Star Wars och den nya jediorden

Kapitel 20 Frågan är...

"Påminn mig om vart vi ska,"ber Dan som hackar tänderna i kylan.
"Till grottan,"svarar Shake,"stackars, fryser du?"
"Det vore väl logiskt,"säger Fara-Denise,"vi är ju på Hoth."
   Hon stannar genast upp.
"Nu kan jag se den härifrån,"säger hon.

"Jag tänker helvete heller inte hissas ner där!"skriker Gast.
   Han, Norell, Andy och Maud står i mörkret nere vid generatorn, det enda ljus de har är ifrån Mauds och Norells ljussablar. Ett grönt och ett rött sken.
"Du är den enda som får plats i den och vi behöver komma ner för att fixa proppen,"säger Maud.
"Det kommer att gå bra,"säger Andy,"eller vaddå, är du mörkrädd?"
"Ja,"svarar Gast,"jag råkar faktiskt vara det!"
   Han skakar och ser ner i det mörka hålet.
"Jag vill inte,"säger han.
   Norell lägger en hand på hans axel.
"Du klarar det, jag kan prata med dig hela tiden medan du är där nere,"lovar han.

West och Bi tittar på katterna som leker med varandra i Wests rum.
"Vad heter dem?"frågar Bi.
   West pekar på en av katterna.
"Där är Millie,"säger han,"och där är Moon...var är Won..?

Fara-Denise, Dan och Shake kämpar sig upp för berget och kommer till sist upp. Utmattade.
"Så ja,"säger Fara-Denise,"det var tugnt men vi klarade det."
   Dan suckar.
"Jag tänker aldrig mer klättra i berg mer,"säger han.

Det är så kolsvart det kan bli där nere, trots att Gast har med sig Mauds ljussabel.
"...och sen gick jag upp för berget och vet du vad?"hörs Norells röst ovanifrån,"jag såg världens vackraste solnedgång!"
"Beskriv den,"ber Gast medan han går längre in i mörket.
Vilken idiot byggde denna generator?

"...Och där är Ten,"avslutar West,"vilken liten rackare, hon gömmer sig alltid. Men var Won är någonstans är än ett mysterium..."

Grottan är mörk, Fara-Denise kikar in, Dan vill hem, Shake är glad. Kanske är Fara-Denise också glad. Vi vet inte. Det är kallt, det vet vi, för hon kramar om sig själv trots de tjocka kläderna. Dan också. Inte Shake, han är glad.
"Jag känner inte min käke,"klagar Dan.
   Shake öppnar munnen för att svara något men avbryts av Fara-Denise.
"Ska vi gå in då?"frågar hon.

"Vi hade otur att proppen gick just när vi fått igång den,"skrattar Andy,"tack för hjälpen och kraften vad dammigt det är här."
"Jag hatar mörker!"skriker Gast.

"Jag älskar katter,"säger West.

"Jag avskyr kyla,"mumlar Dan.

"Vad bra att det är ljust nu då,"svarar Norell.

"Jag vet,"svarar Bi.

Fara-Denise kliver in i grottan med Dan och Shake precis bakom. Hon tänder ljussabeln och ser sig omkring medan de går längre och längre in.
Alla tre hoppar till när en ekande röst hörs säga:
"Den där behövs inte här."
   De vänder sig om och ser i mörkret två blänkande nattögon.
"Vem är du?"frågar de samtidigt.
"Frågan är,"svarar den främmande,"vilka är ni?"
   Vem det än är stiger fram i ljuset av ljussabeln.
En liten figur med päls.
"Säg mig då, vilka är ni?"
"Jedi...riddare,"stammar Dan fram.
"Nej, nej,"svarar varelsen,"vilka är ni?"
"Svår fråga att svara på,"svarar Fara-Denise.
   Varelsen skakar på huvudet.
"Inte alls, det är bara att omvandla det till ord som är den kluriga delen. Säg mig, vad är era namn?"
"Fara-Denise,"svarar Fara-Denise.
"Shake,"svarar Shake.
"Dan,"svarar Dan.
"Jag är Vida,"svarar varelsen,"jag skulle vilja, mina jediriddare, visa er några minnen..."
   Hon går vidare in i grottan och Fara-Denise, Shake och Dan följer med.
"Vad för minnen?"frågar Fara-Denise.
"Viktiga sådana "svarar Vida.
"Spännande,"säger Shake och kastar en arm om den frusna Dan.

Fortsättning följer :)