fler, eller" säger Midas hjälpfullt.

"O, juste Chris skulle du kunna bjuda in Amelia, Jace, Samantha och Nathalie."

Han rycker på axlarna innan han lommar ut ur rummet.

"Vad ska vi göra?" Frågar Nath.

"Vi går och solar på stranden" säger jag belåtet

"Låter bra, de andra arbetar och vi slappar." Midas kan verkligen vara en slöfock.

Jag travar ut ur huset.  De andra följer efter. Jag kan höra att de diskuterar något. Jag återvänder till mina tankar. Jag kommer på att jag glömt att bjuda några. Jag stannar upp och vänder mig mot de andra.

"Nath, vi måste ju bjuda Aron, London och Aria!" Säger jag entusiastiskt.

"Okej, jag kan ringa dem" säger han innan han fiskar upp en sprillans ny Blackberry.

"Ny mobil?"

"Den gamla är kvar hemma och jag råkade kasta den i väggen." Säger han medans han pillar med mobilen.

"Hur kan man råka kasta en mobil i väggen?" Frågar Midas.

"Ja, hur?" Säger jag med ett elakt leende på läpparna.
Nath svarar inte utan fortsätter gå. Vi är redan i skogsbrynet. Vi fortsätter längre in och Midas går först, jag har ingen aning var vi ska.

Efter fem minuter kan jag skymta den blanka sjön mellan de mossbeklädda träden. Jag skuttar glatt fram och känner mig liten igen.  Jag rusar ner på stranden och mina fötter sjunker ner i den varma sanden. Jag sätter mig ner och försöker suga åt mig så mycket sol som möjligt.

Under de dagarna som jag var kidnappad såg jag aldrig solen. Vist det var bara en vecka, men ändå. Prova själv att sitta ensam i en mörk liten cell flera dagar i sträck. Om du inte redan har klaustrofobi kommer du få det.

Midas slår sig ner på min högra sida och Nathan på min vänstra. Jag bara njuter av deras sällskap. Jag ligger med slutna ögon på rygg.
Jag öppnar ögonen för att starta en diskussion, men märker att det inte finns någon att prata med. De båda sover tungt bredvid mig.
Jag suckar innan jag blundar och låter sömnen omsluta mig.

_*_*_*_*_*_
Jag vet inte vad jag gör, jag uppdatera redan igen!
Kapitlet blev väldigt kort men jag orkar inte skriva mer. Jag är helt slut. Jag kom nyligen hem efter att ha varit på en filminspelning hela kvällen. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna.