What About Love?

What About Love? ≈Kapitel 19

Ogges pov:

Jag hör hur en moped startas och jag springer ner. Jag såg att Nova försvan bort. Hur skulle jag kunna ta mig hem nu då? Jag går upp igen. Oscar satt med Annelie. 

- Tack! Säger jag surt. 

- För vadå? Frågar Annelie och kollar upp på honom. 

- Nu kommer vi aldrig hitta henne! Säger jag surt. 

- Ta det lungt. Vem vill ändå ha henne? Frågar Anni. 

Jag ville bara ge henne ett slag. Vad fan var det med henne? Var hon helt från vettet eller?

- Oscar, jag lånar din moped, säger jag och går ner. 

Utan något svar försvinner jag ut mot Oscars moped som stod lutad mot Felix garage. Jag satte på mig hjälmen och hoppade på och körde iväg. 

Novas pov:

Jag hoppades verkligen på att ingen skulle sakna mig! Jag ville aldrig mer träffa Felix, Ogge, Oscar eller Omar. Men vad har dem gjort mot mig egentligen? Ändå så vill jag aldrig komma till Stockholm! ALDRIG! Och särskilt inte träffa Annelie! Jag stannar mopeden utanför centralstationen och tar av mig hjälmen och hänger den på styret. Sen tar jag min väska och går in. Jag går mot en biljettsak (där man köper biljetter) och beställer en. Tåget skulle avgå från Stockholm klockan 15.58 och så skulle jag komma fram ungefär 16.40. Klockan var bara halv 3. När jag var på väg mot stationen hör jag att någon ropar på mig och sedan lägger någon sin hand på min axel. Jag vänder mig om och ser Ogges välbekanta ansikte. Jag vänder mig om igen och ska börja gå när Ogge tar tag i min hand. 

- Varför? Frågar han. 

Jag är tyst... Varför skulle han just komma?! Varför?! Och just nu desutom! 

- Varför ska du åka tillbaka? Frågar Ogge igen. 

Jag hade ingen lust att prata med honom. Inte längre. Jag vänder mig om. 

- Jag har ett tåg jag måste hinna med, säger jag. 

Jag gav Ogge hans nyckel till mopeden och sedan ger jag honom en kram innan jag försvinner bort. Tåget stod på stationen ich jag kliver på det och letar efter min plats. Jag sätter mig ner och tar upp mina hörlurar och sätter på musik. Sedan kollar jag ut och ser att både Felix, Omar och Ogge står på stationen. Jag vände mig om direkt och sedan ringde min mobil. "Felix bff" stod det. Jag tar ut mina hörlurar och svarar med ett "mm" som vanligt.

- Vart är du? Frågar Felix oroligt. 

- På tåget, vad trodde du? Frågar jag och suckar. 

- Vart på tåget? Snälla Nova, du får inte åka hem, säger Felix. 

Sedan kollar jag ut igen. 

- Jag vet vart du är, säger han igen. 

Jag brydde mig inte längre. 

- Tåget åker nu, så hej då! Säger jag och ska precis lägga på men då säger Felix något. 

- Vi kan ju fortfarande ses. Oscar har ju flyttat till Norrköping, säger han.

Åh nej... Nu kommer förmodligen Annelie hänga där. Fan henne asså! 

- Hej då! Säger jag surt och lägger på och sätter tillbaka hörlurarna. 

Felix pov:

- Hon lade på, säger jag och stoppar ner mobilen i fickan. 

- Om en minut går tåget, vi kan inte dirket hoppa på... Säger Ogge. 

Och sedan började tåget att åka. Gud så jag skulle sakna Nova. Men vi skulle väl få hänga med Oscar i Norrköping. Haha... Då får jag nog se henne. 

- Jaha... Där var detta roliga slut, säger Oscar som kom gåendes med Annelie. 

- Bra! Då slipper man ju se henne, säger Annelie. 

Jag vänder mig om och blänger på henne. 

- Vad sa du? Frågar jag surt.

Hon var tyst och kollade ner i marken. 

- Vad sa du?! Frågar jag igen fast med upphöjd röst. 

- Att vi... slipper se henne, säger hon tyst. 

Jag ville bara slå sönder henne just nu! Tack vara henne är Nova borta! Tack vare henne kommer hon aldrig mer svara på mobilen när jag ringer! Tacvk vare henne kommer hon aldrig mera att vilja träffa oss! Tack vare henne... Jag skulle kunna komma på massor av olika saker men just nu orkade jag inte. Jag ger Anni en sur blick innan jag sedan sticker därifrån.

Novas pov:

När jag kommit till Norrköping så tar jag bussen mot mitt hus. Jag går av vid busshålsplatsen och går mot huset. Jag öppnar dörren och möts av en glad Amy som kommer springandes mot mig. Jag sätter mig ner och klappar henne. 

- Hejsan Amy. Åh vad jag saknat dig, säger jag och lyfter upp henne. 

Då öppnar pappa dörren. 

- Är du redan hemma? Frågar han. 

- Mm... Mummlar jag fram och tar fram Amys koppel och kopplar fast det i hennes rosafärgade halsband. Ska vi ut och gå? 

Amy börjar vifta på svansen och skälla glatt. 

- Ändrade du dig? Frågar pappa. 

- Vadå ändrade mig? Frågar jag. 

- Vi tar det sen, säger pappa. 

Jag öppnar dörren och går ut. Jag går en runda med Amy och sedan stannar jag vid det där nya huset vid andra sidan vägen. Var det här Oscar bodde eller snarare bor? Jag fortsätter att gå innan jag sedan går mot en park. Jag sätter mig ner på en av gungorna. Skönt att vara hemma igen. Nu tänker jag aldrig mera lämna min hemstad. Aldirg mera... 

____________________________________________

Skit tråkigt kapitel. Vet. 

Vem ska kolla på mellodifestivalen sen då? Jag ska såklart :) Heja Anton Ewald! <3