What About Love?

What About Love? =Kapitel 29

Nästan 9k!!! Helt otroligt! Tack! Ni är bäst! 
----------------------------------------------------------------
Novas pov:
Jag vaknade upp. Fåglarna sjöng och ett starkt ljus nådde mina ögon. Jag sätter mig upp och känner att jag både fryser och är kall. Nu hade jag en extremt jobbig huvudvärk... Jag sträcker på mig. Vart är jag? Jag ställer mig upp och kollar ner på mina kläder som bestod av ett tunt, genomskinligt linne så man såg min svarta behå under och ett par ljusa jeansshorts och mina vita converse som var helt genomblöta. Jag kollar mig omkring och försöker minnas om vad som hände igår. 
Minnen:
- Jag vet att du vill veta saker... Om din mor då, säger pappa. 
Jag kollar på pappa och nickar. 
- Hennes namn var Josephina, säger pappa. 
- Varför har du inte berättat detta tidigare för mig? Frågar jag, nära på att börja gråta. Igen... 
- Gumman... Jag ville hålla detta hemligt, tills du var redo. Och jag tycker att du är redo nu, säger pappa. 
Jag nickar. 
- Hon jobbar på sjukhuset här, säger han igen. Men Nova. Du ska akta dig för henne. Hon är farlig.
Hans ögon är fast i mina. Hans ögon blir smalare och smalare. 
- Varför är hon farlig? Frågar jag. 
Han går fram till mig och drar upp min tröja på sidan. 
- Det där gjorde hon, mot dig, säger pappa och pekar på ett långt ärr på ena sidan. 
- Du sa att jag bränt mig! Säger jag.
- Hon tog en nål, hon var jävligt förbannad på dig. Se så... Ja, säger pappa. 
Nu for mina tårar ner från mina kinder. 
- Tack så jävla mycket pappa! Tack så jävla mycket för att du berättade detta för mig! Fräser jag. 
- Jag trodde att du ville det, säger pappa. 
- I hela 13 år har du hållit detta hemligt för mig! Fräser jag och slår knytnäven i bordet. 
- Du var inte redo. Du var inte mogen för att ta denna, säger pappa. 
- Jag blev mogen när jag växte upp. Men det finns en jävla person som inte är mogen här och som aldrig kommer bli det heller! Och det är du! Det är du! Fräser jag och springer till hallen.
Tillbaka:
Var det värt att gå tillbaka till pappa? Det är inte värt det. Jag kan kanske bo hos Oscar. Eller Ogge. Eller Felix för all del i Stockholm. Eller varför inte Omar? Jag vill vara så långt borta från pappa som möjligt just nu! Varför har han aldrig berättat något om mamma?! Han har gått runt och burit på en hemlighet jag är värd att veta. Men jag var tydligen inte redo för att ta denna, enligt honom. Jag tar upp min mobil som legat i min bakficka på mina shorts och ser att mobilen är död. Jag svor över mobilen och ville bara slänga iväg den. Jag kollar mig i skärmen och ser att mitt hår är ruffsigt och jag ser ut som en uteliggare med smutsigt hår och massor av barr i håret. Jag är svart under ögonen och mina kinder är stela efter alla mina tårar. Jag börjar gå åt något håll. Förhoppningsvis den vägen hem. 

