468 kilometer » foscar

XLVIII

Felix såg buttert ut genom fönstret på spårvagnen medan han försiktigt flätade samman våra fingrar. Vi var på väg till hans skola. Att säga att vi var sena var bara förnamnet. Vi hade båda helt glömt bort att Felix började skolan igen dagen efter min födelsedag, vi var uppe på tok för länge och hade inte ställt något alarm.

Klockan var kvart över elva när vi satte oss på spårvagnen. Jag hade vaknat fem i elva.

Felix var lite småsur på mig. Han hade tjatat gång på gång att det var bättre att bara skolka. Men det gick jag inte med på.

"Vad har du för lektion nu?" frågade jag och klämde till i hans hand för att få hans uppmärksamhet.

Han vände trött blicken mot mig. En rynka fanns mellan hans ögonbryn.

"Jag har ingen lektion, jag har lunch", muttrade han.

"Snälla älskling, var inte sur på mig", försökte jag och drog upp händerna till hans ansikte.

"Vi ska av här", mumlade han och reste sig från sätet.

Han knuffade sig förbi mig och gick med snabba steg ut från spårvagnen. Jag var nästan tvungen att springa ikapp honom. Han stannade inte när jag ropade på honom. Jag suckade, tog lite sats och sprang för att sedan hoppa upp på hans rygg.

"Oscar!" utbrast han högt när jag satt på hans rygg. "Hoppa ner för i helvete!"

Ändå tog han tag i mina ben så att jag inte ramlade ner, och jag höll i mig hårt. Han började skaka på kroppen och med en suck hoppade jag ner igen. Istället tog jag tag i hans hand när jag stod nere på marken igen.

Vi gick in i den stora skolan. Människor i korridorerna såg mycket på oss medan vi gick förbi dem. Felix drog med mig in i en gigantisk matsal. Massor med blickar fästes mot oss, det var nästan som på film. Han gick med självsäkra steg för att hämta mat. Jag kände mig förvirrad och lite rädd, faktiskt. Så fort vi hade varsin bricka med mat i våra händer gick Felix mot ett ganska långt bord i ett hörn. Vi satte oss på de två lediga platserna i mitten.

"Och varför är vår lilla Felle sen idag då?" flinade en blond tjej.

"Håll käften, Lina", muttrade han och tittade med höjda ögonbryn på tjejen.

Allas blickar var vända mot mig. Jag vände försiktigt blicken mot Felix.

"Du är väldigt snygg", sa en brunhårig tjej som satt mittemot mig. "Du är lik han på Felix Instagrambild från igår."

"Det kanske är för att det är samma person", flinade Felix.

Jag började rodna lite försiktigt.

"Alltså Felix, du la upp den där bilden helt jävla random utan någon förklarning", sa den brunhåriga tjejen. "Förklara nu."

"Jaha, long story short, det här är min pojkvän Oscar", sa han flinandes och la sina armar om min kropp.

Jag skrattade lågt och tryckte mitt ansikte mot hans. Hans hår började kittlas i mitt ansikte. Jag frustade till och drog bort hans hår ur ansiktet på mig.

"Du är inte förhållandetypen Felix, vad hände?" skrockade en kille med en keps nertryckt på huvudet. "Eller nej, vi låter lilla pojkvännen prata, hur lärde du känna vår lilla Fells?"

Jag vände blicken mot Felix igen som flinade brett mot mig. Jag började försiktigt att skratta. Felix tog tag i min hand och lät våra händer tillsammans flätas på bordet.

"Alltså, det är en ganska rolig historia. Vi var båda två på en fest, där vi låg, jag gav Felix mitt nummer och det var väl så allt började", skrattade jag.

-

JAG GLÖMDE ATT JAG SKULLE GE ER ETT TILL KAPITEL IDAG, I'M SORRY!!!

Alltså jag längtar verkligen tills när jag publicerar nya fanfics, bc y'all deserve it.
Jag måste bara skriva, skriva, skriva. Men stay tuned, jag har saker på gång ;)

Rösta och kommentera för mer eller för att bara göra mig glad 😇
Skriv respons, prata med någon karaktär i kapitlet, do whatever you want!

Ni är bäst, puss och kram! ❤