Star Wars och den nya jediorden

Kapitel 28 Lite Blåte till frukost, kattälskare och hissar blir nog bra

Den neutolanska kemisten har alltid haft en särskild förkärlek till södermalt mandalorianskt te som baseras på en gul blomma som kallas "Spexhex" och ett blått salt som bara hittas på Naboo. Tråkigt nog är det ju dyrt som in i sithens hatt men ibland får man ju unna sig, som hennes gammelmorfar alltid sa. Han brukade dricka detta te, som kallas "Blåte" tillsammans med kakor gjort på resterna av blomman och lite nymalt mjöl och vatten från brunnarna på Hermailopos gårdar på Geonosis. Han var med andra ord ganska rik.

    Hur som helst bestämmer sig den neutolanska kemisten, efter att ha druckit upp sitt Blåte, för att gå ut en runda på stan. Det kan ju knappas skada och dessutom skiner ju solen också. Kanske ska hon ta en liten shoppingtur, mycket kläder gick åt under hennes förra projekt som innehöll frätande syra. Det var ett mycket intressant projekt men nog om det, hon tar en förgiftad kniv med sig ifall någon skulle överfalla henne och går ut, solen skiner.

Hon börjar först med att gå till den lilla butiken bara några kvarter bort, den ligger fem våningar upp och hon tar hissen, ser på trafiken utanför och tycker sig få syn på den där mannen med katterna, men hon struntar i det. Hon köper tre nya tröjor och ett par byxor, sen är hon nöjd, men precis när hon ska ner med hissen igen så går elen. Hissen stannar.

West och Gast vandrar runt i ett annat köpcentrum när strömmen går, de ser ut genom fönsterna men det ser ut som om de flesta andra byggnaderna runt omkring också saknar ström. De hade fått i uppdrag av Bi att köpa nya krukor och frön, och frön har de köpt men inga krukor. Det spelar ingen roll nu, de får ta trapporna ner och gå ut.

   "West,"säger Gast och plockar upp en av de två katterna som följt med,"vilka är dem?"

West kastar en snabb blick åt det håll Gast syftat på och får syn på dem. Tre människor med blonda mustascher, muskulösa armar och en varsin tatuering på en katt på sina bara armar.

   "Jag vet inte,"svarar West,"men jag får en dålig känsla av att det är katterna de vill åt.

De rusar snabbt ner för trapporna men hör hur männen kommer tätt bakom dem. Gast, som springer först, känner hur hjärtat hamnar i halsgropen, lungorna fylls av slem och han undrar för ungefär femte gången i sitt liv om han inte har astma. Han kanske borde kolla det. Hur som helst springer de hela vägen ner, vilket känns som en evighet, och sedan rusar de ut ur byggnaden. Männen kommer efter och både West och Gast ser sig omkring efter möjliga flyktvägar. West får syn på ingången till ett annat köpcentrum och drar lite i Gasts tröja för att få med honom. De springer, och springer, och springer.

Den neutolanska kemisten plockar fram kniven hon haft med sig, hon undrar var de har för kablar och hoppas på Tremilker, i så fall han hon skära in i kablarna tills giftet når dess "ådror" vilket kommer få fart i hissen och få ner henne. Hon hoppas och hoppas och prövar.

Gast och West rusar in i byggnaden och slänger en varsin blick över axeln. Männen är fortfarande efter dem. Gast rusar fram till en av hissarna och innan West hinner argumentera emot, för det finns ingen el, så trycker han på knappen. Intressant också att det är till den hissen den neutolanska kemisten står i, och att hon millisekunden innan skurit igenom kablarna. Hissen kommer ner men innan hon hinner kliva ur, eller ens förstå läget, kastar sig West och Gast in och trycker på alla knappar man kan trycka på. Det resulterar i att de kommer en halv våning upp och sen stannar hissen igen.

    "Vad har ni gjort!"utbrister den neutolanska kemisten.

Gast och West andas bara ut. Nu är dock både dem, båda katterna och kemisten instängda i en hiss, men det ska nog ordna sig. Det brukar det iallafall.

See ya later folks.