Acide // F.S

21

Med snabba steg trippar jag ner för trappan. Synen jag möts av är minst sagt... Chockande?
Felix sitter vid köksbordet med Par svarta glasögon och ögonen fästa i datorn. Bredvid sig har han ett litet block som han med jämna mellanrum skriver upp saker i. Den silvriga läppringen glänser svagt i det starka morgonskenet och får ett leende att sprida sig på mina läppar.

"Godmorgon" säger jag glatt och går fram till kylskåpet. "Godmorgon älskling, vad bra att du kom ner. Jag har lite saker att berätta" mumlar han och fortsätter att skriva ner saker i sitt block. Jag höjer skeptiskt på ögonbrynet men sätter mig ner bredvid honom.
Försiktigt öppnat jag min risifrutti och tittar honom djupt i ögonen.
"Okej, först är det såhär. Den 8 augusti ska vi på ditt första ultraljud. Och eftersom att du är i början av andra månaden så har jag läst att man kan behöva mycket sömn. Så du borde gå och lägga dig igen" säger han formellt och tittar ned i blocket då och då.

Förvånat tittar jag på honom med halvt öppen mun. Hur kan han veta allt det här?
"Vänta vänta, ultraljud? När bokade du in allt det här? Vilket datum är det idag?" Lämnar mig chockat och snopet möter jag hans flinande blick. "Jag bokade ultraljudet imorse och det är den tjugonde juli idag" skrattar han tyst och kysser mig mjukt på kinden.
Jag ler lite för mig själv och äter tyst ifrån min risifrutti.

Klockan springer förbi och snart är den redan tolv på dagen. Hela förmiddagen har vi små tjafsat lite. Jag skyller på mina hormoner med an han skyller på att jag inte uppskattar hans arbete. Så nu sitter jag och tjurar i hans rum och äter glas medan han sitter i vardagsrummet.
Frustrerat för jag upp skeden fylld med glass upp mot min mun och möter snart den svalkande smaken. Tevens höga volym ljuder upp ända hit och är det enda som hörs.
Barnslig som jag är så har jag krupit upp mellan garderoben och sängen där man inte kan se mig. Men det är ganska mysigt ändå.

Tillslut knackar det på sovrumsdörren. Ignorant sitter jag kvar och mumsar i mig i min glass. En suck hörs från andra sidan och den öppnas försiktigt . Starkt gult ljus sipprar in i rummet. "Sandra? Vart är du?" Säger han tröttsamt. Jag svarar inte utan tar en ny sked med glass. Till min otur så lät det ganska mycket och hans steg styrs mot mitt lilla gömställe.

Inte långt efter så flyttar han undan sängen lite och avslöjar mig. Det är nästan skrattretande hur han står böjd över mig där jag sitter iklädd i hans störa kläder med en halvtom glassbunke i knät. Tyst slår jag ner blicken och fortsätter att äta. En hög suck lämnar honom. "Kom, vi ska prata" mumlar han och tar tag om min midja. Innan jag hinner säga något så har han på en millisekund lyft upp mig och påbörjat sin färd ut ur rummet.

Han sätter sig i soffan och placerar mig i hans knä. Envist kollar jag fortfarande ner i mitt eget knä och tittar intresserat på glassen. Felix tar tag i bunken och ställer den på bordet. "Hey, förlåt mig Sandra. Jag vet att hormonerna blir känsliga när man är gravid. Det var dumt sagt av mig" lämnar honom tyst. Jag nickar instämmande och tittar han i ögonen. "Om du köper ny glass till mig så förlåter jag dig" muttrar jag och lutar mig mot hans bröst. Han skrattar tyst och kysser mig i pannan.

"Allt för dig älskling" viskar han i samband med att en mjuk kyss placerar på min hals.

*****
Sängen måste literally vara den bästa platsen som finns