Star Wars och den nya jediorden

Kapitel 5 Hissen och mörkrets invånare

Andy och West tar tag i varsin dörr och drar, millimeter för millimeter öppnas hissdörrarna och Maud blickar ner i det mörka hålet. Så försvinner hon åt sidan och går iväg.
"Var ska du!"ropar West.
"Hämta något att lägga emellan!"ropar Maud tillbaka.
Snart är hon tillbaka med en står låda som hon placerar mellan hissdörrarna och Andy och West släpper hissdörrarna. De slår emot lådan i en smäll som ekar ner och upp i mörkret därinne.
Maud, Andy och West ser ner.
"Ja,"säger Maud,"ska vi hoppa ner då?"
Andy och West ser på henne.
"Men hur långt ner är det?"frågar Andy.
Maud rycker på axlarna.
"Det minns jag inte,"svarar hon,"och sen beror det ju också på var hissen befinner sig."
Andy ser tillbaka ner i mörkret.
"Okej, jag hoppar först,"säger hon och hoppar ner, försvinner i mörkret. Maud ser ner belåtet, West lite tvekande.
Strax hörs ett klingande när Andy nått fast mark.
"Jag är nere!"ropar hon glatt.
"Okej!"ropar Maud tillbaka,"är du på nedersta plan eller på hissen?"
Några sekunder går.
"Nedersta plan!"svarar Andy.
"Okej!"ropar Maud,"vi kommer efter!"
West, beredd på att Maud själv ska hoppa ner, får en halv hjärtattack när han knuffas ner bakifrån och faller ner till Andy.
Han landar på fötter och ser sig omkring.
"Var är du?"frågar han.
"Här,"svarar Andy och tar tag i hans axel,"flytta dig åt sidan."
West kan naturligtvis inte se Andy i mörkret med vet nu att hon står bakom honom.
Snart kommer också Maud ner som direkt reagerar på något.
"Jag känner något,"säger hon,"närvaron av varelser."
West hoppar till och kan genast föreställa sig de allra hemskaste sakerna det kan tänkas vara när han hör ett svagt jamande från någonstans i mörkret.
"Katter!"utbrister han.

När West var liten hade hans kompis två katter som de brukade leka med. De brukade springa runt dem i parken och leka tills kompisen flyttade och West fick aldrig se katterna igen. Han var ledsen över det men lovade sig själv att skaffa egna katter när han blev stor. Vilket han dock senare glömde.

West försöker själv känna i kraften för att få reda på exakt var katterna finns, men Maud är redan ett steg före. Först av allt har hon tänt sin ljussabel som lyser upp i ett grönt sken, sen har hon fått syn på hissdörrarna en meter upp.
"De är där inne,"säger hon och sträcker upp handen i luften. Snart kommer lådan hon ställt där uppe emot henne och dörrarna smäller igen med ett öronbedövande ljud.
Hon lägger lådan på marken Innan hon med hjälp av kraften också svävar upp Andy och West i luften.
"Wow,"säger West,"du kunde väl sagt till?"
"Ja,"svarar Maud enkelt.
"Ska vi dra isär hissdörrarna då?"frågar Andy som är mer fokuserad på det.
West vänder blicken dit och börjar dra. Snart är det så pass öppet att Maud, än med hjälp av kraften, kan placera lådan däremellan.
"Bra gjort,"säger hon innan hon tar sats och hoppar upp.
"Kom!"ropar hon.
West och Andy hoppar upp och möts av den gulliga synen bara i det ljus ljussabeln ger dem. En grå katt med sin lilla kattunge vid sin sida, och snart kommer det fler som dras till ljuset. Fem till vuxna katter och ännu än unge. Vissa gråa, någon brun och andra svarta.
"Men hur kan ni tagit er in här?"frågar Maud. Till exakt vem är en mycket intressant fråga.
West sätter sig vid katterna och klappar en av kattungarna.
"De verkar inte särskilt rädda och främlingsfientliga,"säger han.
"Ja, ja,"säger Andy,"men nu var det ju faktiskt nyckeln vi skulle kolla efter."
"Ja, kom,"håller Maud med,"vi tar i tu med katterna sen."
West ställer sig upp.
"Men det är ju så förskräckligt mörkt,"säger han,"hur ska vi hitta en nyckel här?"
"Kraften,"svarar Maud,"kraften."

Gast har läst fram till slutet av ett kapitel i sin bok när han hör springandes i trappan.
"Vi har hittat den!"ropar Janse,"vi har hittat nyckeln!"
Han möts av Wendys höjda ögonbryn i foten av trappan och hon frågar:
"Hur vet ni att det är den?"

Fortsättning följer :)