Jag tvekade. Gick in och ut från hans kontakt om och om igen. Minuterna tickade iväg. Han skulle bli arg om jag inte ringde. Skulle jag ringa ett vanligt samtal eller skulle jag ringa på Facetime?
Det fick bli så att jag ringde på Facetime, för det var den knappen jag hade tryckt på. Signalerna pep rytmiskt. Tillslut svarade han, men det verkade som att han inte hade svarat med mening, för han såg inte mot mig, utan åt ett annat håll.
Vad jag såg så satt han i en bil. Ett par hörlurar verkade vara kopplade till telefonen hans då han hade ena snäckan i örat och den andra bakom örat.
"Men för i helvete, stanna bara bilhelvetet så jag kan få gå ur då!" hörde jag honom skrika på den andra människan som var tillsammans med honom i bilen.
"Felix, lugna ner dig. Vi vet båda två att du inte skulle hitta hem", sa – troligtvis – hans mamma med en lite irriterad röst.
"Men håll bara din jävla käft, jag är fucking lugn!" utbrast han argt tillbaka. "Stäng av bilhelvetet!"
Tack och lov stannades bilen, Felix slängde sig ur bilen och muttrade irriterat. Hårt smällde han igen dörren.
"Eh, Felix?" mumlade jag tyst.
Han lyfte telefonen i en bättre vinkel och blinkade till. Jag såg hur han drog upp en cigarett som han vant tände på.
"Hey hot stuff", mumlade han och ett flin började spridas på hans läppar.
"Hur mår du Felix?" frågade jag.
Jag satte telefonen mot väggen så att jag kunde ligga på mage i sängen med händerna mot ansiktet.
"Förutom att jag är jävligt lack så mår jag väl okej", sa han lätt och tittade sig runt omkring. "Och så är jag nog vilse, men vad fan jag har dig på andra sidan luren så jag klarar mig."
Hans röst var mycket mörkare än jag hade förväntat mig. Jag lät som en tioårig pojke som inte hade kommit in i målbrottet i jämförelse med honom.
"Vad gör du då, baby boy?" frågade han, fortfarande med samma flin.
"Jag ligger bara i min säng, vilket inte är så roligt", skrattade jag.
"Damn, tänk dig mig i samma säng som dig", sa han och slöt sina ögon. "Rummet skulle fan brinna upp, det skulle vara så jävla hett."
"Felix du gör mig jättegenerad", utbrast jag och satte händerna för ansiktet.
"Täck inte ditt vackra ansikte, Oscar baby", sa han med en låg ton.
Jag vände blicken mot klockan. Egentligen så borde jag lägga på.
"Eh, Felix, jag tror jag måste sluta", mumlade jag tyst.
"Åh du skulle bara våga", sa han med lite hårdare röst. "Du lämnar mig inte nu!"
"Förlåt Felix, jag måste plugga", skrattade jag tyst.
"Jävla svikare", muttrade han sarkastiskt och la på samtalet.
-
Lol.
Jag blev bjuden på en fest igår, wow <3
Och hallå hörrni, jag har en överraskning till er som kommer tidigast på söndag, be prepared ;)
Hoppas ni mår bra och får en bra dag, puss och kram ❤
BINABASA MO ANG
468 kilometer » foscar
FanfictionSkickat från: felix <234 Tid: 06:32 "Varför skulle distansen behöva förstöra oss?" Skickat från: Mig Tid: 06:32 "Tillsammans är vi starka, Felix" De fanns bakom varsin skärm, fyrahundrasextioåtta kilometer ifrån varandra. Det enda som fick dem att h...