Acide // F.S

17

Felix tittar storögt på mig när han hör mina ord. Allt är helt tyst i rummet. Det enda som hörs är mina ojämna andetag. Mina händer ligger fortfarande som ett lås på min mun för att jag inte ska riskera att slänga ur mig något mer onödvändigt.

"V-va? Är du gravid?!" Utbrister Felix chockat och slår ut med armarna. Jag tittar ner i golvet och nickar tyst. I ögonvrån ser jag hur Oscar drar en hand genom håret och slickar sig om läpparna. Jag står inte ut att vara här längre. Jag måste bort.

Så min instinkt tar över helt och innan någon hinner röra en fena till så rusar jag ut ur huset. Felix rop hörs bakom mig men jag ignorerar de för fullt. Han kan väll få vara där med sin hora, de verkade ändå ha så trevligt.
Men från ingenstans så sprider sig en kraftig smärta i magen och jag tappar andan för en sekund. Det känns som att någon bokstavligen sticker ett svärd i min mage. Jag stannar upp för att sedan dramatiskt sjunka ner på knä.

Mitt i all min smärta så läggs ett par stora händer under mina armar. Chockat flämtar jag till när personen enkelt lyfter upp mig. Jag spärrar upp ögonen och tittar runt efter någon igenkänningstecken. Tillslut finner jag Felix oroliga ansikte och hjärtat brister lite. Varför just jag?
Men medan jag är alldeles för upptagen med att försöka få bort all värk så rör han stegen tillbaka till huset igen.
"Jag vill inte vara i samma lokal som den där jävla slampan du var otrogen med" säger jag med ögonen slutna. Ett litet humorlöst skratt lämnar honom. "Jag lovar" viskar han tyst vid mitt öra. "Det är något jag har hört förut" muttrar jag tillbaka.

Tillslut släpper han ner mig på den mjuka soffan. Oscar springer runt som en yr höna för att hämta både det ena och det andra. Tillslut kommer han springandes med en Ipren, ett glas vatten, en filt och en av Felix tröjor. Jag ser undrande på den och en harkling slinker ur Oscars mun. "Jag har hört att det inte är så bra att ha jeans på sig när man har verkar" säger han stressat och ställer ner allt på det lilla soffbordet. Tacksamt ler jag lite och han ler tillbaka innan han försvinner ut ur rummet igen.

Några timmar senare så ligger jag mjukt invirad i ett stort fluffigt täcke i Felix säng. Oscar och Felix sitter i köket och diskuterar hetsigt med varandra. Tanken på att han var otrogen kommer som ett slag och det hugger till i hjärtat. Dög jag inte? Hade han redan slutat älska mig? Eller älskade han aldrig mig?
Frågorna väller fram och jag suckar tyst. I samma veva öppnas försiktigt sovrums dörren och jag tittar nyfiket ditåt. Självklart är det Felix som smygandes trippar in i rummet. Jag hör hur han tar av sig tröjan och byxorna innan han kryper ner under täcket. Men precis när han ska lägga en arm över mig så flyttar jag mig ifrån honom. En hög suck hörs från hans håll. Men han följer efter. Och jag flyttar mer. Nu ligger jag precis vid kanten. Han flyttar envist ännu närmre och då ger jag upp. Jag tar tag om mitt täcke och ställer mig upp. Sedan går jag bestämt mot väggen som ligger så långt ifrån sängen som möjligt, och där lägger jag mig ner.
"På riktigt Sandra? Du är gravid. Och gravida bör inte ligga på golvet" suckar han och drar en hand över ansiktet. Jag mumlar något tillbaka innan jag fortsätter att göra mig hemmastad.

Och precis innan jag somnar så känner jag hur Felix bär mig tillbaka till sängen för att mjukt bädda in mig och ge mig kyssar i pannan.

****
Så julen gick fort