Acide // F.S

6

Stämningen blir direkt laddad och jag drar mig ur Freddes förvirrade famn. "Vafan Felix! Jag är inte din flickvän och du om någon bestämmer inte över mig. Ni är bara sjuka jävlar som behöver hjälp" ryter jag argsint och fläktar med armarna. Hans ögon blir mörkare och en irriterad min lägger sig på hans ansikte. "Sandra lägg av, jag bestämmer visst över dig. Så Nu följer du med mig om du inte vill bli skadad" fräser Felix och tar ett steg mot mig.

Fredde är då snabbt uppe och ställer sig mellan mig och Felix. "Hey, rör du henne så dör du! Okej?!" Fräser Fredde tillbaka och håller upp ett varnande finger. Felix ser om möjligt ännu mer irriterad ut och spänner käkarna. "Gå bort från min flickvän" ryter han och spänner blicken i Fredde. Ilskan bubblar upp i mig. "Jag är inte din flickvän Felix, jag är inte ens din jävla vän!" Morrar jag och vänder på klacken. Snabbt fattar jag tag i Freddes hans och drar med honom bort ifrån platsen.

"Vad fan var det där?!" Utbrister Fredde frustrerat när vi har rundat ett hörn. "Mitt mentalsjuka ex" muttrar jag och drar in honom i en kram. Han kramar mig hårt till aka och ser oroligt i mina ögon. "Han verkar farlig Sandra, du borde inte vara med honom" mumlar han och stryker mig över kinden. Tillsvar suckar jag lite och nickar. Jag vet att han är farlig. Jag vet det, tro mig.

Efter att jag besviket har sagt hejdå till Fredde med löftet ok att träffas snart igen styr jag dystert mina steg hem. Tankarna om Felix dyker upp i mitt huvud hela tiden. Han vet jag bor, han vitt mitt namn, han vet mitt nummer och han vet hur jag ser ut. Uppgivet suckar jag och ökar takten då mitt hyreshus tornar upp sig.
Nynnandes på någon sorglig kärleks låt trippar jag upp för trapporna tills jag ser min som vanligt, mörkbruna trädörr.

Jag går snabbt in i lägenheten och bokstavligen slänger av mig skinnjackan. Men jag stannar upp i mina rörelser då ett skramlande ljud hörs ifrån köket. Hela jag fryser till is och hjärtat klappar hårdare. Panikartad tittar jag mig om efter ett vapen fungerande föremål. Med flackande blick får jag syn på ett stort cylinderformat baseboll trä som är gjort i metall. Skakandes tar jag upp den och sväljer ner en klump i min hals. Mitt grepp om racket hårdnar och jag samlar på mig all mod som jag kan förmå.

Tillslut tar jag steget och springer in i köket. Jag fläktar som en vild hund med det i luften och blundar hårt. "Sandra?! Vad i helvete håller du på med" frågar en välbekant röst. Jag slår upp ögonen och ser Felix stå där med ett chockat ansiktsuttryck och en kaka i handen. Lättat andas jag ut och lutar mig mot kylskåpet. En harkling avbryter mig och jag tittar förvirrat åt det hållet. Återigen fryser jag till is. Oscar, Omar och Ogge sitter vid mitt matbord och fullkomligt tok stirrar på mig. Jag höjer basebollträn igen och svingar det i luften för att tydligt markera mitt område.

"Ut ur mitt hus"viskar jag. Rädd för att om jag höjer rösten så brister den. De tre killarna killarna förutom Felix kollar förundrat på mig innan de brister ut i gapskratt.
"Har inte Felix berättat?!" Får Omar fram mellan skratten. Jag skakar försiktigt på huvudet men håller fortfarande baseboll trät i handen. Återigen brister de ut i skratt och jag skymtar nästan tårar i deras ögon.

Jag vänder min blick mot Felix som ser nervösare ut än någonsin. "Berätta bara" morrar jag och svingar menande med trät i luften. Ogge samlar sig lite innan han borrar ner blicken i min. Fortfarande med ett litet flin på hans läppar. "Det är vår lägenhet nu"

****
Omg jag är i ett sånt the weeknd mood atm