Felix pov:
När jag kom ner till sjukhuset såg jag att Nova, Ogge och Oscar satt på en varsin stol vid väntrummet. Jag går fram till dem.
- H-hur mår han? Frågar jag.
- V-vi... Vet inget ännu, får Nova fram.
Hennes röst var skakig och sprucken. Tårar rann ner från hennes kinder. Okej, var var också i chockläge.
- Vad hände? Frågar jag och sätter mig ner på en stol bredvid Oscar.
- Hans mamma släppte av Omar vid Ica, så vi gick dit. När vi kommer fram... Får Oscar fram.
- Vad hände då?
Jag kollar mot Ogge som satt mitt emot mig.
- En bil kom... I full fart... Han såg inte Omar, så när han skulle gå över gatan... Så blev han överkörd... Och... Får Ogge fram.
- Han andades inte, viskar Nova fram.
Jag går fram till Nova och ger henne en kram. Novas tårar rann ner från hennes kind.
- Oscar Enestad, Oscar Molander och Nova Fondell. Ni kan komma, säger en sjuksköterska.
Jag kollar upp mot henne med blicken "Hallå, glöm inte bort Felix Sandman", men när hon ser mig ger hon mig en konstig blick och går iväg. Nu stirrar jag rakt fram på en annan människa med blicken "Jaha... Dissad" sen går jag efter Nova.
- Ni kan besöka Omar i 5 minuter. Sen måste han få vila. Han mår fortfarande inte så bra efter det som hänt, säger sjuksköterskan och öppnar dörren till Omars rum. Ursäkta? Ska du vara här?
- Eh... Ja, svarar jag och kollar på sjuksköterskans namnlapp. "Josephina" står det.
Hon ger mig en konstig blick innan hon går iväg. Jag går in till rummet. Omar låg med slangar runt om sig. Han var ljusare än vanligt.
- Hoppas att han klarar sig, säger jag.
Nova kollar upp på mig.
- Han klarar sig! Säger hon och fortsätter att gråta.
- Han kommer klara sig, Nova, säger Ogge och ger Nova en kram.
Hon får fram ett litet leende innan hon sätter sig vid en stol vid dörren. Hennes ögon var blodröda och hon var svart under ögonen. Ogge går fram till henne. Han ska precis säga något innan dörren öppnas.
- Besöktiden är slut. Ni får hälsa på honom imorgon igen, säger Josephina.
Hon ger mig en konstig blick när jag går ut från rummet. Undra varför...
Novas pov:
Vi åker hem till Oscar. Jag går hem till mig och lämnar Amy. Det lös i köket.
- Nova, säger pappa direkt när jag öppnat dörren.
- Ja, det är jag, säger jag.
- Jag vill att du ska komma till köket nu, säger pappa.
- Varför? Frågar jag.
- Vi måste prata om några saker, säger han.
Jag går förbi spegeln. Gud, så hemsk jag såg ut. Till och med en fluga skulle dö av skräck när man såg mig.
- Jag måste bara till toaletten, säger jag snabbt och springer upp till badrummet.
Jag låser dörren och börjar tvätta bort mitt smink. Sen borstar jag mitt hår som stod ut åt alla olika håll, som det då brukar göra på morgonen, fast detta var mycket värre. Vad skulle jag göra åt mina ögon? De var helt blodröda. Pappa skulle direkt märka något. Jag biter mig i underläppen och går ut och ner till köket. Jag sätter mig ner framför pappa. Han ställer ner koppen med kaffe framför sig och kollar på mig.
- Jag vet att du vill veta saker... Om din mor då, säger pappa.
Jag kollar på pappa och nickar.
- Hennes namn var Josephina, säger pappa.
- Varför har du inte berättat detta tidigare för mig? Frågar jag, nära på att börja gråta. Igen...
- Gumman... Jag ville hålla detta hemligt, tills du var redo. Och jag tycker att du är redo nu, säger pappa.
Jag nickar.
- Hon jobbar på sjukhuset här, säger han igen. Men Nova. Du ska akta dig för henne. Hon är farlig.
Hans ögon är fast i mina. Hans ögon blir smalare och smalare.
- Varför är hon farlig? Frågar jag.
Han går fram till mig och drar upp min tröja på sidan.
- Det där gjorde hon, mot dig, säger pappa och pekar på ett långt ärr på ena sidan.
- Du sa att jag bränt mig! Säger jag.
- Hon tog en nål, hon var jävligt förbannad på dig. Se så... Ja, säger pappa.
Nu for mina tårar ner från mina kinder.
- Tack så jävla mycket pappa! Tack så jävla mycket för att du berättade detta för mig! Fräser jag.
- Jag trodde att du ville det, säger pappa.
- I hela 13 år har du hållit detta hemligt för mig! Fräser jag och slår knytnäven i bordet.
- Du var inte redo. Du var inte mogen för att ta denna, säger pappa.
- Jag blev mogen när jag växte upp. Men det finns en jävla person som inte är mogen här och som aldrig kommer bli det heller! Och det är du! Det är du! Fräser jag och springer till hallen. Sedan springer jag ut. Jag springer rakt över gatan och det var kväll. Det regnade och det var kallt. Jag går in mot en skog och sätter mig ner vid ett träd och gråter ut. Varför har pappa hållit detta hemligt för mig i 13 år? Varför?
Ogges pov:
Jag satt lutad i soffan och höll på att somna.
- Kanske ska vi gå och lägga oss, säger Felix som gäspar.
- Ja, säger jag och Oscar håller med.
Vi gör oss i ordning och somnar.
Nästa dag:
Ogges pov:
Jag vaknar av att Felix vände sig om och slog till mig. Jag tar upp mobilen och ser på klockan. 08.13. Jag suckar och sätter mig upp. Jag sträcker på mig innan jag går ner till köket. Min mage kurrade jätte högt så jag var dödshungrig. Jag tar ut smöret från kylskåpet och stänger den efter mig. Jag brer en macka och sedan sätter jag mig ner. Plötsligt dyker en polis upp och stannar utanför Novas hus. Jag blir orolig. Hennes pappa öppnar dörren och de står och pratar i kanske en halvtimme innan polisen åker iväg. Oscar kommer ner från trppan.
- Godmorgon, mummlar han trött samtidigt han gäspar.
- Godmorgon, flinar jag mot honom.
Han sätter sig ner på stolen bredvid mig och dunkar sitt huvud rakt ner i bordet. Han stönar.
- Vet du varför polisen var hos Nova? Frågar jag och Oscar sätter sig upp och kollar på mig.
- Va? Vänta, vad sa du? Frågar Oscar oroligt.
- Polisen kom till Nova idag. Vet du varför? Frågar jag.
Oscar skakar på huvudet. Sedan kommer posten och Oscar går in för att plocka in den. Han stannar och kollar livlöst ner i en av papprerna.
- Vad är det? Frågar jag oroligt.
Oscar skickar mig lappen och jag kollar på den. Nu blir jag orolig. Verkligen orolig. "15-årig flicka saknad"
________________________________________________
Vad tror ni har hänt med Nova? Eller kan det vara Annelie? Ta reda på det i nästa kapitel.

ESTÁS LEYENDO
What About Love?
FanfictionNova är en vanlig 15 årig tjej. Hon är pluggisen i klassen och blir därför mobbad. Hennes bästis Annelie är inte som alla andra. Hon pluggar också mycket men hon har det bra. En dag ringer Annelie upp Nova och ber henne att hänga med på The Fooos k...