What About Love?

What About Love? ≈Kapitel 2

Omars pov:

- Varför gråter du, Felix? Frågar Ogge och lägger en hand på Felix rygg. 

- För att... För att hennes mamma skilde sig... Och Nova har aldrig fått ta kontakten med hennes mamma igen. Hon var bara 2 när hennes mama försvann, säger Felix svagt. 

Jag kollar ner i marken. Plötsligt plingar Felix mobil till. Han tar upp den och svarar något. Sen låser han den och lägger den på soffbordet. 

- Hur såg hon ut? Frågar jag. 

Felix låste upp mobilen och tog fram en bild av henne på hans mobil. 

- Hur gammal var hon då? Frågar Oscar. 

- Hon var 5. Så det var för 10 år sen... Säger Felix igen.

- Har du inte sett henne på 10 år? Frågar jag med stora ögon. 

Felix skakar på huvudet. Okej, nu förstår jag varför han är så ledsen. 

Felix pov:

"Jag kommer ner på lördag med boysen." 

"Synd... Vi kan inte träffas... Jag eller min andra bästis har andra planer för mig och henne..." 

"Okej... Det är väl lungt. Vi ses väl någon annan gång"

"Mm... Men jag är jätte ledsen..." 

"Men det är ok"

Jag lägger ner min mobil igen. Sen somnar jag. 

Lördag:

Novas pov:

Det ringer på dörren och jag drar snabbt igenom borsten en gång till genom håret innan jag lägger ner den och springer och öppnar. 

- Jag är så glad att du kan komma! Säger Annelie och kramar mig. 

- Jag är strax klar, säger jag. 

Annelie skulle få skjuss av sina föräldrar och då tyckte dem att de kunde hämta upp mig med så slapp jag ta bussen. Jag lägger på lite mascara, läppglans och eyeliner innan jag sätter på mig mina converse och tar min skinnjacka och min väska och går iväg. Jag sätter mig bak med Annelie. 

- Vad kul att du kunde hänga med, Nova, säger hennes mamma. 

- Det är kul att jag får hänga med, ljuger jag och ler. 

- Har du checkat in de? Jag bad dig lyssna på dem, säger Annelie. 

- Ja, jag har lyssnat på dem och deras låtar är väl rätt okej, säger jag. 

Jag har varit inne och lyssnat på dem och måste jag erkänna så är alla sjukt snygga! 

- Tänk dig att vi har VIP med! Halvskriker Annelie av lycka. 

Jag ler åt henne. 

- Jag kommer bara dö när jag får ett kort med dem, säger Annelie. 

Sen är vi framme. Vi hoppar ut ur bilen och går in mot artisthuset. En vakt stoppar oss. Annelie visar biljetterna. 

- Ni har VIP så gå längt husväggen tills det står en skylt "VIP" på. Gå in där, säger vakten och pekar. 

Vi nickar och går dit. En annan vakt stoppar oss och Annelie visar biljetterna och sedan får vi komma in. En vakt tar emot oss och visar oss till ett rum. 

Felix pov:

Dörren öppnas och in kommer 2 tjejer. Den ena tjejen känner jag igen men jag vet inte från vart. Jag har kanske sett henne någonstans på gatorna. Men hennes ögon... OMG! Det stod skrivet över hela min panna. De får en kram av oss och sen när den där andra tjejen. Den blonda tjejen ska få en kram av mig ser jag något på hennes haka. Hon har ett ganska långt ärr genom hela hakan. Jag kollar henne i ögonen. 

- Nova? Frågar jag sakta. 

Hon kollar upp på mig. 

- Känner jag dig? Frågar hon sakta.

- Minns du inte mig? Frågar jag och hoppas på att hon minns mig.

- Jag känner inte dig, säger hon bestämt. 

- Du är Nova. Nova Fondell? Frågar jag och hon kollar på mig. 

- Hur vet du vem jag är? Frågar hon. 

Novas pov:

Hur känner han mig? 

- Jag är Felix... Din barndomsbästis, svarar Felix. 

Jag kollar upp på honom och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och då känner jag att jag börjar gråta. 

- Så det var hit du skulle? Frågar Felix och ler. 

- Typ... Jag hade egentligen andra planer, säger jag och kollar mot Annelie som gapade med stor mun. 

- K-känner ni varandra? Frågar hon och både jag och Felix börjar nicka. 

Felix kollade ner på mig och torkar mina tårar med sin tumme. 

- Shh... Du behöver inte gråta, viskar Felix.

Omars pov:

De var så söta tillsammans... 

- Det är... Lyckotårar, svarar Nova. 

- Du behöver inte gråta, viskar Felix. 

- Jag har inte sett dig på 10 år! Tror du inte att jag börjar gråta lyckotårar efter så många och hårda år? Frågar Nova. 

- Hårda liv? Frågar Oscar. 

- Ja... 10 hårda och långa jävla år, svarar Nova och kollar ner i marken. 

- Vad har dem gjort mot dig? Fråger Felix och lyfter upp hennes huvud. 

- Jag tar skolan på allvar... I alla fall så gjorde jag det tills jag inte orkade bli mer mobbad över att vara "pluggisen" i klassen... Jag struntade totalt i skolan! Jag brydde mig inte om läxorna längre. Men ändå så fortsatte det... Jag orkade inte leva genom att bli mobbad. Och sen det här med mamma... Pappa låter mig inte. Pappa säger ingenting till mig om henne. Jag vet inte ens vad hon heter... Pappa vet allt om henne. Men han säger bara att jag ska akta mig för henne... Säger Nova. 

- Men vad är det för fel med att plugga? Frågar jag. 

- Tydligen accepterar dem inte mig bara för det... Jag är utanför hela dagarna, säger Nova. 

- Vad gör du sen? Jag tänkte att vi kanske kunde ta en fika tillsammans. Du vet som bästisar så kan du berätta lite mera, säger Felix och Nova får fram ett litet leende. 

- Nu måste ni släppa killarna och gå ner. Tiden är ute, säger Daff. 

Nova kramar Felix en gång till. 

- Jag smsar dig efter uppträndandet, säger Felix och Nova nickar. 

De går iväg. 

- Felix, du gav väl inte ditt nummer till någon? Frågar Daff. 

- Nova, hon har redan mitt nummer, säger Felix. 

- Varför var hon helt röd i ögonen? Frågar Daff. 

- Nova var Felix barndomsbästis och de har inte träffats på 10 år, säger Ogge. 

Ogges pov:

Daff nickar och skickar ut oss på scenen. Vi sjunger först "Build a Girl" och jag pekar på Nova när vi kommer fram till "Build a Girl just like you". Hon får lite rödrosa kinder. Jag ler åt henne. Och sen händer det vi inte vill ska hända. Avspärningbanden åker bort och alla fansen attakerar oss. Inte Nova och Annelie. Dem kollar sig oroligt omkring och försvinner sedan bort bland folkmassan.