What About Love?

What About Love? ≈Kapitel 11

Novas pov:

Mina ben värkte och mina armar sved efter alla slag jag fick. Jag hör att en dörr öppnas. Röster kommer närmare och närmare. 

- Så, Nova. Du vet väl att dina nya kompisar som verkar vara bandet The Fooo inte kommer hitta dig. Dem tror verkligen att du är död. Och snart kommer du vara det, säger personen. 

Jag känner igen rösten. Tilda! 

- Eller vad säger du? Frågar Tilda och drar av tejpen för min mun och mina ögon. 

- Dem kommer inte sluta leta tills jag är hittad, säger jag. 

Tilda boxar mig i ansiktet. 

- Vet du vad din pluggarkompis/nörd gjorde mot mig? Frågar Tilda. 

Jag skakar på huvudet. Det skulle hon fatta. Jag har ju varit inlåst här nu i några timmar. 

- Hon boxade mig i ansiktet. När jag ser henne ska hon fan få ett slag, säger Tilda bitchigt. 

Jag himlar med ögonen. Så jävla typiskt Tilda. Hennes ansikte är allt för henne. 

- Ska du inte säga 'åh. Mitt ansikte. Det är förstört eftersom jag fick en box'? Frågar jag och gör med ljus röst. 

- Fan dig! Fräser Klara och klappar till mig. 

Det sved. 

- Rätt åt dig, bitch, säger Tilda och smäller igen dörren efter sig. 

Jag kröp ihop till en boll eftersom att jag frös. Det var kallt nere i detta gråa och smutsiga rum. Jag ställer mig upp och försöker att gå mot något som blänkte på andra sidan rummet. Mina fötter värkte efter att ha trampat på glas. Jag sätter mig ner och ser att det är en ganska stor och vass glasbit. Jag vänder mig om och försöker att få upp repet för mina händer. När jag lyckats så får jag bort repet från mina fötter. Jag går mot dörren och försöker att öppna den. Men den är låst. FAN! Jag grät. Jag var rädd... Vad skulle hända här next?

Ogges pov:

Jag åker hem från sjukhuset. Jag går mot Felix hus men ingen av mopederna var där. Jag tar upp mobilen och slår in Felix nummer. Han svarar efter 3 signaler. 

- Hallå? 

- Vart är ni? Ingen av mopederna är här, säger jag. 

- Vi letar efter Nova, säger Felix och jag känner att jag blir orolig. 

- Vad har hänt med henne? Frågar jag. 

- Polisen sa att hon blivit mördad. Vi sitter vid den lådan hon troligtvis ligger i. 

- Vart är ni? Frågar jag och hoppar på mopeden. 

- Där du crashade. Inne i skogen, säger Felix. 

Jag lägger på och åker mot skogen. Jag ser mopederna och stannar. Jag låser mopeden och stoppar hjälmen på styret. Sen springer jag in. Annelie står en bit bort, vänd bort från lådan. Felix, Omar och Oscar kollr mot mig när jag kommer. 

- Hur mår du? Frågar Annelie när hon ser mig. 

- Jag mår bra. Men jobbigt nu när Nova är borta, säger jag. 

Dem nickar. Alla öppnar lådan. Det låg ingen kropp där inne. Men det stod något med blod. "Tror ni verkligen att jag skulle ge kroppen till er nördar. Jag behåller henne själv." 

- Vem gör det här? Frågar jag innan jag ser 3 tjejer dyka upp. 

- Jag sa ju... Ni kommer aldrig hitta henne. Även hur mycket ni letar, skrattar tjejen fram. 

Alla kollar på henne med smala ögon. Jag fattar ingenting. Vad har hon gjort? 

- Ogge. Jag vill gärna prata med dig. I enrum, säger tjejen. 

Jag börjar gå med henne och de andra 2 tjejerna en bit in i skogen. Sen får jag ett slag och allt blir svart. 

Annelies pov:

- Vart kan Nova vara? Frågar jag oroligt. 

- Tror ni att hon kan vara död eller att hon undviker staden för att folk ska tro att hon är död? Frågar Oscar.

- Hon skulle aldrig göra något sånt, säger jag. Jag känner henne. 

- Jag känner med henne. Mer än vad du gör, säger Felix surt. 

- Vem det än som har tagit henne ska vi hitta henne, säger Omar. 

Vi nickar. 

Vi sitter och väntar på att Ogge ska komma tillbaka för det var en halvtimme sen han stack iväg för att prata med Tilda. 

- Gud vad mycket de måste ha att prata om, säger Oscar. 

- Ja, säger jag. 

Det började bli kväll och det började regna. 

- Ogge kommer säkert hem till oss sen, säger Felix. 

Vi nickar och går till mopederna. Vi hoppar på dem och åker hem mot Felix. 

Novas pov:

Röster hördes igen. Men nu orkade jag inte bry mig. Dem skulle säkert komma in och slå ihjäl mig... Jag var ändå så svag så jag skulle bara behöva ett slag. Dörren öppnas och jag spänner mina ögon väntan på att dö. Men dörren stängs och rösterna försvinner bort. Jag öppnar mina ögon försiktigt och ser att någon sitter längst andra väggen. Jag reser mig försiktigt upp och tvingar mina ben att gå framåt. Jag faller ner precis framför personen och när jag ser vem det är blir jag orolig. Ogge... Men vad har han gjort mot dem? 

____________________________________________

Detta är kapitel 11.