Acide // F.S

4

Jag vaknar av att en stark arm slingrar sig runt min midja. Förvirrat slår jag upp ögonen och möts av det morgon klara solljuset. Lätta andetag pustar i min nacke. Minnen från gårdagen strömmar långsamt in och försämrar mitt humör rejält. Jag känner hur ilskan kommer krypandes till mig. Hur kan Felix bara tro att allt är okej och bete sig såhär? Snabbt sätter jag mig upp och slänger bort Felix arm. Han rycker kraftigt till. Sömndrucket slår han upp ögonen. Hans blick blir mer bekymrad när han möter mitt ilskna uttryck och han lägger huvudet lite på sned.

Precis när han ska säga något så avbryter jag. "Vad fan håller du på med?" Ryter jag. Han suckar lite och gnider sig i ögonen. "Sandra, ge dig" muttrar han. Ilskan blir större och hastigt ställer jag mig upp. "Kan alla sluta säga så?! Jag gör vad fan jag vill och du har absolut ingen Rätt att säga något annat! Felix, förstår du inte hur krossad jag är? Jag trodde att du älskade mig! Så du kan i alla fall visa lite respekt mot mig när jag redan är fullt trasig" skriker jag och vifta med armarna. Under tiden har Felix också ställt sig upp.

"Du höll förfan på att ta ditt jävla liv igår! Kommer du ihåg det? Så klart som fan att jag inte lämnar dig i detta skick!" Skriker han tillbaka. "Men vem var det då som fick mig såhär?! Vem var det som gav mig dessa tankar?! Jo Du" fortsätter jag med en hög ton. Tårarna har nu börjat att rinna okontrollerat. Felix går med snabba steg fram till mig och slår uppemot mot väggen. "Men för i helvete Sandra, kan du inte bara fatta en enda jävla sak?! Ingen älskar dig! Ingen gillar ens dig! Alla önskar att du var död!" Vrålar han och dunkar nävarna i väggen på varsin sida av mitt huvud.

Ett tomt skratt lämnar mina läppar. "Jag önskar också att jag var död" säger jag med blicken fäst i tomma intet. Felix morrar lite och ställer sig ännu närmre mig. Hans andetag fläktar mig nu i ansiktet. Det är då jag inser att vi faktist bara står i underkläder. Hela situationen blir mer obekväm. Men mina tankar lämnar det när han kommer ännu närmre. "Du hänger med mig från och med nu" fräser han. Ett högt fnys lämnar mina läppar. "Jo tjena, nej för fan" fräser jag tillbaka. Argt rycker jag mig loss ur hans grepp och går med stora steg mot min garderob. Jag drar ut första bästa plagg som visar sig vara ett gammalt linne. Sedan drar jag på mig ett par slitna mjukisar. Felix har bara stått och betraktat mig medan han andas häftiga andetag.

Jag vänder mig mot honom. Nu står vi båda där. I varsin ände av rummet. Tok stirrandes på varandra, flåsandes. Jag vet inte vad som flyger i mig. Men jag gör det. Från ingenstans tar jag sats och springer mot Felix. Har tar också sats och börjar att springa mot mig. Jag gör det som jag aldrig trodde. Vi möts i mitten. Desperat trycker jag mina läppar mot hans och han besvarar den slarviga kyssen minst lika desperat. För en sekund så känns mitt hjärta helt igen. För en enda ynka sekund. Kyssen är hård och passionsfylld. Men alldeles för kort.

När inser vad jag håller på med spärrar jag chockat upp ögonen. Jag möter Felix förvirrade blick. Fortfarande med läpparna ihoppressade mot varandra. Långsamt drar jag ifrån och lutar huvudet emot hans bröst, mina armar slänger jag upp bakom hans nacke och han kramar om mig hårt.

"Jag vet att ingen älskar mig Felix. Tro mig, jag vet det"

******
sitter atm på skoltoaletten och gråter över att Ogge har lämnat bandet...