468 kilometer » foscar

XLIII

Jag såg regnet falla ner för tågets fönsterrutor medan vi rullade in på Göteborgs centralstation. Människor som likt mig skulle av på sista stoppet som var just Göteborg började ställa sig upp. Detsamma gjorde jag. Drog ner mina två stora resväskor från hatthyllen över mig. Tåget saktade in och den irriterande rösten som hade kommit från de sprakande högtalarna under hela resan överröstade tåget återigen.

Tillslut fick jag äntligen kliva av tåget. Jag hoppade ner på den blöta asfalten. Det fanns inte ett enda litet tak vid just den perrongen. Jag kunde inte gå in till resecentrumet då Felix skulle komma vilken sekund som helst.

Jag drog upp min telefon för att se hur mycket klockan var samt se om Felix hade gjort visat någon form av liv. 15:33. Ingen Felix. Snabbt skrev jag ett sms till honom.

Skickat från: Mig

Tid: 15:33

"Klev precis av tåget, var är du?"

I flera minuter stod jag där och väntade. Blev kall och blöt, då jag - smart som jag var - hade glömt att ta med mig något paraply. Jag drog min kappa närmare kroppen och tittade försiktigt runt omkring mig.

Plötsligt hörde jag en hög röst skrika alldeles för mycket svordomar runt sig. Jag tittade mig omkring då rösten påminde lite om Felix. Och visst hade jag rätt, jag såg Felix komma springandes mot mig.

Mitt hjärta började hårt picka innanför bröstet. Ett stort leende spreds kvickt över mina läppar. Några få tårar gled ner för mina kinder. 

Jag släppte händerna om mina resväskor och gick emot honom då det bara var några meter ifrån oss. Direkt lyfte han upp mig och kramade hårt om mig. Han snurrade runt mig flera varv. Efter ett tag släppte han äntligen ner mig. Han satte sina stora händer på mina kinder och drog med tummarna över mina kindben. Hans smala läppar kraschades hårt ihop med mina. Det var bara en lätt liten kyss då vi båda log för brett för att kunna utveckla den till något mer.

"Välkommen till Göteborg, baby boy", mumlade han med sina mörka, hesa röst.

"Tack älskling", viskade jag leendes.

Hans läppar var snabbt placerade mot mina igen. Små ynkliga kyssar placerades gång på gång mot mina läppar. Jag kunde inte låta bli att lågt skratta åt hans ivrighet. Felix log.

Han la armen om min svank, och jag tog tag i mina resväskor igen. Vi rörde oss mot resecentrumet. Felix fingrade lätt på min rumpa och jag vände blicken mot honom. Han låtsades bara som ingenting.

Så fort vi hade kommit utanför centralstationen drog han upp ett cigarettpaket ur fickan och satte en mellan läpparna som han snabbt tände på. Skeptiskt såg jag på honom.

"Vill du ha eller vadå?" frågade han med höjda ögonbryn.

"Nej, det vill jag verkligen inte", skrattade jag.

"Juste, det kanske är för farligt för vår lilla nörd", flinade han.

Jag lipade bara åt honom som svar, vilket fick honom att börja skratta. En suck lämnade mina läppar och jag himlade bara med ögonen.

"Jag ska göra din vistelse här perfekt, babe", viskade han i mitt öra med ett flin på sina läppar.

-

Varsågoda. The moment you all have been waiting for.

Jag är atm på Mall of Scandinavia haha?? Vi skulle leta efter något ställe att äta på på väg hem från Södertälje och vi ba hamna här. Nice. Aldrig varit här förut, yey.

Hoppas ni har en bra dag! Ni är bäst, puss och kram ❤