Acide // F.S

5

Felix armar kramar hårt om mig. Jag lämnar ifrån mig en njutningsfull suck. "Snälla. Kan inte ni bara låta mig va?" Mumlar jag tyst. Felix sätter sin blick djupt i min. "Nej" svarar han. Snabbt har han släppt mig och med stora steg gått fram till garderoben. Bekymrat låter jag tårarna rinna över igen. Fan, det enda jag gör är att gråta. Nej. Det får inte bli såhär. Jag ska ändra på mig. Jag ska skaffa mig ett bra liv utan Felix, och han ska bli avundsjuk. Nu.

Fort går jag mot garderoben igen. Jag tränger mig förbi Felix och böjer mig ner för att rota i klännings lådan. Ett litet flin sprider sig på mina läppar när jag hittar en tajt, svart klänning som slutar lite vid halva låren. Utan att bry mig om att en levande själ av motsatt kön befinner sig i rummet sliter jag av mig kläderna jag satte på mig. Hastigt trär jag på mig klämningen och går sedan mot spegeln. Mitt flin blir större då jag faktiskt inser att jag ser riktigt het ut i denna. Mitt hår släpper jag ut och låter det ligga naturligt på mina axlar. I hörnet utav spegeln ser jag hur Felix stirrar på mig.

"Ta en bild, det räcker längre" fnyser jag. Sedan plockar jag upp min slitna mobil. Med dansande fingrar knappar jag iväg ett sms till Fredde. Han är en grym festkompis. Men jag vet också att han känner nåt för mig. Det har han gjort länge. Men snäll som han är så har han faktiskt aldrig nämnt nåt om det. Min mobil plingar till igen och med ett leende synar jag skärmen. Vi ska mötas vid Pressbyrån om en kvart. Nöjt trär jag på mig en tajt skinnjacka och kliver i mina gympaskor som av någon anledning står i sovrummet. Med stora steg styr jag mig mot sovrums dörren, men Felix tar tag i min arm och vänder mig om. "Vart tror du att du ska gå klädd sådär" ryter han och stirrar ilsket mig i ögonen. Jag släpper ur ett tomt skratt.

"Det har inte du med at göra" fräser jag och drar åt mig min arm. Innan han hinner säga eller göra något så går jag ut ur rummet. Joggandes kliver jag ut ur lägenheten och smäller igen dörren. Ett rus av frihet sprider sig i kroppen och jag andas lättat ut.
Glatt rör jag mig mot bussarna som sedan ska ta mig till Pressbyrån.

Som vanligt så ger busschauffören mig en sur blick innan han stänger dörrarna. Jag slår mig ner på första bästa säte och spänner blicken på utsidan av fönstret.
Paniken sprider sig i kroppen när jag ser vad det är. Oscar och Omar stirrar, rakt på mig . De står på trottoaren och följer mig med blicken ända tills bussen svänger runt ett hörn. Jag andas häftigt och försöker febrilt att lugna ner mig själv.

Min hållplats lyser upp skärmen och jag trycker på stoppknappen. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och jag längtar tills jag får träffa Fredde. Han får mig alltid på bra humör.
När bussen stannar med ett ryck klämmer jag mig igenom dörrarna för att rusa mot Pressbyrån. Freddes långa gestalt tornar upp sig framför mig. Jag tjuter till lite och hans blick lägger sig på mig. Med ett stort leende öppnar han armarna och jag är inte sen med att hoppa in i hans trygga famn. Han håller om mig hårt. "Hej tjejen, det var ett tag sen" skrattar han och släpper ner mig på marken. Jag skrattar jag med. "Ja det var det verken. Vi måste ses mycket oftare" ler jag och fäster blicken i hans. Snabbt fattar jag hans hand och drar med honom bort mot centrum.

Efter kanske två timmar av vandring och shopping så slår vi oss ner vid en avskild parkbänk. Utan att tänka mig för så slänger jag mig på han och kramar om honom hårt. Men en röst avbryter oss.

"Gå av min flickvän ditt jävla äckel"

*****
Hejsan kompisar. Ehm först vill jag bara säga att denna bok blir bättre sedan, jag skrev detta för ett tag sen så ursäkta för den dåliga början.