Acide // F.S

12

Chockat spärrar jag upp ögonen när en frätande syra vandrar sig upp längs min hals. Snabbt som attan springer jag till toaletten och kastar ut mig allt äckligt innehåll.
Kaskad efter kaskad flyr mina torra läppar och tröttsamt sluter jag ögonen. När allt verkar lugna ner sig lite så känner jag ett par varma händer i min nacke. Långsamt drar de back mitt hår och spolar försiktigt i toaletten.

"Såja, det kommer att bli bra. Jag är här" mumlar Felix tyst samtidigt som jag skakandes dricker lite vatten. Det har nu gått en vecka sedan vi låg med varandra och jag har i princip bott hemma hos Felix. De andra killarna bor tydligen fortfarande i min lägenhet.
Hela veckan har jag bokstavligen mått skit. Jag har kräkts, haft otroliga verkar. Illamående och ingen aptit. Fast vissa dagar så kan jag hetsäta som bara den. Det är säkert mensen som kommer snart.
Trots att det är fel, så kan jag inte mer än att njuta av Felix närvaro. Han har behandlat mig som om jag faktiskt vore värd något.

Lugnt och stilla så leder han tillbaka mig till sängen igen. Klockan kan inte vara mer än tre på natten och jag riktigt känner av Felix trötthet.
"Förlåt för att jag är såhär, jag kan flytta tillbaka till hotellet ifall du vill" viskar jag sorgset samtidigt som jag tittar ner på mina händer. Genast blir Felix orolig och kommer snabbt fram till mig. Han stryker mig löst över ryggen. "Nej, jag har inga problem med att du mår lite dåligt ibland. Det gör ju alla" ler han mjukt och lägger sig sedan i sängen.
Tacksamt lägger jag mig bredvid och känner genast hur en mjuk arm slingrar sig om min midja. En blöt puss placeras i min nacke. Och fylld av glädje så somnar jag.

Nästa gång jag vaknar så hörs slammer från köket och förskräckt så sätter jag mig upp. Felix trygga gestalt ligger inte bakom mig längre. Förståendes att det är han som troligtvis gör frukost slappnar jag av lite. Smått skrockandes drar jag på mig en av Felix stora tröjor innan jag trippar ner i köket.

Med ett stort leende ser Felix upp på mig. "Godmorning sunshine" flinar han och går fram mot mig. Det är inte förens då som jag lägger märke till en liten, silvrig metallring i hans läpp. Chockat beskådar jag den och tittat sedan upp inhandla ögon. "När skaffade du den" utbrister jag med ett stort leende och pekar menande på ringen. Han skrattar lite generat och drar en hand genom hans rufsiga hår. "För ett tag sen, har bara inte orkat ta på mig den" flinar han fortfarande och möter mina läppar i en kyss.
Det kalla smycket ger en fin konstrats mot hans varma läppar. När vi drar ifrån så tittar jag djupt in i hans ögon. "Jag gillar den" mumlar jag tyst och fnissar lite. Felix fnissar också innan han går tillbaka till spisen. "Bra, annars hade det varit synd"

Leendes beskådar jag Felix som hungrigt glufsar i sig pannkakorna som han med stolthet har lagat. Han möter min blick för en sekund och blinkar med ena ögat.
Ett skratt slinker ur mig och nöjt dricker jag ur mitt glas med mjölk. "Vet du Sandra?, jag älskar fan dig" säger han plötsligt. När han väl inser vad han hade sagt så flyger hans händer upp till hans mun och chockat tittar han på mig. Lika chockat tittar jag på han. Och så förblir det ett litet tag. Endast våra stirrande blickar och mina hjärtslag som minst slår dubbelt så fort efter hans yttrande.

"Vet du Felix? Jag älskar fan dig med"

******
Aspire to inspire before we expire