Acide // F.S

24

Efter de chockerade orden lämnade Felix mun satt jag i tystnad. Snopen över att han hade en comeback, men generad över de fina han sa. Resten av kvällen så tror jag inte  att vi sa något till varandra. Kyssarna talade för sig. De var desperata, kärleksfulla och fyllda med passion.
Vi bara.... Existerade. Och njöt av varandras närhet. Trots att jag borde tänka över mitt beslut om att förlåta honom.

Sakta vaknar jag upp till ljudet av en ramsa med svordomar. Nyvaket sätter jag mig upp och möts av Felix som endast i kalsonger står vid garderoben. "Vad händer?" Mumlar jag förvirrat och gnuggar mig lite i ögonen. Han rycker till och vänder sig mot mig. Hans tunga slickar varsamt om den lilla silvriga ringen i hans läpp, han ser ut att tänka på något. Och överväga att säga det. Jag höjer på ögonbrynet för att i stort sätt ge honom en Din-flickvän-är-gravid-med-ditt-barn-och-förtjänar-att-få-fucking-veta blick samtidigt som jag korsar armarna för brösten.

Obekvämt kliar han sig i nacken innan en tung och uppgivande suck lämnar honom. "Jag försöker att hitta en sak, så skulle du kunna lämna rummet för två sekunder är du snäll?" Stammar han oroligt fram och flackar nervöst med blicken. Förvånat tittar jag på honom, men eftersom att det faktist är hans hus så respekterar jag hans yttrande. I en enda rörelse är jag ute ur rummet.
Min destination blir soffan där jag trött slår mig ner. På teven rullar det en dokumentär om Australiens natur (som otroligt nog var ganska intressant).

Efter kanske tio minuter av att smått gråta över kängurur som tvättar varandra hörs klampande steg i trappan. Jag tittar upp och möts av en nervös Felix. I handen håller han en svart liten ask och tanken om att det är knark slår mig. Chockat tittar jag på honom och flämtar till högt. Han ser på mig med en konstig blick och höjer löst på ena ögonbrynet. "Är det där knark?" Utbrister jag och ställer mig hysteriskt upp. Hans oförstående ansikte faller genast i gapskratt.

"Nej nej nej, absolut inte. Det är faktist en liten present till dig som förlåt jag har betett mig som ett jävla svin. Fast jag vet att en sak gjord utav materia inte kan täcka upp för det som jag gjorde" ramlar osammanhängande ut ur honom. Jag kan inte låta bli att låta ett litet leende sprida sig på mina läppar medan jag sakta går mot honom.
När jag väl är framme så slingrar jag armarna runt hans hals och skrattar tyst. "Gud vad gullig du är" viskar jag tyst.Han skrattar lite nervöst och kysser min panna mjukt.
"Okej vänd dig om!" Säger han ivrigt och föser bort mig. Snabbt ställer jag mig med ryggen mot honom och hör hur han genast börjar fippla med saker.

Snart så trär han sakta på mig ett halsband. Jag känner hur han fumligt knäpper det där bak vid halsen och i samma sekund springer jag till en spegel. Chockat drar jag efter andan när jag ser det lilla föremålet. En silvrig, rektangulär bricka med några ord ingraverade i svart. Det står His only. Och under det står det datumet vi först blev tillsammans. Den 23 september 2015.
Min hand flyger upp till munnen medan jag fingrar på den lilla berlocken. Felix ställer sig bredvid mig och lyfter fram ett till halsband. Snopet tittar jag ner på den. På den står det Her one följt även det av datumet vi blev tillsammans.

Han ger det halsbandet till mig och vänder sig sedan om. Sakta fattar jag vinken och tar tag i båda ändarna av halsbandet. Jag trär försiktigt det över hans huvud och med skakiga händer knäpper jag det.

"Jag älskar dig"

******
Äe fyfan vad klyschigt