What About Love?

What About Love? ≈Kapitel 14

Novas pov:

Min mobil ringde och jag fiskar upp den ur bakfickan på jeansen. "Pappa" stod det på skärmen och jag suckar och svarar med ett mm... 

- Hejsan Nova. Jag vill bara se att du är okej. 

- Pappa. Om du tror att Felix skulle mörda mig skulle han nog gjort det för länge sedan. Men jag är okej, pappa. Så sluta oroa dig, säger jag. Det gör mig nervös. 

- Jag är ledsen Nova. Men jag vill inte att något ska hända dig. Du är det enda jag har kvar. Jag förstår att du gillar Felix... Hinner pappa säga innan jag avbrytrer honom. 

- Som en vän ja! 

- Ja, men jag litar inte riktigt på honom. Sist du såg honom så försökte han mörda dig. Om du minns det, Nova, säger pappa. 

Jag suckar. Och där kom en till suck. Och en till.

- Felix förtsökte aldrig mörda mig! 

- Han försökte inte. Han ville mörda dig. Jag vill inte att du ska vara med den där... Felix. Jag litar inte på honom, säger pappa. 

- Han är min bästa vän, pappa. Han skulle aldrig mörda sin bästa vän. Och man kan verkligen berätta allt mellan himmel och jord för Felix, säger jag.

- Snälla Nova. Dra där ifrån. Ta med dig Annelie och checka in på "Grand Hotel" i Stockholm. Det ligger nära stan och massor av kändisar bor där. Jag har bokat ett rum åt er, säger pappa.

- FORGETT THAT! Säger jag med höjd röst. 

- Nova! Du gör vad jag säger! Säger jag att du ska läm... Säger pappa innan jag lägger på och slänger mobilen mot golvet. 

- Shit, ta re lungt, vet ja, säger Omar och backar från att få en mobil i huvudet. Den kunde ha dödat mig! 

- Vad ville han? Frågar Felix och sätter sig ner bredvid mig i soffan. 

- Han vill att jag ska dra härifrån. Han tror att du är en mördare, säger jag och skäms lite över vad jag sagt. 

- Du tror väl... Inte det? Frågar Felix. 

Jag kollar upp på honom. Han har lite röda ögon. 

- Nej. Varför skulle jag det, Felix? Varför? Du är min bästa vän... Aldrig att jag skulle tro att du är en mördare, säger jag och kramar Felix. 

Han kramar tillbaka och jag känner hur hans värme sprider sig genom min kropp. Ogge sätter sig på andra sidan om mig. Annelie håller på med mobilen, Omar sitter på golvet och försöker att få upp mitt mobillås men det verkar inte gå så bra för honom och där kommer Oscar med en skål chips och en film i handen. 

- Sorry om jag förstör denna vackra stund. Men ska vi kolla på film? Frågar han och tar upp filmen så vi alla kan se den. 

- Carrie? Frågar jag och Annelie i mun på varandra och kollar på Oscar med skräck. 

- Ja, vad är det för fel på den? Frågar Oscar. 

- Det är en skräckfilm! Säger Anni och kollar på Oscar. 

- Jag vet inte varför tjejer hela tiden är så rädda. Vet ni varför? Frågar Oscar och vänder blicken mot killarna som kollar på oss. 

- Tjejer är bara rädda om sig, säger Anni och jag kollar på henne. Vadå? Det är ju sant. 

- Sant bland vissa, säger jag. 

- Lugna er. Carrie är en vanlig skräckfilm, säger Oscar och sätter ner skålen med chips på bordet. 

Han böjer sig ner för att stoppa in skivan. Sedan börjar filmen. Jag kryper upp med knäna och sätter mig nära Felix. Jag sneglar mot Ogge och han ser lite ledsnare ut än vanligt så jag sätter mig mellan de. Hans ansiksutryck ändras snabbt. Jag råkar ta tag i hans hand men jag släpper den lika snabbt igen. Han kollar ner på mig. 

- Är du rädd så finns jag, viskar han. 

Jag får röda kinder men jag tror inte att man märker det eftersom att det är mörkt i rummet. Plötsligt hörs ett skrik och sen en duns. Det var inte från filmen utan från övervåningen... 

_______________________________________

Inte så långt kapitel men detta får duga. Vem ska kolla på mello sen? Jag ska :) Heja Oscar Zia! <3 Men detta blir kapitlet för idag. Imorgon kanske uppdateringen blir bättre eftersom jag inte har något planerat (som jag då kommer ihåg). Hej då :)