Ogges pov:
- Va? Är Nova borta? Frågar jag och kollar på rubriken. 
- Var det därför polisen var där? Frågar Oscar. 
Jag rycker på axlarna. Sedan kommer en trött Felix ner för trappan.
- Godmorgon, säger jag och Felix kollar på mig. 
- Godmorgon, mummlar han till sig till svars. 
Han sätter sig ner på stolen mittemot Oscar. 
- Vad är det? Frågar Felix och tar tidningen från mina händer. 
Han blir klarvaken och kollar på mig och Oscar med stora ögon och sen ner i tidningen igen. 
- 15-årig flicka saknas? Frågar han oroligt. 
Jag nickar. 
- Har någon sett Nova eller Annelie den senaste tiden? Frågar Felix. 
Jag kollade på Oscar. 
- Vi har inte sett Annelie på jätte länge och Nova såg vi senast igår, svarar Oscar. 
Felix kollar ner i tidningen och tar upp sidorna som det står mer infomation om. Felix ögon blir större och större. Felix lägger ner tidningen på bordet och skickar den mot oss. 
- Läs, säger han. 
Jag tar upp tidningen och börjar läsa. 
"En 15-årig flicka försvann igår kväll efter att ha bråkat med sin pappa. Inget vet vart hon tog vägen. Flickan vid namnet Nova Fondell sprang iväg från huset klockan 23.54 den 11 agusti. Har någon sett henne. Kontakta genast polisen!" Det var det enda jag hann läsa innan jag slår ihop tidningen och slänger den bredvid Oscar. 
- Hur kan hon?! Frågar jag. 
- Lugna ner dig, säger Felix och kollar på mig med en menade blick.
- Jag menar! Hur kan hon bara försvinna sådär?! Frågar jag surt. 
- Hon är säkert hemma nu, säger Oscar. 
Jag reser mig snabbt upp från stolen och går till hallen och drar på mig mina skor och går ut. Jag går över vägen och in på Novas tomt och knackar på. Ingen öppnar dörren så jag rycker ner handtaget för att se om det var upplåst men det var det inte. 

Novas pov:
Jag har nu kanske gått i en timme utan att komma någon vart. Det är bara träd, träd och ytterligen lite mera träd. ÅH! Jag vänder mig om med en hastig fart och börjar gå mot det håll jag kom från. Då hör jag ett mopedljus som kommer närmare och närmare. När jag ser att mopeden börjar närma sig går jag upp mot ett träd och lutar mig mot det och andas ut. Mopeden kör iväg och jag börjar gå igen. 

Oscars pov:
Vi hoppar på våra mopeder och åker ut efter Ogge som åkt mot skogen i närheten. På vägen möter vi någon som går. En tjej... Jag bromar ner mopeden medan Felix fortsätter och stannar en bit bort. Tjejen går förbi och jag tar tag i hennes arm. Hon kollar på mig och det är just då jag får syn på de där blåa ögonen. Nova. 
- Vi trodde att du var försvunnen! Säger jag och kramar Nova som besvarar kramen. 
- Jag var det... Svarar hon tyst. 
- Jag skjusar hem dig, säger jag och ger henne en hjälm och börjar köra iväg ut från skogen. 
Sedan är vi hemma hos mig och jag ger Nova en varm filt som hon lägger över sig och sedan får hon en varm kopp chocklad. 
- Hur länge var du där ute egentligen? Frågar jag oroligt. 
Nova ställer ner koppen på bordet framför sig och drar filten tätare omkring sig. 
- Jo... En hel natt plus några timmar, svarar hon. 
- Fattar du inte vad som kunde ha hänt dig?! Frågar jag. 
Jag lät arg på rösten, men jag var inte arg. Jag brydde mig verkligen om Nova. Inte för att jag hade känslor för henne. Men hon är Ogges tjej och Felixs barndomsbästis. Jag vill att de ska må bra. 
- Ä-är du arg... På mig? Frågar Nova tyst och kollar ner i chockladen. 
- Jag är inte arg. Jag är bara... Jag bryr mig verkligen om dig, Nova. Jag vill att du ska må bra, säger jag. 
Nova nickar lite lätt innan hon kollar upp mot Ogge och Felix som stod i dörröppningen. 
- Nova! Säger Ogge glatt och kramar henne.
Felix gjorde samma sak. Nova släpper filten på golvet och ställer sig upp. 
- Ska du gå? Frågar Felix. 
- Pappa har fått sin läxa, svarar hon.
- Läxa om vadå? Frågar Ogge. 
- Han har hållit en hemlighet från mig... I 13 år. Detta var hans läxa, svarar hon. 
- Vadå för hemlighet? Frågar Felix. 
- Jag fick veta allt... Allt om min mamma, säger hon innan hon stänger dörren med en råknade smäll. 
____________________________________________
ÅH! Vad tror ni händer när Nova kommer hem? Jag är så avis på min syrra! En från Panetoz gillade hennes filmklipp min lillebror sjöng deras nya låt Efter Solsken. Jag vill också ha en gillning från någon kändis!... :(