What About Love?

What About Love? ~Kapitel 4

Felix pov:

Jag visade bilder på Nova när jag och hon var tillsammans på dagarna och lekte på de stora gröna ängarna på andra sidan vägen hos min mormor och morfar för Omar. 

- Är det verkligen hon? Frågar Omar och kollar på mig. 

- Såklart att det är. Jag känner ju igen henne, svarar jag. 

Sen kom den bilden upp i huvudet. Den jag trodde att jag glömt bort sen länge sen. Men tydligen satt den fast i ett hörn i min hjärna. 

Minnen:

- Felix... Jag har dåliga nyheter att berätta, säger Nova nästa dag på dagis. 

- Vad? Frågar jag oroligt och in i hennes ledsna ögon. 

- Vi ska flytta... Flytta långt härifrån... Svarar Nova och kollar ner på hennes rosa smutsiga skor. 

- Va, när? Vart? Frågar jag. 

- Vi flyttar sen... Pappa håller på med flytten redan. Vi åker direkt när pappa kommer och hämtar mig... Svarar Nova svagt. 

- Vart ska ni flytta då? Frågar jag.

- Till Nor...Säger hon men stannar direkt. 

- Norrköping? Frågar jag och hon nickar. 

Sen stannar en bil utanför grinden och ut kommer hennes pappa. 

- Nova, kom nu! Ropar han. 

Jag kollar på Nova som gråter. Hon kramar mig en sista gång innan hennes pappa kommer in och tar tag i henne. 

- Jag kommer sakna dig, säger hon och torkar sina tårar med hennes hand. 

- Jag med... Säger jag och kollar ner på mina fötter som dinglar mot den stora stenen. 

Jag kollar mot staketet och ser att grinden inte var helt stängd så jag sprang mot grinden utan att någon märkte och försökte rädda Nova från att flytta men det var försent. Bilen åkte iväg och Novas ansikte försvann längre och längre bort. Och sen var det borta. 

- Felix. Vad gör du här ute? Du ska inte vara här, säger läraren och lyfter upp mig och går in mot dagiset. 

Jag gick och satte mig på stenen igen som innan Nova försvann. Mina fötter skakade och snart skakade hela jag. 

- Felix. Ska du inte leka? Frågar läraren som jag tror hette Marie. 

Jag kollar ner på mina fötter som hänger ner mot marken. Marie kommer fram till mig. 

- Gå och lek med de andra.

Hon lägger ett leende men jag vänder mig om så jag stirrar rakt in i en buske. Min bästa vän var borta... Skulle jag någonsin får träffa henne igen? 

Annelies pov:

- Seriöst! Jag kan inte fatta att du och Felix är barndomsästisar! Säger jag och kollar på Nova. 

- Inte jag heller. Han har förändrats genom åren. Han är mycket snyggare nu än sist jag såg honom. Då var han ju gullig men jag var inte kär i honom, svarar Nova och ler.

Min bästa vän är barndomsästis med Felix Sandman! Min största kändiscrush! Jag svimmar! Jag menar. Jag dör! Det kan inte vara sant! 

- Vart ska vi nu? Vi har gått runt i köpcentrumet nu 20 gånger och det finns inget att göra här längre, säger Nova och suckar. 

- Alla bra affärer har ju stängt ner, säger jag. 

Nova nickar. 

- Och Hollister ligger troligtvis inte kvar, säger jag.