Acide // F.S

7

Chocken blandat mened paniken sprider sig snabbt i kroppen. Jag skakar lätt och tårarna trycker på. Men mitt i all rädsla, så bubblar en otrolig mängd ilska upp. De kan inte göra såhär! Jag har betalat för denna lägenhet. Jag bestämmerr vilka som bor här. "Fan heller, jag bor här. Ni drar. Nu" fräser jag och svingar ännu en gång med baseboll trät.

Jag får endast hånfulla skratt tillbaks och menande blickar. "Okej.Då drar jag" muttrar jag och går med stora steg mot mitt sovrum. Jag rycker fram en gammal sport bag och dumpar den på sängen. Argt slänger jag i kläder och hygienartiklar i väskan. Laddare, datorn och några böcker får också plats. Jag drämmer igen sovrumsdörren och går fram till min garderob. Utan att bry mig om att det är Felix tröja så sliter jag av den blåa superman tjocktröjan ifrån galgen. Innan jag sätter på mig den tar jag på mig en urtvättad, vit t-shirt från Hm.

Jag drar även fram ett par blåa jeans och trycker ner benen i dem. Nöjd stänger jag sportbagen och slänger upp den på axeln innan jag sätter upp håret i en bulle på huvudet.
Sedan går jag snabbt till köket och möts direkt av alla fyras blickar. Men utan att säga något så går jag först till basebollträn och greppar det hårt. Sedan pekar jag tydligt finger mot dem. Mina steg styrs sen till kylskåpet. Där tar jag fram några färdiga mackor som jag senare i veckan hade tänkt använda som matlåda. Jag stannar i en sekund för att även lägga ner mackorna i väskan. Min färd fortsätter sedan- med baseboll trät i handen- mot hallen.

En svart läder plånbok ligger på byrån, och den är inte min. Med ett flin lägger jag den i fickan innan jag trampar i mina slitna Nike airforce. Fyra jackor hänger prydligt på galgarna. Med ett större flin går jag fram till en jeansjacka med mjukt, grått tyg på armarna och i luvan. Hastigt slänger jag på mig den. "Hejdå" ropar jag högt och går snabbt ut ur lägenheten. Jag slänger igen dörren hårt och drar upp luvan. Mina hörlurar kopplar jag i mobilen och sedan pluggar jag in de i mina öron.

Efter kanske en halvtimmes vandring möter jag ett ganska stort hotell. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och nöjt vandrar jag in genom de stora glasdörrarna oh njuter av den svalkande luften som möter mig. I lobbyn finns det en stor soffgrupp och en platt tv. Några bord och stolar. Och en stor vägg med foton. Tafatt går jag fram till receptionen och ett par mörkbruna ögon möter mig. Det var en kille som inte såg ut att vara en dag över arton. Hans kortklippta, rufsiga mörkbruna hår ligger slarvigt på hans huvud. Ett leende bär hans läppar och under den tajta tröjan med hotellets logga på så skymtar jag både biceps och magrutor.

Han möter min osäkra blick och rätar på sig. "Hejsan, vad kan jag hjälpa dig med?" Frågar han vänligt. Jag ler lite tillbaka. "Ehm, jag undrar om det finns ett ledigt rum" mumlar jag nervöst fram. Han tittar snabbt mer i datorn och klickar i bland på någon tangent. "Ja du, ett enkel rum på plan tre finns det" fortsätter han och sträcker ner handen under disken. Han räcker mig ett vitt nyckelkort med ett antal siffror på som jag snabbt kopplar till rums numret. "Hur länge planerar du att stanna?" Ler han och blinkar med en ögat. En rosa nyans lägger sig på mina kinder och ett generat fniss lämnar mig.

"Jag vet inte riktigt, så länge som det behövs antar jag" ler jag tillbaka och tittar in i hans ögon. "Då får jag hoppas att vi ses igen" yttrar han trevligt utan att lämna min blick. Jag mumlar ett otydligt hejdå till svar och går bort emot hissen.

Väl inne i rum nummer 387 släpper jag utmattat ner väskan på en liten fåtölj innan jag slänger mig på sängen. Men länge hinner jag inte vila innan mobilen tjutande ljud ringer genom luften. Med en suck tar jag upp den och utan att se vem det är så svarar jag. "Hallå" muttrar jag och fäster blicken i taket. "Sandra?! Vart fan är du?" Ryter Felix arga stämma. Jag himlar smått med ögonen. "Det har inte du med att göra" mumlar jag och fingrar på min mage. "Sandra, ge dig och berät-" säger han innan han avbryts av ett högt vrål. "HON TOG MIN PLÅNBOK" vrålar Ogge argt i bakgrunden. Ett flin lägger sig på mina läppar och genast blir jag mer självbelåten. Jag hör Felix irriterade suckar och han ska precis börja prata igen när ett annat vrål av ryter honom. "VAD I HELVETE?! HON TOG MIN FUCKING JACKA" skriker Oscar dovt. Jag skrattar tyst. Ett högt prassel hörs ifrån mobilen och bekymrat rynkar jag pannan. "För i helvete Sandra, om min jacka är förstörd när vi hittar dig blir det fan inte roligt för dig" suckar Oscar.

****
JAG LOVAR BOKEN BLIR BÄTTRE