Acide // F.S

14

Långsamt öppnas dörren och ett stort, blont kalufs är det första som möter mig. Ett flin sprider sig på Oscars läppar när han ser mig och med ett höjt ögonbryn lutar han sig mot dörrkarmen. Bakom honom kommer även både Ogge och Omar. Rädslan sprider sig i mig. Allas ögon vandrar upp och ner över min obekväma kropp och jag vrider och vänder otåligt på mig. "Du passar i min jacka bättre än vad jag gör" muttrar Oscar innan han styr tillbaka stegen in i lägenheten.

En stel tystnad har lagt sig över oss alla där vi sitter vid matbordet. Jag andas in ett djupt andetag innan jag samlar mod. Både fysiskt och psykiskt. "Så, kan ni dra ifrån min lägenhet?" Muttrar jag och drar en hand genom håret. Omar skrattar tyst och tittar sedan in i mina ögon. Jag morrar lite och tittar ner igen. "Okej, du har plågas tillräckligt" säger Ogge med en axelryckning. Chockat tittar jag på honom och han ser allmänt ärlig ut. Ett omärkbart lättat andetag slinker ur mig. Snabbt fiskar jag upp hans plånbok ur min ficka och slänger den över bordet. Han ta den i ett nafs och bläddrar genom facken. Inte långt efter hörs ett högt, irriterat stön ifrån honom. "Vafan, har du tagit alla mina pengar?"

Inte långt senare så står alla förutom Felix utanför min lägenhet med alla sina förnödenheter. Jag börjar att dra av mig jackan men Oscars muskulösa arm stoppar mig. "Behåll den du" mumlar han och kliar sig generat i nacken. Jag ler lite och tittar upp i hans ögon. "Tack Oscar" säger jag och lutar mig på ena benet. Ogge blickar fortfarande ner i sin plånbok innan han fiskar fram en hundralapp. "Eftersom att du redan har tagit alla andra pengar så kan du lika gärna ta den här också" muttrar han och räcker fram hundralappen. Chockat tar jag emot pengarna och ler stort. "Tack Ogge"

Tillslut är det bara jag och Felix kvar. Tröttsamt slänger jag mig i soffan efter att jag försiktigt lagt kniven på köksbordet. En suck slinker ur mig och jag blundar. En kropp placeras bredvid min och en hand dras genom mitt hår. Njutningsfullt flyttar jag nig närmre Felix och känner hur jag får en blöt kyss på pannan. Ett litet fniss lämnar mig och Felix drar snabbt upp mig i hans famn. Han kysser mig mjukt. Jag kysser tillbaka alldeles ivrigt och han skrattar lite. Länge sitter vi och kysser varandra. Intensivt. Passionerat. Och alldeles perfekt. Trots allt som händer i mitt liv nu så känns det bra.

Senare fram mot kvällen så känner jag hur illamåendet stiger fram igen. Plus det så har mina bröst blivit jätte ömma. Jag kan inte ens ha behå på mig. Felix gör allt i hans makt för att kunna göra mig nöjd. Han värmer vete kuddar. Ger mig te. Ger mig choklad. Masserar mig. Tröstar mig. Och som tack så grinar jag bara.
Varför har jag mått såhär dåligt de senaste veckorna? Och varför har inte min mens kommit än? Nej, det måsta bara vara en liten försening. Sånt som händer. Huvudvärken slår till och smärtsamt gnyr jag till. Felix kysser min panna mjukt och blöter den med en våt handduk. Jävla mens.

Nu ligger jag på Felix order ordentligt nerbäddade i min säng med flera tjocktröjor på mig. Trots att det borde kännas varmt så fryser jag fortfarande. Snart är Felix tillbaka med en kopp rykande varmt te som han placerar på nattduksbordet. Sen kryper han ner under täcket och håller om mig hårt. På datorn spelas ett gammalt PLL avsnitt som för tillfället är det enda som kan underhålla oss. Jag kanske håller på att bli sjuk?

*****
Jag tycker om dig