Acide // F.S

8

Jag och Felix sitter vid hamnen med en varsin mjukglass i handen. Han flyttar sig diskret närmre och jag känner hur fjärilarna bubblar upp i magen. Utan att tänka på det så hoppar jag också lite närmre och snart sitter vi axel mot axel. En behaglig tystnad ligger runt oss och Stockholms fina solnedgång visas på himlen. Helt plötsligt vänder sig Felix om mot mig. Hans fina leende får en busig flint och fundersamt skrattar jag åt honom.

"Du har glass där" säger han och pekar slarvig på mitt ansikte. Rodnandes drar jag med fingrarna kring munnen. "Borta?" Mumlar jag och tittar på han. Felix skakar lite på huvudet och tar tag i min hand som ännu en gång är påväg för att ta bort det. "Låt mig" viskar han och helt plötsligt befinner sig hans läppar på mina. Chockat besvarar jag kyssen. Och mina armar leker lite med hans nackhår. En behaglig rysning går igenom min kropp då han smeker huden som visas mellan jeansen och tröjan.

Men hans smekningar blir hårdare och snart trycker han hårt på mina höfter. Jag slår bort hans händer för att visa att det gör ont, men Lika snabbt är de tillbaka. En brännande känsla sprider sig nu där hans händer befinner sig och jag drar hastigt ifrån Felix.
Men synen som möter mig får hjärtat att rusa. Det är inte Felix jag kysser, det är Lukas. Och ett äckligt flin ligger På hans läppar. Jag tittar ner emot mina höfter och ser att istället för händer så trycker han in knivar i mina höfter. Ögonen tåras upp och febrilt försöker jag att undvika smärtan.

Jag sätter mig snabbt upp i sängen och andas kraftigt. Det var bara en dröm. Långsamt lugnar jag ner mig innan jag försöker gå och lägga mig igen. Men det är omöjligt. Jag kan inte somna.
Sakta smyger jag över till Felix rum och finner honom sovandes i mitten av hans säng. Försiktigt kryper jag ner rundar hans täcke och lägger mig tryckt mot hans bröst. "Sandra? Vad håller du på med?" Mumlar Felix sömndruckna röst och gnuggar sig i ögonen. "Jag hade en mardröm" mumlar jag och blundar.

Han kysser mig på panna. Och lägger armar runt om mig innan jag hör hans lätta snarkningar igen. Sakta faller jag också in i sömn.
Jag vaknar av en svidande känsla vid halsen. I tanke om att det bara är Felix som gör ett sug märke låter jag det vara.
Men när svidandet ökar slår jag upp ögonen.
Rädslan sprider sig fort i kroppen. Lukas sitter över mig med världens flin och trycker en kniv mot min hals. Mina armar och ben har han knutit fast i sängen.

"Några sista ord Sandra" hånflinar han elakt. Jag andas djupt och öppnar munnen. "Jag hatar dig" hinner jag säga innan kniven borrar sig ner i min hals.

Jag vaknar alldeles kallsvettig och skriker det högsta som jag kan förmå. Ett par starka armar slingrar sig om min skakiga kropp och långsamt rinner tårarna ner för mina kinder. "Hey, det är lugnt. Jag är här" mumlar en okänd röst i mitt öra. Förvirrat tittar jag upp och möter receptions killen. Min nervösa blick flackar Vidare genom rummet och ser min dörr stå vidöppen. Men det som chockar mig är alla pyjamas klädda hotellgäster som nyvaket stirrar på oss.

"Varför tittar de på oss?" Mumlar jag och torkar bort en tår. De mesta av människorna som står där är över fyrtio med oroliga ansiktsuttryck."De hörde dig skrika och hämtade mig" mumlar han och stryker sin hand lugnande över min rygg. "Vad hände?" Fortsätter han försiktigt.
"En mardröm"

*******
I behov av lov